torsdag 19 april 2012

Har man tagit fan i båten…

Så får man ro honom iland? Eller måste man det?

Jag känner mig djupt besvärad och illamående varje gång jag ser Anders Breivik äntra rätten med nazihälsning och sedan hålla ansiktet på plats som om allt det andra inte riktigt finns. Han ser ut som en uppstoppad broiler. En enda gång faller detta ansikte i gråt; Det är vid visningen av hans manifest och – gissar jag – honom själv i soldatkostym. Man förstår att han gråter över sig själv, sin dröm, sitt misslyckande, fängslandet. De andra – de 77 döda – har hela tiden bara varit staffagefigurer i hans pjäs om sig själv. Medan sextio ungdomar låg och dog satt han, i första polisförhören, och pillade på ett skärsår i fingret som helt upptog honom.

Norsk rätt och norsk juridisk artighet tillåter honom nu att berätta vidare om sina ”motiv”, hans verklighetsförvrängda skäl till de bestialiska morden. Jag är inte säker på att det är helt okej, eftersom han får orimligt mycket mediatid över hela världen och möjligen väcker en hel del björnar som halvsover.

Men jag kan ha fel: Den norska inställningen har hela tiden varit – att nu ska vi visa världen och nationen hur en riktig demokrati fungerar: Alla ska bli hörda, alla ska kunna redogöra för sin uppfattning. På så sätt agerar man lite som i judo – låter den andre ”pågå” tills han faller på eget grepp.
Det är nog enda vägen. Men då blir nästa steg: Hur rapporterar journalisterna om det här? I TV 4 News häromkvällen satt en kvinnlig juridikjournalist och redogjorde ganska så i detalj om Breiviks tankebanor, hon liksom bara repeterade hans utsagor, utan särskild kommentar eller distans eller försök till analys. DET var obehagligt. Jag tror naturligtvis inte att hon sympatiserar med den norske terroristen, men att låta neutral är också en sorts evigt maskhållande juridisk attityd. I praktiken betyder det att en mördares tankebanor får föras fram om och om igen. På elementär tittarnivå blir det en strid ström av (inte så) subliminala budskap.

Har han väntat på det här? Ja, självklart. Rättssalen är en del av hans planerade uppmärksamhets-trip. Det är den gamla vanliga visan: Kan man inte bli älskad, kan man alltid bli farlig. Kan man inte älska kan man alltid skrämmas. Nu skrämmer han de facto Norges invandrare och andra grupper med sina idiotier om att "andra väntar på att slå till", och med sitt misch-masch av korsriddar-romantik och terrorist-imitation; detta misch-masch som dagligen ska kommenteras av alla från kristna kyrkoherdar till rättspsykiatriska proffs. Det är ett eländigt och delvis tjatigt skådespel. Och jag – som hela tiden vänt bort ansiktet, som på ett väldigt enkelt och instinktivt plan tycker att han ska ha livstid bums, så att han aldrig kan göra något ont mer – kan ändå märka hur jag trots mitt förakt, långsamt nyanserar min uppfattning. Där kommer det mänskliga in: Vem är den här tokiga ”pojken”? Vad har han gått igenom? Varför vill han alls inte träffa sin mamma? Varför blev pappan så tidigt utraderad? Varför var han alltid så ensam? Det är på allvar frågan om psykologi som inte går att hoppa över - och som, rätt förstådd och brukad, skulle kunna befria honom från monstret i hans huvud. Men det behöver jag nog inte understryka.

Kan det vara så – som en svensk psykiater tolkat det – att AB lider av en speciell hjärnskada? (Hade Hitler och Idi Amin och Nero samma skada undrar man då?) Och om inte den skadan är relevant – så har han ju ändå helt klart vuxit upp till en psykopat. Det är inte detsamma som att han varit psykotisk. Det psykologerna enats om är att han har grandiosa och verklighetsfrämmande föreställningar. Det jag själv kan se med blotta ögat är att han har tjocka lager med försvarsmekanismer. Det har många människor utan att vara farliga, men hos AB kan de fungera som förstärkning av hans paranoida ideologi. Rigida försvar – i psykologisk mening – uppstår ofta hos en människa som inte får tidiga gensvar på sina känslor, som tidigt vänjer sig vid att sätta upp en mur omkring sig. Kontakten med det egna känslolivet stängs av och kvar står en ihålig tennsoldat med huvudet fullt av konstiga idéer. Om den intellektuella apparaten då får tag i något så storartat som ett manifest, är dramat snart igång (Det här gäller ju allmänt och inte bara för AB) – han blir huvudroll i sin egen världsbild och kan fortsätta fly från allt som inte stämmer med den.

