Ja, det blir en liten paus här, känner jag. Mera gräs, mindre ord, mera liv, mindre mord, mera kvack, mindre snack. Nu hoppar jag ut i det ljusaste gröna bland pilträd och vänner och firar ljuset. Och avslutar denna snutt med Mullvadens ord - ur Det susar i säven - till alla er som vill skriva något inifrån kommande, poesi eller ej.
"It's quite a long time since you did any poetry,' he remarked. `You might have a try at it this evening, instead of -- well, brooding over things so much. I've an idea that you'll feel a lot better when you've got something jotted down -- if it's only just the rhymes."
(Klicka för förstoring, grodorna är jättefina, och jag vet inte var de kommer ifrån...men just nu närmast från Kanada)
Åh, tack, så fint! Både bilden och citatet. Nåt att ta till sig.
SvaraRaderaÖnskar dig en skön paus!/Gabrielle RW
Kvack! :-)
SvaraRaderaAck, jag önskar att jag kunde sitta och kvacka - kanske i sommar när Den Stora Flytten är klar.
SvaraRaderaHa det gott!
Ja ni är för söta allihop. Det blir ju bara en kort paus.
SvaraRadera"Jag inser nu vilken tjurskallig och egensinnig padda jag" är...
Fina grodor :-) Jag såg inte att Breivikdiskussionen hade fortsatt här nedan men nu blev jag ju tvungen att kommentera lite mera ...
SvaraRaderaVadå "fina" - åtminstone den ena är ju egensinnig och tjurskallig har jag just sagt ; )
SvaraRaderaFast den andra är jättegullig förstås, som du ; )
SvaraRaderaBra sista kommentar också, du gav på Fanden i båten. För det blir nog den sista, hoppas jag.
Japanska kampgrodor där, tycks det mig.
SvaraRaderaVilken bok, Det susar i säven. Jag läste om den i somras efter att ha hittat den i gömmorna i föräldrahemmet och övervägt om jag skulle skicka den till loppis. Vilket jag som väl var inte gjorde, alltså. Jag har nog aldrig läst hela innan.
Det är väl egentligen bara delvis en barnbok. Kapitlet när de letar efter den lilla uttern, som jag ju citerade flitigt ur i mina existentiella fastefunderingar, tror jag inte att jag skulle ha tagit till mig som elvaåring.
Det är en härlig bok. Vi hade den som sommarläsning i familjen, börjandes med föräldrar som läste högt. En sådan humor fanns inte annars, i svenska barnböcker. Ack ja, det är något speciellt med engelsmännen och deras talande djur.
SvaraRaderaOch som barn fattade man ju snabbt att det var okej med individualism och idiosynkratier.
Vi skulle kunna prata mer om det en anan gång, karaktärerna alltså. Men jag har inte boken här just nu. Ska kolla uttern hos dig...
http://annannan.wordpress.com/2012/03/20/sjal-och-ande/
Radera