tisdag 17 april 2012

Musikens makt - Jaqueline du Pré



Eftersom jag alltid blir lite torr i munnen när jag dragit igenom dagspolitiken, vill jag genast bättra läget för Min Själ, med musik stor som ett vattendrag. (Min Själ är inte ironisk, det är bara min Persona som är det).

Just det här stycket har jag länkat till tidigare på Argus, men allt gott gör man minst två gånger - och, kan ni tänka er, denna (av ren självbevarelsedrift) otekniska människa har lärt sig knepet med att klistra in hela you-tube-klippet, a.k.a. apornas evolution!

Och så då, helt gratis, detta fantastiska (ja, jag hittar inget märkvärdigare adjektiv) cellostycke - som alltid väcker samma kärlek i mitt tillfälligtvis jättestora hjärta (obs; ingen ironi och ingen som helst självironi).

2 kommentarer:

  1. Vackert... Det får bli dagens avslutande kvällsmusik.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är bland det allra vackraste jag hört; och det trodde man ju inte riktigt om Elgar (men däremot om du Pré).

    Deras historia - Berenboim/du Pré - är också så rörande, kämpande, rolig, sorglig - som Bengt O. en gång påpekade: Livet överträffar dikten. Ja, ibland så.

    SvaraRadera