I rätten, eller senare, kommer det psykiska försvaret långsamt att rasa, tror och hoppas jag. Kanske vet de som har hand om honom att ett sammanbrott kommer, och vill låta honom tala färdigt, under en begränsad tid. Den Otäcke står där och mal sina teser, och samtidigt faller masken långsamt och man tänker: Herregud, vilket förvuxet gammalt sjukt barn han är. Stackars sate, som så djävulskt förintade 77 människors liv, och förstörde sitt eget.
Men jag tror vi kan få vänta länge på att han ska gråta över verkliga ting och verklig sorg. Till dess önskar jag att fascinationen sjunker en smula, hos mig själv, och all världens journalister. Anders Breivik är helt klart en skadskjuten typ; men det finns alltför många av den sorten, extremistanslutna eller ej. Press och annan media borde passa sig noga, och inte bidra till att pladdrigt vidarebefordra tankemonster från en känslokall kontrollfreak med storhetsvansinne.

---------------------------------------

Och här i juli 2011, en första reaktion på tragedin.

44 kommentarer:

  1. Jadu, Gabrielle,
    Jag bor ju inte i Sverige, men läser svenska tidningar på nätet, och jag har för tillfället slutat med det, eftersom det första jag ser just nu är denne Breiviks nuna, också på svenska tidningars hemsidor. Och jag har förstått att den rättegång som sänds "live", som alla svenskar säger, i Norges teve, också sänds i svensk teve. "Live". Som om det vore ett rockband.
    Här skymtar han förbi. Inte mer.

    Jag råkade ju vara i Sverige när dådet begicks. Och jag uppskattade då mycket att svensk teve direkt tog in norsk dito, och att jag förstod allt som sas. Utan att fundera eller översätta. Nu verkar det här fortsätta med rättegången. Om jag (konservativa och liksom hämmade) människa fick bestämma så skulle det vara stopp här. Ingen Breivik som får bre ut sig. Inga närbilder, inga whako vittnen. Stäng om fanskapet och lås så fort det går.

    Men jag tror att det är inte så de öppna (ja, faktiskt fortfarande förhållandevis öppna) nordiska demokratierna fungerar. Här får man som tittare/läsare/mottagare sålla själv.
    Klarar folk det?
    Ja, jag vill ju tro det.

    SvaraRadera
  2. Karin, så här långt är jag också med på att det mediala sköttes bra (med dina ord):

    "Jag råkade ju vara i Sverige när dådet begicks. Och jag uppskattade då mycket att svensk teve direkt tog in norsk dito, och att jag förstod allt som sas. Utan att fundera eller översätta.

    Men nu är risken alltför stor att AB använder rättssalen som medial maskin. Jag fick indirekt medhåll från Leif Silberzky som i en debatt sent ikväll förhöll sig kritiskt till den "programtid" AB får. Han sa: Han har erkänt. Det finns inget tvivel om att han är mördaren. Och rättsapparatens avlyssnande av en anklagad har att göra med om försvaret och den skyldige har några viktiga invändningar, förmildrande omständigheter etc. Att mala upp sitt manifest är ingen sådan omständighet. Silberzky gjorde mos av den "rättigheten" och jag gjorde tummen upp för den gamle advokaten.
    I övrigt motiverade han det ungefär som jag gör; att det finns risk för att andra galningar påverkas.

    Sen en korrigering: Rättegången sänds inte "live" i den meningen. Det finns avsevärda restriktioner om vad som får filmas. Men naturligtvis är alla journalister på plats, och de ska de också vara. Bara inte björnen leder cirkusen i stället för tvärtom.

    Däremot hade BBC gjort en pietetsfull och lågmäld dokumentär om händelseförloppaet, med tragiken som grundton.
    Här en länk: http://svtplay.se/v/2779513/dokumentarfilm/den_norske_terroristen?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2779513/sb,p115254,1,f,-1

    SvaraRadera
  3. Länk till en annan vinkel: http://tidenstecken.wordpress.com/2012/04/19/norges-exempel/

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet, Gabrielle. Jag har haft samma enkla och instinktiva reaktion: varför inte ge honom livstidsstraff med en gång och sedan får det vara klart? Han har ju erkänt och all teknisk bevisning finns. Ska vi dessutom behöva bevittna hur försvarare tvingas formulera förmildrande omständigheter och kanske till och med lägga fram argument för nödvärn? Bara för att den tokpippin har paranoida idéer? Personligen har jag stängt av och följer inte nyhetssändningarna angående Breivik, annat än när de oundvikligen serveras i Rapport.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo Anna, tack.
      Men det är klart att den juridiska processen, med åklagare och försvar, måste ha sin gilla gång. Oavsett att vi redan vet. Däremot - och det menade även Silberzky - är inte hans manifest någon del av ett normalt "försvarsupplägg". Det är propaganda. Och som Helena och Lennart nämner längre ner, så finns det ju en hel kader av liknande extremtankar runtom i Europa. Kanske mer rumsrena, kanske mindre patogena, men likafullt precis lika farliga. Eller farligare, om de blir mer kollektivt anammande.

