Hon funderade en god stund. Sen sa hon att hon KAN bli trött på blötsnö. Men att hon ser fram emot den långa aprilvåren häruppe när ljuset är större än i Himlen och hon åker skidor i krispiga skarspår framåt kvällen. Gerd med man har bott här uppe i mer än fyrtio år. Han pendlar, hon är hustrogen, barnen har flyttat söderut. Jag har aldrig hört att någon av de två haft minsta lust att flytta härifrån, fast de hör till Umeås musikelit.
Men åter till läget: blötsnö har det alltså varit nu. Tung som en ofärdig mördeg är den, och man skuffar sparken genom degen tills man kommer ut på landsvägen där det är glashalt efter perfekt plogning. Ena stunden måste man bara skuffa, andra stunden bara bromsa. Är det Livet?
I alla fall; vackert är det. Sex sju sekundmeters blåst som får snön att ryka från fjälltopparna och blåsa upp mellan granarna på ett sätt som jag någon gång målat, men just nu inte vågar mig på. Jag överlåter det tills vidare till japanerna, de redan döda. Men igår gjorde jag en liten studie av ett moln belyst bakifrån av månsken. Det har jag aldrig gjort förr, och det blev rätt lyckat. Ett av mina "vykort" som jag sa till Gerd.
Här har alltså förutom blötsnö och vinande vind som rasslar runt taknocken, också varit månsken över fjällparken. Långa skuggor, moln med neonkanter, träd mot midnattsblå himmel. Aldrig mörkt.
På andra sidan den stora sjön ligger fjället och skiner. Det ser ut som en stor lampa, en form som lyses upp inifrån, och tänder långsamt, men vilar i ett förstadium av ljus. Som en lågenergilampa typ.
Lågenergilampa är också mitt läge, idag. Om ni ser nåt som lyser svagt, men liksom inifrån, är det jag.
Hasegawa Tohaku, tallar i snö, 1500-tal. En av sex skärmar som hör till målningen.
(För förstoring, klicka på länken.)
Och så då, denna by i gråväder:
Fin och oväntad liknelse med lågenergilampan. Den liksom "vilar i ett förstadium av ljus". Jag har svårt för lågenergilampor just för det där du beskriver, det är ett ljus som liksom aldrig riktigt slår ut utan vilar i ett förstadium. Har du tänkt att möta våren där i fjällen? Du verkar stanna ett tag. Det låter i vilket fall helt underbart det du berättar.
SvaraRaderaJa, Anna, det är fantastiskt fint. Ändå längtar jag hem en och annan timme. Så jag "möter våren" (hur ser Han ut?) i vår landsända.
SvaraRaderaHär har snöryk följt på snöryk, och skulpterar hela området där jag bor.
Lågenergilampan i form av ett fjäll i månsken var möjligen lite vackrare än den i badrummet. Ciao!
Har du studerat Jupiters och Venus möte? I norrskenets flammor, eller? Här är mulet ikväll över Solna, så nu syns inget. I kvällningen var de ganska nära varandra, då såg jag dem genom tunna molnslöjor.
SvaraRaderaJa-a. Där sa du något! Jag på väg ut mot soptunnan blir alltid hängande med blicken mot två ljusstarka "stjärnor", som jag var klok nog att uppfatta som JUST planeter. Tänkte på Jupiter, och sen Venus, den något mindre. HAR du kollat? Fabolous!
SvaraRaderaNu snabbt ut: Norrskenet börjar om.
Ikväll har det varit klart och jag har sett dem igen, även i Huvudsta. Mars syns också klart, högt upp åt öster, en rödaktig prick som är större än vanliga stjärnor.
SvaraRaderaJust när de berättade på Rapport om de två, såg jag ut genom fönstret, och se: där hängde de som på beställning!
SvaraRaderaNu, ute, såg jag dem ännu klarare. Vad kul att vi delar planeter. Från Huvudsta till södra Lappland!
Ska kolla efter Mars.
Efter midnatt ska man visst kunna se Saturnus också ... Men det blir för sent för mig.
SvaraRaderaHar inte hittat Mars än, och Jupiter har gått i moln och klockan är 12. No more starry eyes!
SvaraRadera