Korpen kraxar. Fjällvråken flyger förbi. Det är total sol.
Jag sjunger, försenad, morgonpsalmen:
Den signade dag
som vi nu här se
från himmelen till oss nedkomma
Den vare oss huld
den låte sig te
oss allom till glädje och fromma
Dalakoral, skulle jag tro. Eller fäbodpsalm. Ingen kommer att tycka det är en ball text, beundransvärd eller "fin".
Men den är fin. Det goda i religionen är påminnelsen om något större. Som om vi tänker på det, kan "bevara" oss på något sätt. Alltså, ett fäste, för alla, ovanom den spretiga egoismen och de nödvändiga och strävsamma detaljerna. Jag ser det som en gammelsvensk meditation.
Ja, Herren den Högste oss alla idag
för synder och sorger bevare.
Dålig religion är makt, missbruk och själsindoktrinering. God religion är mest som en påminnelse: Det finns något större än dina ögon alltid ser, människa. Det Eviga, som Tegnér kallade det.
Kloka ord, precis som ditt föregående inlägg, det ruskiga "Via Dolorosa 2012".
SvaraRaderaTack. Vi tycks också ha faiblessen för fjällvärlden gemensam.
RaderaDet stämmer. Likaså gillar jag skärgården vilket beror på att jag har mina rötter i den Åboländska och åländska arkipelagen. Fjällvärlden har jag bekantat mig med i vuxen ålder och jag fängslas av det mäktiga och öppna och det vackra. Jag vill dit upp så ofta som möjligt.
RaderaSamma här: Östersjöar och fjäll, och gärna lite Skottland och Grekland emellanåt.
RaderaGabi, du odlar din själ, däruppe i det fria vita.. och låter oss njuta av underbara texter. Där finns allt!
SvaraRaderaTack!
Malou, du är bara för snäll: men det är ju söndag ; )
RaderaIdag gjorde jag faktiskt en halvmil på den stora sjön; i absolut solljus och skare.
Bara skotrarna kan bli en plåga, men så här mot helgens eftermiddag var de inte så många: gud-ske-pris-!