      Radera
  5. Du är klok, som vanligt, Gabi – detta är det bästa jag läst om Breivik och jag tycker du borde försöka publicera det på något mer ställe så att det sprids vidare. Tankarna omkring vem han är och varför han har blivit som han har blivit är väldigt viktiga och relevanta och bidrar till att ta ner honom på jorden – både för dem som ser honom som djävul och de som ser honom som hjälte.

    När han sa det där om att han vill rädda sitt land för att det håller på att dö så tänkte jag att det är sig själv han talar om. Och när jag har sett sändningarna från tingsrätten i Oslo så har det som gjort djupast intryck på mig varit hela apparaten runt Breivik; jag har känt någon sorts tacksamhet över att samhället – med sina lagar, domstolar och långsamt malande kvarnar – trots allt ägnar sig åt att behandla alla utan undantag rättvist och med respekt. Det är det enda rimliga, att vara en stark och envis motkraft mot allt det som Breivik står för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena, ja att "bidra till att ta ner honom på jorden" är nog en del av jobbet. Tack för din kommentar.

      Att rättssytemet är superdemokratiskt är såklart bra. Men inte manifestuppläsning och ständiga referenser till en kokko ideologi.
      PS: Jag har kanske sett mindre än du av sändningarna från Oslo.

      Radera
  6. Klok text, Gabrielle.
    Jag vill också peka på Henrik Arnstads artikel i dagens DN, som visar att vämjelsen över monstret Breivik inte får överskugga att han är en förvisso extrem, men inte obegriplig, representant för en mycket medveten ideologisk strömning i tiden:
    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/darfor-ler-anders-behring-breivik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo Lennart, jag går ju mer igång på en psykologisk tolkning av individen i samhället. Men Arnstads artikel var bra, särskilt i början, men slutklämmen tyckte jag rätt illa om, eftersom den i själva sin språkliga dramatik bidrar till en syn på Brevik som Antihjälte: "Via sitt massmord har Breivik allvarligt skadeskjutit de yngre ”landsförrädarna” inom den norska ”marxismen”, framtidens norska socialdemokratiska ledare är med stor sannolikhet döda. Partiet är svårt skadat.
      Breivik har vunnit. Därför ler han."

      Breivik har inte vunnit. Men ler gör han förstås som inbillad "överommendant".

      Början på Arnstads artikel var däremot så bra att jag klistrar in den här:
      "Breiviks saga om sig själv – hans mytologi är snart 100 år gammal. När fascismen 1922 kom till makten i Italien producerade regimen särskilda romaner, riktade till unga män. Historien var alltid densamma. Den unge hjälten levde i en dekadent tid. Socialister, liberaler och feminister spred sin pest i nationen. Så nådde hjälten sitt uppvaknande – han övergav sin själviska individualism och blev fascist. I ädel och uppoffrande kamp kring ett heligt mål spred han, som svartskjortad squadristi (fascistisk våldsverkare), död omkring sig då han slaktade socialisterna. Själv blev den unge hjälten ofta martyr – han greps eller dog i striden. Men han vann ändå, den älskade fascismen tog makten i Italien och räddade landet undan undergången. "

      Radera
  7. Jag tycker inte att han är obegriplig alls. Till skillnad från många andra med psykiska störningar (för det tror jag, precis som Gabi, att han har) så har han ju ända från första början lyckats förklara exakt hur han tänker. Det finns en logik i galenskapen som man kan fatta även om den är motsägelsefull och oförsvarbar för människor med förnuftet i behåll.

    I rätten har han också berättat om hur han har ansträngt sig för att "dehumanisera fienden" och när allt kommer omkring så dehumaniseras människor världen över varje dag av alla möjliga regeringar som tycker att de har rätten på sin sida. Jag kan ibland tycka att människor har väldigt lätt för att förstå den ena sortens konstiga logik men inte den andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "när allt kommer omkring så dehumaniseras människor världen över varje dag av alla möjliga regeringar som tycker att de har rätten på sin sida." Ja.

      Det finns två spår här och måste finnas: Synen på AB som störd, och synen på en fascistoid eller reaktionär människosyn, som griper omkring sig i samhällen, västerländska och/eller muslimska.
      En del kanske finner det oviktigt, men både Hitler, Stalin och Kejsar Nero hade säkert djupa störningar (någon som minns Hitlers barndom och diskussionen kring den pjäsen?), frågan är - och det vet ju alla - vilka sorts ideologier och massfenomen som gör dessa skadade paranoida personligheter användbara en masse?

