Den andra februari dog min äldsta syster. Det känns som en halv dag sen. Och det måste vara en sommardag, när vi två gick lilla landsvägen fram med en tom mjölkflaska för att hämta mjölk hos bonden Erik, och sedan gick hem igen utan att skvimpa. Hon kan ha varit 14, jag kan ha varit 8. Här finns en plats där vi fortfarande är 14 och 8, och ängen som vi passerar på hemvägen ser likadan ut nu som då, och det höga, vilda berget där bakom och skogen som Erik alltid vårdade är nästan densamma. En halv dag sen, en sommardag i Roslagen.
Men min syster blev 79 år och levde sitt liv mellan Peru och Sverige. Reste tidigt iväg till Lima för att stödja fattiga mödrar med att passa deras barn på ett daghem som drevs av en frivillig-organisation. I Lima mötte hon också sin blivande man, Luis de Casanova, som trots sitt efternamn varit den trognaste maken i världen. Mer än 50 år fick de tillsammans och höll alltid varandra i handen när de var ute och promenerade. Ett bra äktenskap, som startade med en förälskelse vid 24 års ålder, och en kärlek och ett kamratskap som aldrig tog slut. En dotter fick de. Och gemensamma intressen hade de alltid: klassisk musik, konst, litteratur, natur och politik, och på senare år även segling.
Min syster, Kristina, hade en snabbt galopperande cancer, allt försämrades på en månads tid, en månad då vi på grund av Corona-restriktioner knappt fick träffa henne. Detta är det mest ofattbara, den korta tiden mellan liv och död. Men när hon närmade sig slutet satt min svåger där, vilade i tre timmar vid hennes sida utan att hon öppnade ögonen eller kommunicerade med honom. Men jag är förvissad om att hon kände att han var där. Som han alltid var.
På bilden jag valt är Kristina på besök hos Luchos släktingar i Washington. Här delar hon en tur med sin svåger i sportbil. Jag tar inte med Lucho på bild eftersom jag tror att han helst vill vara ifred och anonym. Åtminstone just nu när hans sorg är den största.
Ett gott liv som fick ett snabbt slut och lämnar ett tomrum för er som är kvar. Det var en fin betraktelse du hedrar henne med. Jag skulle vilja säga något mer originellt än Må hennes minne vara en välsignelse, men det får bli det.
SvaraRadera(Min yngsta faster, några år yngre än din syster, var volontär i Lima kanske ungefär samtidigt som din syster. Kanske att de träffades. Svalorna tror jag att organisationen var.)
Tack för vänligt svar. Lustigt detta - ja, det var Svalorna hon for ut med. Först till Spanien för att lära sig språket, sen en kort tid i Guatemala och en lång tid i Peru. Där levde hon senare i Chincha, där hennes man var fabrikschef.
RaderaSå din syster och min kan mycket väl ha mötts.
ursäkta - din faster var det ju. fråga henne.
RaderaOm jag återfår kontakten med min faster ska jag fråga henne. Närmast till hands ligger nog att läsa breven hon skrev, tättskrivna aerogram. De finns hos pappa, hoppas jag. Jag minns dem från när jag var barn. Hon var visserligen tillbaka i Sverige då, men de där breven som fanns i någon låda var en så spännande fläkt från en annan värld. Jag tror att hon också åkte till Spanien först, så var kanske praxis.
RaderaJa, det vore ju roligt om de verkligen kände varandra. Kul att få veta, om du hittar nåt.
RaderaDen enda riktiga trösten är väl minnena, som lever hos oss som ännu lever. Och där våra döda finns kvar.
SvaraRaderaJa, så är det. Men också detta - jag tror ingen människa i världen var arg på henne. Hon var mycket snäll.
RaderaSå ledsamt, Gabriella. Men nu slipper hon lida mer och du verkar ha ljusa minnen av henne.
SvaraRaderaDet tänker jag också för att trösta mig; lidandet blev i alla fall kort. Och jag är glad för att jag har min yngre syster på nära håll.
RaderaOj, Gabrielle! Så sorgligt. Känner med dig. Jag har två systrar (är också mellansyster) och vill bara inte tänka på att nåt kan hända dom... Det är nåt särskilt med systerskap inbillar jag mig. Fast vet inte förstås, kanske är det så med bröder också. Låter i varje fall som om din syster fick ett bra liv.
SvaraRaderaTack för vänliga ord. Ja, det är roligt att vara tre systrar (som i en Tjechovpjäs ; ) Men säkert lika roligt att va tre bröder. Jag känner tre såna i en vänfamilj.
RaderaJag tror hon levde ett gott liv, och jag är glad att min andra syster är med mig, liksom hon är för mig. Jag tror saknaden kommer långsamt, det är för min svåger den kommer häftigt på.