Konfronterad med att bli äldre tänker jag på ordet personlighet. Amerikanarna har ju inte alltid fel. "Personality is all..." och hela den boostiga trippen.
Ja. Suck. Kanske. Sant. Troligen.
Konfronterad med att jag inte orkar lika högt upp i fjället som förr tänker jag att det blir ju bättre. Långsamt. Men tålamod är inte min dygd.
Konfronterad med min otålighet vänjer jag mig med att göra mindre, långsammare, och utan skruvade ambitioner. Något skalas av. Jag tror det kan bli bra.
Träd växer i tysthet, som taoisterna säger. Man bånglar runt sig själv utan att riktigt veta hur det går till. Plötsligt har man bara gjort något som man inte gjorde (inte kunde?) för fem år sen.
Konfronterad med tidens gång och livets troliga korthet tänker jag att ingen vet ju. Konfronterad med min död tänker jag att alla vet ju.
Konfronterad med mitt yngre och vackrare jag tänker jag: I really had my time. Those were the days. Ja, ni ser, idel schlagers. Den kollektiva banaliteten är vårt öde. Sorg, död, kärlek. Jag minns till och med Euphoria. Kort sagt: Rätt låt vann. Och alla förlorar vi i längden, som Rabbe Enckell skrev.
Men för helvete, Gabban, gaska upp dig! Ta dig en macka och var som folk, som det brukade heta... Finns det inga droger alls uppe i fjällen..??!!
SvaraRaderaGaska - vem har inte gaskat, gaskande sig gaskigt åt.
SvaraRaderaVisst - du menar väl. Det gör alla gaskare! Men nu får du ta mitt tillfälliga allvar på allvar, unge man!
Klagar du aldrig? Mellan mackorna och korvarna och gurkorna menar jag?
Jodå, jag gör inte mycket annat än klagar, Gabban, mest över uteblivna lottovinster och nobelpris... Vad har den där Szymborska som inte jag har? Är du säker på att fjällen är din naturliga hemvist? Det verkar tomt. Finns där inga droger alls? Strange.
SvaraRaderaVad har du som inte Szymborska har? En underbar generös witty självironisk humor: Just den författartyp som saknas allra mest idag, bland gravallvarets bigotter!
RaderaTjata inte om droger, unge man, det är inte min avdelning.
SvaraRaderaHär är fint. Men just så stilla och stort att man konfronteras med ett och annat, som du inte verkar ha en aning om. Trots att min bästa väninna här uppe, med familj, verkligen är best in class, liksom jag, så klagar även hon, på tingen ovan. Jag tror vi får ta oss en blecka.
Förresten är det lustigt att du kallar mig Gabban; har ingen gjort sen jag var barn. Gött!
:-)
SvaraRaderaNä, gaska inte upp dig, det brukar aldrig bli bra i längden. Om man inte är en hemul, men du är ju en snusmumrik. Haha, nu har du Gunnar på ena axeln och mig på den andra, men vilken som är ängel och vilken som är djävul vet man inte riktigt ...
SvaraRaderaHumor hjälper i alla fall...
SvaraRaderadet är den plats där änglar dansar med djävlar.
Ikväll ska vi ha Tranströmer-afton med uppläsning och te (dansant höll jag på att säga).
Tranströmer - han gaskar sällan. Men där finns en nästan brittsik understatement - humor. Något lyhörda själar kan finna även i min text ovan. Ähum.
Hehe. Ja, här har du en glad prick som svans. Jag tyckte inte att det var en dyster text, möjligen lite lakonisk.
SvaraRaderaSjälv blev jag i ett test på fb karaktäriserad som Lilla My vilket jag inte tycker stämmer alls. Hon har liksom bara två lägen, arg och glad. Till skillnad från yours truly som är en nyanserad person. I alla fall, vännerna påstod att det behövde jag inte tala om. Det där med Lilla My, alltså. Resten var jag däremot tvungen att POÄNGTERA.
Hoppas du får kul på tepartyt!
Tack Karin, det blev hur bra om helst. Alla ortens kulturdamer plus några fårordiga män.
SvaraRaderaSå många dikter har jag aldrig läst högt förr. Man slår ständigt sina egna rekord, som vi lakoniker brukar säga.
Just nu tycker jag mest om dikten: Det blå huset - som slutar med raderna "Det finns ett systerfartyg till våra liv". Kolla Samlade D, får du se. Kram!
PS: Jag tycker nog det finns lite Homsan och Snusmumrik i dig också; samt Snorkfröken och Babar och Kilimanjaro och Steppenwolf.
Fårordiga lät inte snällt - fåordiga var det.
RaderaDet där är ungefär vad fastetiden handlar om för mig. Det du skriver i ditt inlägg alltså; jag skriver den här kommentaren i ett svar till en annan kommentar för det är enda sättet det kommer ett kommentarsfält på min dator. Det är bloggers fel och inte ditt, tror jag, det är allt som oftast problem att kommentera på blogger-bloggar sedan någon månad tillbaka.