      Radera
  8. Du missförstår mig, Helena? Jag skriver ju just att han i n t e är obegriplig. "... en extrem, men inte obegriplig, representant för..."

    SvaraRadera
  9. Lennart, jag tänkte mest på utgångspunken för artikeln, alltså det som Henrik Arnstad förutsätter, att Breivik är "ett mysterium".

    SvaraRadera
  10. Men ingressen lyder ju: "Om Breivik tolkas som modern fascist – utifrån den aktuella forskningen om denna ideologi – upphör han vara ett mysterium. I stället blir han begriplig och hans handlingar logiska, skriver Henrik Arnstad." ... Jag tycker att det var en intressant och klargörande artikel, som just "avmystifierade" Breivik.

    SvaraRadera
  11. Det jag menade var att just för mig personligen har Breivik aldrig varit något mysterium eftersom han hela tiden har förklarat hur han har tänkt. Jag kan också irritera mig på den där retoriken som används i artikeln – "just nu famlar Skandinavien i mörker, vi försöker förstå Breiviks beteende. Förgäves, ser det ut som" – eftersom det får alla andra i Sverige och Norge att framstå som goda, hederliga, rättskaffens människor på andra sidan den avgrund som Breivik har öppnat. Det stämmer inte. Vi har närt en orm vid vår barm och den där ormen har vuxit upp i ett klimat av mer allmänna fördomar, tankar som finns hos exempelvis SD, ett samhälle som föraktar svaghet, ett patriarkat som vilar på vapen och makt etc etc etc.

    SvaraRadera
  12. Som Gabi så bra beskriver det så har ju den där ormen också närts av (förmodligen) bristfälliga familjeförhållanden, men det är ju svårare att säga något om rent konkret.

    SvaraRadera
  13. Ordet "Integration" är intressant i sammanhanget; eftersom det går att applicera både på samhällen och individer. En person med stor förmåga att integrera olika delar av verkligheten, som har en vidd, eller kalla det öppenhet - är förstås motsatsen till en sluten, rädd individ, som inte kan integrera motsättningar (i sig själv eller i samhället) utan alltid måste spotta ut "det onda" på andra. (Men det här för alldeles för långt - in i Kristevas och Lacans idéer om "abjectet".)

    SvaraRadera
  14. Ok, jag förstår att man kan irritera sig på Arnstads formulering om famlande i mörker.
    Men vi är nog överens att man måste se Breiviks dåd i en samhällelig och inte i en psykiatrisk kontext.

    SvaraRadera
  15. Både och, tror jag. Bryt ner beståndsdelarna som en krimpsykolog och psykiater, och bre ut samhällstolkningen som en socialantropolog/idéhistoriker/statsvetare. Alla kan inte göra allt. Och det är okej.

    SvaraRadera
  16. Är helt med på Gabis linje. Båda delarna är lika viktiga. Dessutom tror jag att de hänger ihop och att man missar mycket om man bortser från psykdelen. Det är ju därför jag tycker din text är så viktig och bra, Gabi. Nu ska jag sprida den på facebook i alla fall.

    SvaraRadera
  17. Aj da. Hoppas det inte blir för mycket stök här inne då ; )
    Men tack för uppskattningen.

    SvaraRadera
  18. Hmm, ibland känns det som om det enda rätta vore att stämpla dessa förövare som vansinniga i avskräckande syfte. Som brottsling kommer han alltid ha anhängare, som dåre kanske inte...
    Kan man skydda samhället? Vet ej, jag tycker själv vårt samhälle har brister i överflöd men jag är rädd att arga människor sitter hemma på sin kammare och hejar på AB under rättegångens förlopp. Jag antar att dom som är arga eller indoktrinerade nog kommer aldrig genomskåda den demokratiska processens syften.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där lär vi ju aldrig få svar på. Och att liksom kalkylera med det ena eller andra reaktionsmönstret är väl inget någon av oss kan, varken press eller andra.

      Det enda var och en kan är att tänka, analysera, skicka vidare; hålla öppenheten igång. Ju.

      Radera
  19. Helena och Gabrielle,
    jag hade först ett "primärt" före "samhällelig" i min senaste kommentar, men strök det för att jag ville poängtera att man måste förstå att Breiviks handlingar primärt inte styrdes av hans eventuella galenskap, utan av en politisk ideologi. Sen har hans personlighet naturligtvis sin historia och det finns orsaker till att han kommit att omfatta denna politiska ideologi. Så, både-och, alltså. Nu ska jag sluta tjata om detta...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debatt är inte tjatigt - och det finns alltid, för alla, läge att nyansera sig.

