torsdag 30 december 2021

Vi lever i en svår tid, allt annat är lögn och förbannad dikt

Nu har det snart gått två år med pandemin. Och mer än 5 miljoner människor har dött "med" Covid, som vi säger i Tegnells Sverige. Det är tufft att skydda sitt liv och sin hälsa så länge, och att inskränka sina rolighetsbehov under så lång tid. Men att inte göra det är osolidariskt och - i bästa fall - naivt. Sen orkar jag inte ens diskutera det unkna konceptet med anti-vaxxers, alla som läser detta blogginlägg vet ju att det är ren idioti och förbannad dikt de håller på med. 

På plussidan vill jag nämna min utomordentliga vårdcentral som såg till att jag fick alla sprutor i god tid och utan att stå i kö. Tack! Oisín Cantwell skrev - som vanligt lite roligt och argt - om hur han fick vänta på Medborgarplatsen i ödslig kyla på sin 3:e dos.

Nu kommer booster-dosen att ha full effekt cirka en månad till, förstod jag nyss, av en artikel i The Guardian - sen lär det kanske bli så att vi får ta tre vaccin om året så länge dessa fatala virus reproducerar sig. Inte så kul att tänka på, men nödvändigt att se i vitögat. Liksom det - äntligen - är helt nödvändigt att begripa att munskydd skyddar även i Sverige, kan man tänka sig. WHO gick ut denna vecka igen med en bön om att alla bär munskydd i kollektiva situationer. (Det ska vara FFP2 eller FFP3).

De ovaccinerade och naiva är de som framförallt fyller sjukhusen i Europa och övriga världen just nu, och de slarviga och gränslösa driver smittan. Till det kommer att världens fattigare länder ännu inte fått tillgång till vaccin i tillräcklig utsträckning, mest kanske beroende på att de stora medicinjättarna sitter hårt på sina patent. Men allt det där kan ni läsa om på andra håll och jag behöver inte upprepa det som WHO sagt i flera månader.

Så: Vi får hålla ut ett tag till, i bästa fall sjunker spridningen av Omicron-varianten någon gång i Mars eller April, vilket jag hoppas innerligt eftersom jag ska begå en stor flytt från denna ansträngda stad till en lugnare ort på jorden. Mer om det senare.

Låt oss hoppas på ett Godare Nytt År!

 


söndag 26 december 2021

Landet Västerbotten

Annandagen till ära tar jag om den här "dikten", den är fin. Stämmer också med dokumentären från Vindelälven som jag just sett. Den kan ni se här


Namnen

Långmarka, Stormyran, Risträsk
Araliden, Trettondagsberget, Dorris

Isakstorp, Bäsksjö, Gråtanliden
Frostberget, Rusele, Stuore Tjåkke

Älgtjärnen, Avaträsk, Vikenviken
Lulevardo, Hemtjärnen, Lillgodliden

Hojtarmyran, Kalvtjärnarna, Heligfjäll
Ovanskogsmyran, Tjärnliden, Ensamheten

Svanaträsk, Köttkullen, Genjegetjem
Friheten, Malgomaj, Onyttigmyren 

 

lördag 4 december 2021

Oswald von Wolkenstein - in love

The Diver

Then there was the time
I tried to learn to swim
in a deep lake,
but once in,
shot straight
to the floor,
out of sight, out of mind,
a good hour or more.
Nice & cold down there
as I went looking for fish
with my nose-tip,
but then I fell for her
hook, line & sinker
and that sweet little stinker
snared me like a common thief,
she whom I held so dear
to heart, causing me
all this untold pain & grief.
Not smart on my part.
Had she only died
some time before,
she who still poses
such a threat,
which I realized
as I rode toward Hungary,
still in love, still alone
still accident-prone.
The weather rainy
all the way there,
me learning a few words
of Magyar, chill
to the tongue,
drinking my fill
of the Tauggel waterfall
that plunges down
from the high cliffs,
into which, a fool,
I splashed & nearly
drowned,
escaping by a hair,
wet to the bone.
I’d bet any precious stone,
however well-buffed,
however well-cut,
that no man in a hundred
could survive such
dumb, headlong
dives into love.

 

Ni skulle aldrig gissa att denna dikt var skriven på 1400-talet va? 

Oswald vonWolkenstein, translated from the German by Richard Sieburth