söndag 8 april 2012

Auden: Stop all the clocks

W. H. Auden

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

8 kommentarer:

  1. Med hälsning till en av mina vänner som påminde om den här dikten...
    vilket gjorde mig trött på det som låg där nyss,
    därför att vi både talade allvar och hade roligt,
    och därför att jag inte inte alls kom ihåg den här dikten, men spåret, till känslan...

    SvaraRadera
  2. När jag läser dikten är det John Hannahs röst jag hör, som han deklamerade den i filmen Fyra bröllop och en begravning. Det starkaste inslaget i den filmen. Hannah gjorde en bra roll även i Slinding doors, men sedan tycks hans skådespelarkarriär ha urartat. Nåväl, kan man läsa Auden som han så är mycket förlåtet.

    SvaraRadera
  3. Hannah syns mest i TV-serier numera, tror jag. Men han är fortfarande en sensibel aktör.
    Jag minns scenen du nämner. Din finns också på You-tube. Den blir då lite sentimental, utan sin rätta infattning. Tycker jag annars inte att den är.

    SvaraRadera
  4. "Et maintenant, que vais-je faire.." Blev bara plötsligt påmind om denna..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår din association, fast jag inte känner till vad...
      Men Audens dikt gäller ju var och en som klockan klämtat för.

      Radera
  5. Och i SvD hittade jag en gammal recension av den översättning Ellerströms förlag gjort av W H Auden. Här är samma dikt i Sven Collbergs tolkning (men det blir aldrig samma dikt):

    Stäng av telefon; håll rymden ren från klockor, från hunds skall med saftigt ben. Tysta pianot. Sörjande må med förstämda trummor följa kistans led.

    Låt flygplan kretsa jämrande i nöd och skriva bud på himlen: Han Är Död. Sätt flor kring duvors hals på stadens torg polisen ska ha handske svart av sorg.

    Till öst, väst, söder, norr var han min bro han var min arbetsvecka, söndagsro. Sol måne, tal, sång gav han mig till del: En evig kärlek trodde jag. Men fel.

    Släck alla stjärnor. De behövs ej mer. Rym ut sol, måne; packa båda ner. Töm havet, och hugg ner vart skogens skott, för inget mer kan bringa något gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den, och för att du lägger ut den utan annan anledning (tycker jag det verkar) än att den är så fruktansvärt bra.

      Hemsk, sorglig, sann, men också underbar för att den är rytmisk och rimmad på det självklaraste rättframmaste sätt som väl mycket sällan någon samtida diktare ger sig på.

      Det är den enda riktiga sorgedikten. Och det behövs inte någon annan.

      Radera
  6. Jag tror det är en elegi, i jambisk pentameter, som får det tunga att låta så skriande lätt.
    Och någonstans på nätet har man för sig att den är skriven för att ingå i ett drama som Auden skrev tillsammans med Isherwood; om en tragisk död vid K1, Himalaya. Ja, det är så nära vi kommer ikväll. Don´t go mountainclimbing!

    Och Anna, en samtida diktare som ger sig på både rim och sonett är Malte Persson; inte alls så illa.
    Men den här dikten kom flygande till mig från Helena.

    SvaraRadera