      Radera
  20. Men har han misslyckats (än)? Han hade väl aldrig som mål att undkomma? Han ringde själv polisen. Vi kan förstås innerligt hoppas att hans agerande inte leder till vad han tror på – ett hårdnande klimat i Norge som skall tvinga fler högerextrema att radikaliseras och vända sig till väpnad kamp – men jag vilken anledning finns det att tro att Breivik anser sig ha misslyckats, nu?

    //JJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får se det som min tolkning: varför grät han över bilderna på sig själv?

      Visst, gripandet ingick. Men det är ju bara enligt planen. Under planen pågår såklart helt andra känslor...

      "tvinga fler högerextrema (etc)" låter underligt i mina öron. Ingen tvingar någon att bli extrem.

      Radera
  21. Jag har funderat mycket på det som jls är inne är på här ovan – varför ses inte alla som dödar någon som psykiskt sjuk eller otillräknelig? (Om det inte sker i självförsvar eller av en olyckshändelse eller liknande)

    Johan Cullberg skriver på DN att: "Många vill kanske säga att sådana onda föreställningar och handlingar som Breiviks, eller Hitlers eller Stalins, definitionsmässigt måste vara ”sjuka”. Men då använder man sjukdomsbegreppet i ett värderande syfte. Det är viktigt att man inte tror att beteenden som vi hatar eller fruktar och just därför tycker är abnorma ska klassas som sjuka. Då insnävar vi vår syn på den psykiskt friska människans onda kapaciteter liksom vi otillåtligt vidgar sjukdomsbegreppet."

    http://www.dn.se/debatt/breivik-ar-tillrackligt-frisk-for-att-straffas

    Är inte det ett väldigt konstigt resonemang? För mig är "den psykiskt friska människans onda kapaciteter" en motsägelse. Och lägger man inte alltid en värdering i vad som är friskt och sjukt? När man talar om psykisk sjukdom utgår man ju från vilka beteenden som accepteras i ett samhälle. Någon som är psykotisk i en viss kultur kan betraktas som frisk i en annan etc.

    Jag tycker det är solklart att man automatiskt borde se en person som medvetet skadar eller dödar andra som sjuk – det stora problemet blir väl då snarare att varenda militärmakt i världen kommer att betraktas som galen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena,
      jag tycker Cullbergs artikel var rätt bra. Och den var ju gammal - baserad på den första sinnesundersökningen, där JC väl framförallt ville ha sagt att det AB lider av inte kan vara schizofreni. Psykosteorin är ju sedan länge ifrågasatt, och nu även av den andra sinnesundersökningen. Eg. har jag hela tiden skrivit utifrån samma diagnos, som JC och andra finner rimligare.

      Jag tror att JC har två agendor med den här artikeln: A)
      att inte buffa in en superterrorist bland sinnessjuka, och därmed bidra till en förenkling vars konsekvenser skulle kunna vara en ökad främmandegöring av de psykiskt sjuka. En sorts självgod förenkling som att "vi friska" inte är onda alls.
      (Själv tänker jag på undersökningar bland sk normala människor, där man hittar många psykopater, eller på det berömda experimentet om hur långt människor kan gå i att tortera andra, om de får order, och lider av auktoritetstro; har just nu glömt namnet på det experimentet)
      och
      B) Att JC kanske sympatiserar med de norrmän som vill att AB ska ha fullt ansvar för sina handlingar

      Slutklämmen i JC:s artikel blir förstås - som så många slutklämmar här i världen - återigen en liten förenkling. Som Leif Zern en gång skrev: Jag vill inte veta mer om att ondskan bor i oss alla; jag vill kunna se klart på var den verkligen ställer till de hemskaste ting.

      Själv är jag som vanligt både-och, det onda finns lite varstans, och man ska vara uppmärksam. Men att skapa någon sorts allmän skuldbetonad "alla-vi-onda" är inte jag heller med på.

      JC vill bara markera gentemot självgodhetens imperium. Zern vill markera gentemot idisslandet av det onda i självplågeriets kulturzon.

      Radera
  22. Det gamla experimentet jag syftade på ovan heter: http://sv.wikipedia.org/wiki/Milgrams_lydnadsexperiment

    SvaraRadera
  23. Men i så fall fattar jag inte indelningen i sjukt och friskt som görs i sådana här sammanhang. Är det så att psykos är det enda tillstånd av psykproblem som räknas för sluten psykiatrisk vård? Man blir väl inte psykopat av en slump heller och jag skulle inte kalla det "normalt". Eller säga att en psykopat är en frisk människa.