RaderaAnna, nu svarar jag dig här: ingen vidare ordning.
RaderaMen det var skönt att höra att du hade lite feeling för mitt inlägg.
Jag gör personligen ingen stor sak av fastan, och inga pilgrimsvandringar heller, som Karin. Men jag har kvar en känsla för de stora cyklerna...i livet och i den kristna traditionen: död och uppståndelse.
Jag kommer mig. Och nu är stadiet detta. Jag vill aldrig åka härifrån, men måste väl...
OM du inte har läst Tranströmers Minnen, så kunde det vara en fin bok nu; så enkel, och rättfram. Helt utan krångliga pretentioner. Me like.
Snusmumriken har jag aldrig förstått mig på. Tycker att han(?) är astrist, faktiskt. Däremot har jag starka drag av hemul, och mina söner är helt klart hemuler. Vi stampar runt med stora fötter och samlar dystert på olika saker. Frimärken, kort, kartonger. Dottern blandning av Filifjonka och Snorkfröken, maken inte med. Möjligen pappa.
SvaraRaderaKarin - Hemulen på Kilimanjaro - din nästa bok?
RaderaJag undrar om inte din man är lite mer sofistikerad än muminpappan...
Haha, Karin, vilken rolig beskrivning! Jag tror att jag är lite filifjonka, faktiskt, med en pingla i mössan och rädd för allting.
SvaraRaderaMen MIsan då, stackarn, som ingen vill vara.
SvaraRaderaSnusmumriken håller jag på, i vått och torrt, han är en nordisk arketyp; tala är silver, tiga är guld, typ. Och: Låt mig va ifred!
NI anar inte vad fint här är idag; riktig marsvår med snöglans och plusgrader, och berg av snö, som att gå runt i en bättre utställning än man sett på länge. La vie en sculpture blanc.
Alltså, Misan är genuint olycklig och tycker synd om sig själv och jag är rättså dålig på bådadera. Har (tyvärr) svårt för att tas med sorgliga känslor och beväpnar mig alltid med självironi. Så jag är väldigt o-misig. Men jag jobbar på att bli mer som hon!
SvaraRaderaVad som helst: bara inte Det Osynliga Barnet.
RaderaNej , vi skippar Misan. Hon brukar väl undra om hon gjort nåt fel...? Det tycker jag inte vi gör.
Jag är dålig på Misan, det enda jag minns är en serie där hon har en storasyster som hon beundrar kolossalt, till slut spottar hon upp sig och blir nästan lika tjusig.
SvaraRaderaOm det nu är Misan, men jag tror det.
En annan lite odräglig som ingen vill vara är väl Sniff. "Det går på din risk." typ.
Min man är nog lite mer komplex än muminpappan, du har rätt Gabrielle, men han har, likt alla män, förstås drag av honom.
Men Helena, jag uppfattar inte dig som Filifjonka, snarare nån sån där redig typ. Kanske Tooticki eller vad hon heter.
Sniff, yeah ; )
RaderaJag tror vi har delar av M-folket lite varstans, gömda eller framhävda. Helena = Tooticki? Tja, varför inte. Hon är i alla fall väldigt duktig och smart.
"Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”, säger Too-ticki i Trollvinter.
SvaraRaderaTooticki, jo, jag tackar jag. Hon är ju nästan motsatsen till Filifjonkan.
SvaraRaderaDet är kul med Muminvärlden, för alla figurer blir ju nästan lite som ett horoskop, eller som stjärntecken, där man kan känna igen sig i lite av varje, precis som du säger, Gabi. Min favorit är nog egentligen Mymlan – hon verkar så cool och till freds med sig själv.
Tänk att jag minns inte Mymlan: give us a clue...!
SvaraRaderaMen visst är Tooticki egentligen lite för robust och liksom skärgårdskarg, jämfört med dig? Och - inte minst - lite för illa klädd?
Medans Filifjonkans toppluva såklart är outstanding..he he.
Jo, jag känner nog inte riktigt igen mig i Tooticki – varken till sättet eller utseendet.
SvaraRaderaMymlan gör inte mycket väsen av sig, men i "Sent i november" är hon så fint beskriven. De andra i huset är ängsliga och virriga och trasslar till det medan hon inrättar sig i södra gästrummet, beslutar sig för att ha en varmvattensflaska i sängen och för att tvätta håret i regnvatten var femte dag.
"Man kan ligga på en bro och se vattnet strömma förbi. Eller springa, eller vada genom ett kärr i sina röda stövlar. Eller rulla ihop sig och lyssna till regnet över taket. Det är mycket lätt att ha det trevligt."
Ha ha. Gefundenes fressen!
SvaraRadera