Ljud

En båt hörs långt bort i Karlbergskanalen. Brumtutar. Två grannar talar lågmält om hemligheter på sin balkong. En kvinna skriker som en katt i en halvtimme. Öppet fönster. Kompisgänget nere på gården hör allt. En ung man testar hur han skulle låta. Som en tjur. Höga skratt på det. Bofinken har bara mycket små ljud kvar.

Det blåser i träden och fladdrar i solen. Någon slår i en dörr. Korsdrag. Mina otåliga ljud vid diskbaljan. Kommer åskan? Någon vansinnesfnittrar i en timme, helt koksad. Ljudet av en soptunna som slår igen. En man sätter på en kran och slangen sprutar vatten över gräset. Schiiisch, shoosch. Svaga billjud från tullarna. Inbromsningar. Ett barn höjer sin vilja i gårdens eko. Svalorna gör sin omätliga sväng. Skrik för höga himlen.

Sen sommar skog - gjord i Paint

Klicka för förstoring!

Eternal Places of the Spotless Mind (5)

Klicka för förstoring!

Loutro, på Kretas sydkust, Europas baksida. Bara Libyiska havet utanför. Hit reste jag en gång, med buss till Hora Sfakion, sen båt till Loutro. En stilla plats, utan vägar, oexploaterad av turistindustrin. Hundar i gränderna, små bord, barn, katter. En inflyttad engelsman som om kvällen kallade på sin katt: Come, pussy, come. Lät ju fint ; )

Här är också enda stället där jag, en bit längre bort vid klipporna, blivit tumlad av havet. Jag gamla kustmänniska och seglare, drogs ut av en kraftig våg, som sögs in mot de grottiga klipporna igen, och ut igen. En stark arm blev min räddare. Annars hade jag kanske flutit iväg mot Tobruk eller Alexandria. Jag känner en som nästan drunknade i de stora vågorna vid Big Sur, ett mycket farligare läge. Men vi lever, vi lever. Be happy!

Dikt: Thomas Tidholm

Det vackraste som sker

Men lägg märke till

det vackraste som sker ibland oss. När

ett ansikte långsamt framkallas inför

ett annat i ett möte. Som i en mycket trög

spegel vaknar en människa ur sin sömn

och ser in i sig och hittar någon där. På trottoarer

eller nära rabatter sker detta ständigt

som bekräftelse, som krav, som en slö kam

genom släktet. Man vet att detta

kan och måste ske. Dagligen måste. Ur ett

mörker väcker man den sovande, väntar

medan hon klär sig och gör sina ord, väntar

medan det blir en blomma, en fisk, ett djur,

ett sår och till sist en människa. Hon slår ut

och det är då. Nu ser vi oss, nu eroderar

vi, nu är vi färdiga att mötas.

 

Wagner Wettex Wotan

Jag tror Wettextrasan är den för mig bättre innovationen. Just idag. Många skulle nog säga Wagner: Ringen. Brynhildes aria. Den vilda ritten. Ragnarök. Tannhäuser.

Nu pågår festspelen i Bayreuth och musikradion är uppfylld av Wagners musik och 200-årsminne. Jag diskar och gör rent, använder Ajax (en tystare hjälte än Wotan), och torkar bänk, kakel, spis med lilla Wettextrasan. Samtidigt som ouvertyrer, arior, duetter vimlar runt under mitt kökstak. Sen flyttar jag radion till rummet, av omtanke om kvinnan på andra sidan köksväggen som just fått en bebis. Jag har hört att små barn gillar musik; men Wagner?

För mig framstår Wagners operor, förutom en del nazistisk drama-staging, som det största försöket att skapa en sekulariserad/konstnärlig religion. Det är det som gör konceptet så svårartat. Vissa stycken hos Wagner kan göra mig fullständigt öppen; något dundrar rätt in i mitt behov av häftighet. Vildheten i den vilda ritten, ouvertyren till Lohengrin,  hängivenheten, växlingen mellan lyriskt tragiskt och dramatiskt ös och frustande dvärgar är väl ungefär lika lockande som en Fanatsyfilm för en tonåring. Fast vackrare, måste erkännas.

Men all den här mytologin, det heroiska, konflikternas extravagans, är ändå lite åt det tröttsamma hållet: en intensitet, ett allvar och en humorfrihet, som påminner om det sämsta i religionerna och i adolescensen: Fanatismen, högtidligheten, snedvriden offervilja, nationalmyter, magistrala tongångar, auktoritära ledare?

Ja, alltså, ni som är mer Wagnerianska än jag; detta är ingen dom utan enbart ett stort tvivel. Jag har all respekt för Birgit Nilssons Liebestod ur Tristan och Isolde. Men bäst är Wagner på bio: I upptakten till Fellinis film 8 1/2, som är min ungdoms hörselbild av valkyriornas ritt. Tyvärr hittar jag bara en dålig upptagning från filmen på you-tube, så jag tar Bayreuth 76 i stället. En variant av den här låten:

Wind we, wind swiftly
Our warwinning woof.
sword-bearing rovers
To banners rush on,
Mind, maidens, we spare not
One life in the fray!
We corse-choosing sisters.

Snyggt. Men, nej tack, sisters! Be brave, not brutal! Tänk på bebisen på andra sidan väggen!

Andras omvägar

Fyra texter som jag inte tycker ni ska missa:

Anders Sparring från ett sommarhus på Gotland. Avd. vemodigt understatement.

Bengt O:s flanörstext från Lübeck. Skrivet med den bildning bara han har.

Annas text från Porto; fina observationer, på väg till jobbet.

Karins text om vandringen mot Santiago de Compostela; blandar grusvägar och växter med gregoriansk sång och geografisk förvirring.

Och så ett helt annat lästips: Omvägar till Santiago, av den holländske författaren Cees Nooteboom. Med situationshumor och introverta betraktelser, ironi och melankoli, berättar han om en slingrig resa genom Spanien från Aragonien till Katalonien till Kastilien, till Galicien och - Santiago de Compostela. På vägen får man Spaniens historia i ett nötskal.


Senkommet PS: Ralles Östersjö ej att förglömma.

Gud gjorde kvällen....

Men det var Monet som målade. Och vi, på cykeltur, bara begapar ännu en flyktig målning som ingenting kostar men ger allt. Extasy är inget man behöver stoppa i sig.

När jag var ung sa en en annan ung (målare) till mig: Jag försöker ju inte härma Gud.
Det försökte nog inte Claude Monet heller. Men han kan, som få, stämma atmosfären till mystik. Det mystiska i måleriet kan vara essensen av den dunkla kategorin religiöst, liksom viss musik, naturupplevelser, viss kärlek. Bortom alla kodlås av teologi, traktat, teser, concilier och trosbekännelser. Om den essensen ska jag kanske skriva mer en annan gång. Men nu bara ser vi. Gud klarar sig nog inte utan Monet.

PS: Det är en soluppgång, så jag luras lite. Men solnedgång och uppgång flöt ihop under midsommaren i Lappland, så jag är lite upp-och-ned, as usual.