    Nu kan ju det här bli filosofiskt i överkant, men jag är misstänksam mot begreppet "ondska" också och hur det används. Jag tror att människor kan begå onda handlingar, men jag tror inte att det finns någon mystisk inneboende djävulskhet i oss som får oss att begå de där handlingarna. Vår så kallade ondska har en orsak eller förklaring och det gäller att hitta den – så ser i alla fall jag på saken. När det gäller experimentet du hänvisar till, till exempel, så handlar det ju om rädsla och en överdriven tro på auktoriteter, att man i vissa lägen slutar att lyssna på sig själv och sina känslor för att det står en så kallad expert bredvid. Men ondska, nej, det skulle jag inte kalla det.

    Sedan har jag googlat lite på Breivik och hans barndom, och det verkar ju uppenbart att han har haft en problematisk uppväxt. Föräldrarna separerade under hans första levnadsår och när han var fyra konstaterade en psykolog att det fanns sådana brister i hemmet att han borde skiljas från sin mamma för att undvika att skadas.

    SvaraRadera
  24. Helena,
    ja, bra invändningar,
    det där sista om hans barndom har jag ju också registrerat redan tidigare, det är viktigt, liksom iakttagelserna om den lilla stela pojken med det påklistrade leendet.

    Nu använde jag termen ondska därför att den ingått i en del andra kultur-sociologiska resonemang; och för att JC använde den. Det är inte en term jag heller riktigt gillar. Ändå tror jag faktiskt att ondska finns; kanske bara just som en ackumulerad känslokyla; typ Eichmann eller AB. Det tar liksom emot att inte kalla Stalin och Hitler och Kejsar Nero och vissa maffialedare för onda, ÄVEN om det finns förklaringar. Ibland har personligheten snott in sig i återvändsgränd där makt-hat-kyla-terror tagit över och där andra människor inte riktigt finns, annat än som objekt för deras destruktivitet. Det är det vi kallar ondska, utan all mytologisering.

    Och vad beträffar Milligrans experiment så visar det bara hur lätt människor kan halka över i destruktiva handlingar. Ondskan är ju i den meningen konkreta handlingar i konkreta situationer, inte någon inneboende demon. Det är sånt som hände i Irak varje dag.

    Psykologernas indelning i sjukt och friskt i rätts-sammanhang har förstås med själva rättsprocessen att göra. En psykotisk schizofren är fullständigt ute och cyklar, medan en grandios narcissistisk psykopat fortfarande kan planera kallt. Och anses mer ansvarig.

    Efteråt kommer förstås bedömningen ändå att gälla vad slags vård han behöver.

    SvaraRadera
  25. Jag förstår vad du menar, och då menar vi ungefär samma sak med ondska. Fast för mig är det svårt att kalla människor onda, hur galet de än beter sig, och jag tänker att många nog blandar ihop förståelse/förklaring med acceptans/förlåtelse. Att förstå varför någon begår onda handlingar är inte samma sak som att acceptera det. Och där är du och jag nog också överens, gissar jag.

    SvaraRadera
  26. Jag tror vi är Enortmt överens. Skillnaden är kanske bara att jag på något vis tror att en utradering av ordet "ondska" har liten betydelse. Vi - och framförallt de som det gäller - kommer ändå att uppleva det just så. Ont.

    Det är viktigt att problematisera det, och det har vi gjort. Men en värld där man relativiserar ont/gott är inte detsamma som en värld med enbart gråzoner.

    Det har ngt med etik att göra också. Vi tar det en annan gång tror jag; men min bild är att en relativisering, där man aldrig använder ord som gott och ont, kan vara alltför undanglidande, motsatsen är förstås den idioti som lätt uppstår bland folk som vet exakt var "det onda" befinner sig och hur det ska bekämpas, och hur deras egen kulturellt begränsade "godhet" är det enda rätta för alla... etc. ad nauseam.

    Äh, du, vi ses i stället!

    SvaraRadera
  27. Sverker Tirén24 april 2012 20:31

    Som redan sagts, en oerhört bra artikel. Det för min del bästa jag läst om AB. Borde publiceras i DN eller annan stor tidning. ´Pröva, Gabi!

    SvaraRadera
  28. Tack Sverker, du har så rätt; ).
    Men jag tror att det där med publicering i DN är för sent, och dessutom tänker jag aldrig i de banorna längre. Vill bara skriva som jag vill; inte korta, inte kapa, helst inte bli redigerad. Har dock skickat den till en tidning där jag har backup.

    SvaraRadera
  29. Tillägg:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Schizoid_personlighetsst%C3%B6rning

    SvaraRadera
  30. Fast vad jag förstår tillåts Breivik inte stå i helbild och orera i tv - inte i svensk tv i alla fall (de inlednade direktsändningarna varade väl bara de första tre dgarana eller så?). Och även norsk tv undviker att visa honom i bild när han står och förklarar sina motiv. Att journalisterna sedan refererar det han säger är helt okay, skulle jag säga: det görs inte med någon sympati och det för inte vidare den eventuella retoriska kraft han kan uppbåda.

