Tyvärr har jag inte årtal på den här målningen, men den måste vara gjord i slutet av 80-talet, eller början på 90-talet.
Ola Billgren 1940-2001.
De två nedre målningarna kan länkas till diskussionen om svenskhet (som kanske är mer intressant för utlandssvenskar) - och mitt enkla bidrag blir då bilder, igen. Kolla hästen, menar jag. Så fattar ni.
Båda gjorda av Hans Wigert, 1932 -
(Klicka för förstoring och visa målningarna i "bildspel".)
.. och ännu mera bilder med mycket svenskt:
SvaraRaderahttp://www.googleartproject.com/collection/nationalmuseum-stockholm/
Jag önskar dig Glad Påsk, Gabi.
Tack för länken, Malou. Där låg ju mängder av intressanta museisamlingar...kommer att störta till The State Tretyakov Gallery, såväl som till Statens Museum for Kunst, Nationalen och Internationalen...
RaderaGlad påsk tillbaka!
Hans Wigert är en fantastisk målare och skildrare av den där svenskheten, så som jag förstår att du menar. Det är norrländsk sommarnatt, folkviseton, avfolkningsbygd, saga och skrönor. Våra utlandssvenska vänner ser nog något annat när de talar om svenskhet.
RaderaJag kan se det också genom min mans ögon. Han älskar Sverige och tycker att det är ett jättebra land jämfört med Italien, men det finns också sådant han inte gillar: konformiteten, vår undfallenhet gentemot auktoriteter, konflikträdsla... Däremot är han mer "svensk" än jag när det gäller att komma i tid.
Ja, du ser det jag ser. Hans Wigert är en fabulös konstnär, som ligger lite i bakvattnet både av 70-tal och senare ankommande, lekfullhets-postmoderna.
RaderaMen jag tycker om hans allvar, och att han har den där "uncanny" förmågan att stämma en bild så att den BÅDE har romantik OCH en viss distans. Jag menar: han vet ju att han sjunger folkvisor som ingen hör...
Din man, ja. Han har rätt. Men jag - av alla bohemer - kommer i tid. Jag tror det är en "yrkesskada". Man måste göra det som intervjuande eller redigerande eller producerande deadline-skribent.
För min lilla del är det just den svenskheten du mâlande beskriver som svenskhet som jag är mest rörd inför, som jag främst kan längta efter, det nästintill enda jag kan känna värkande hjärta efter. Sâ utlandssvensk jag är. Det där som gâr bortom nutid och det konkreta pladdret. Den där naturen och allt den gör med oss. Det där som gör resten av svenskheten mindre viktig, i bemärkelsen mindre att reta upp sig pâ. Hä ä som hä ä, som nâgon sa.
SvaraRaderaHelena, ja.
SvaraRadera"det nästintill enda jag kan känna värkande hjärta efter".
Det är just det. Man behöver inte vara utomlands för att veta vad "vi sålde".