    Att han tillåts förklara hur han såg på saken är det ju inga problem med så länge domstolen behåller kontrollen. Det är, hur otrevligt bdet än kan verka, viktigt för att se bakgrunden - och för en diskussion om ifall han kunde stoppats före dåden, eller om andra liknande terrorister kan stoppas.

    Det är viktigt att vi inte låser oss vid en psykologisering som förvandlar honom till offer eller cool skräckhjälte à la Charles Manson. Som Arnstad är inne på: utifrån Breiviks motiv (Eurabia-ideér, riddarromantik och en monolitisk tro på den bild han tycks ha haft av "Västerlandet") blir hans handlingar ganska logiska, på samma sätt som Goebbels blir logisk utifrån den världsbild han hade och det perverterade krigarideal han förkunnade. Avskyvärda handlingar, men logiska och förljdriktiga utifrån en viss världsbild och vissa inkörda idéer.

    SvaraRadera
  31. Magnus, du har en point.
    Men jag är inte "låst" vid en psykologisering utan ser båda sidorna. Och om man tror att just "psykologisering" skulle förvandla honom till en hjälte så fattar jag inte alls hur man tänker. Det är ju precis tvärtom. Som mentalt skadad person är han svag. Just därför värjer sig fascisten inom honom mot all beröring med sin egen svaghet.
    Och eftersom psykologi är ett av mina "ämnen", och har varit det även i mitt jobb som journalist, så utvecklar jag både gärna och väl de tankarna.

    Arnstad har också en viktig point. Jag tror det blir en mer sammansatt bild med flera infallsvinklar och det är bra. Att låsa sig kunde däremot vara att inte se att han har uppenbart störd profil.

    Jag har inte talat om någon visning i "helbild". Men att han ska få visa sin falska styrka i TV och stå och le när bombdetonationen visas tycker jag bara är fullständigt avskyvärt. Där om någonstans signaleras det saker. DET vill jag inte se, och anser inte att massmedia ska vidarebefordra.

    Historien och kriminalhistorien är dessutom full av psykopatiska men logiska handlingar och klart störda individer. Det går bra att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag bedömer att de flesta kommer att se hans leende som leendet hos en psykopat, särskilt när det genast är ihopkopplat till de förfärliga handlingar han utförde. Det är ju aldrig breiviks leende som dominerar bilden - utom bland hans anhängare i sina katakomber. Bin Laden log också ofta på bild, det hindrade inte att de allra flesta som mötte honom i medierna snabbt (eller genast) insåg hans ondska och fanatism. Den insåg man oftast även bland de mest förtryckta i arabvärlden.

      Men fanatism kan också vara rationell, om än på ett vridet och grymt sätt. Det är en insikt som jag uppfattar att t ex svenska medier behöver jobba mer med. En del verkar nu anse at om Breivik gjort något så här avskyvärt och meningslöst så "kan han inte vara klok, han måste vara rubbad" - i lös bemärkelse då, även om man antar att han var juridiskt tillräknelig så räknar man själva det monstruösa i hans brott som ett slags indikation på att han hade en skruv lös. Men även en SS-man som bränner en synagoga kan var rationell utifrån sina utgångspunkter och man behöver inte räkna med at det är t ex onda barndomsupplevelser som drivit honom, den kontext han agerar under är den som omger honom som vuxen person, men *den* kan naturligtvis vara "sjuk" (Milgrams experiment, tillvänjd brutalitet osv).


      Jag skulle känna mig förolämpad av om han döms till sluten tvångsvård, i st f fängelse, coh många norrmän verkar uppfatta det likadant. Han agerade inte i ett blint vansinne, och att hävda något sådant vore att förminska hans brott och att mystifiera honom som person. Dessutom menar jag att det är viktigt att samhället visar att man reagerar just i det här unika fallet, att man tar honom på allvar och straffar honom.

      Radera
    2. Men återigen - du slåss mot något som inte finns här, inte i min text och inte i kommentatorernas: INGEN HÄR har påstått att han agerade i "blint vansinne". Människan är komplicerad. Men inte mystisk.

      Däremot är det tydligt att han själv skyr all psykologisering, vilket sammanfaller väl med det fascistoida styrkeidealet och den scizoida störningen i känslolivet; han får inte visa svaghet. Det kallas ibland rationalisering, alltså är han väl "rationell".

      Och att de flesta (berörda) norrmän vill se honom fullt ansvarig; fine!. Och att "de flesta" ser honom som en psykopat, bra.
      Och nu är jag för min del klar med den här diskussionen.

      Radera
  32. Att Breivik var och är en psykopat stämmer, det kan man med hyfsad säkerhet säga redan nu, även om detaljerna är oklara. Men den störningen är inte den centrala *orsaken* till vad han gjorde, lika litet som Hitler, Pol Pot eller Pinochet på något tydligt sätt kan förklaras av sina barndomsuplevelser. Och med förklara menar jag kausal förklaring,något som verkligen har drivit på handlingarna direkt eller indirekt, inte bara impressionistiska dykningar i de här figurernas barndomsminnen och påersonliga symboliska lexika. Något jag uppfattar att en del rättspsykiatriker och folk som skriver om kriminialpsykologi (inte du) ägnar sig åt.

    Sen är det väl så att den här tråden sedan ett bra tag har glidit mot att inte handla om frågan ifall det är lämpligt att Breivik får synas i tv på primetime, utan om vilken slags status - moraliskt, och som ett slags offentlig person - han kan komma att få av rättegången. Och ifall dessa aspekter på honom isåfall skulle vara lämpliga, önskvärda, tillåtliga?

    Jag håller f ö med Helena längre upp om att brutala ursäkter från diverse politiska ledare ofta accepteras både för att dessa ledare "är på vår sida" och för att vi sällan ser offren i tv eller behöver fundera igenom den moraliska grunden för en viss bombräd, för EU:s invandringsmurar eller för ekonimsk krigföring. Det blir helt enkelt inte vårt problem.

    En engelsk arméveteran som jag diskuterade Dresdenräden 1945 med (på nätet) utbrast till sist i en ton av förorättad vrede "If it were likely to save the life of one single allied airman to kill a million Germans on the ground /underförstått i denna kontext: obeväpnade civila tyskar i städer som bombas/ then it was right to kill them". Argumentet är för mig analogt med Breiviks och andras Eurabia-retorik som en ursäkt för mord på civila, det utgör i princip ett försvar för folkmord på tyskar, och det vilar naturligtvis på att man bakar ihop allt som inträffar för vardera sidan i ett krig till en enda klump, gör alltig moraliskt likställt: "i krig är allting tillåtet för segern". Att Hitler kunde använda motsvarande resonemang för att försvara _sina_ massakrer insåg den här mannen naturligtvis inte, skyddad som han var av en livstid av moraliskt överläge.

    SvaraRadera
  33. Antingen tror man att psykologi har en bäring vid vissa rättsfall, eller så tror man inte det. Men det ingår nu en gång för alla i vårt västerländska rättsystem. Bra, tycker jag.

    Att försöka förstå, pejla bakgrunden, lägga ett forskande puzzel etc. är inte detsamma som att HELA förklaringen finns där. Inte alls. Och det tycker jag vi har sagt tillräckligt många gånger nu. I övrigt håller jag med både dig och Helena om att de vid makten sittande/krigande ofta haft liknande självförhärligande och dehumaniserande idéer.

    SvaraRadera
  34. Jag såg inte att diskussionen hade fortsatt, men vill på det bestämdaste, återigen, hålla med Gabi om att detta med psykologin är viktigt och, faktiskt, grundläggande när det gäller alla människor. Alltså även psykopater, brottslingar, diktatorer, terrorister och generaler. Sedan finns det, som Gabi också säger, givetvis andra förklaringar som kompletterar, nyanserar och vidgar bilden.

    Jag tänkte mycket på detta när jag såg tevesändningarna från rättegången, att den där killen har faktiskt varit en liten nyfödd bebis en gång. Vad har hänt mellan då och nu? Hur i hela friden blir man sådan? Vad har format honom, hur har han fått sina idéer, vad har hänt med hans känsloliv på vägen?

    Visst, Breiviks handlingar blir logiska utifrån "Eurabia-ideér, riddarromantik och en monolitisk tro på den bild han tycks ha haft av 'Västerlandet'" men de skulle faktiskt också kunna bli logiska utifrån en seriös och noggrann granskning av hans barndom, uppväxt och familjeförhållanden. Varför ska det ena behöva utesluta det andra?

    Jag förstår inte heller varför så många nu för tiden är så rädda för psykologi och psykodynamiska förklaringar. Det är ju ett synsätt som gör onda handlingar mer begripliga. Visst, det gör i viss mån gärningsmannen till ett offer och det sprider ut ansvaret, till föräldrar och familjemedlemmar och i förlängningen till hela samhället, men det leder inte automatiskt till att man förringar onda handlingar och ursäktar dem. En förklaring är inte samma sak som en bortförklaring. En förklaring är till för att man ska kunna se sammanhangen, göra något åt dem och förhoppningsvis förhindra att samma sak händer igen.

    SvaraRadera