På en dörrmatta jag råkar passera vid ingången till en ny-terapeutisk lokal står det: "Lyckan är som fjärilar, den kommer och går".
Som med många såna här new-age-iga deviser hämtade från hindi blir det trögtungt med svenskan. Särskilt på en hampamatta. Fjärilar - den? - kommer och går?
Jag har alltså träffat ett par fjärilar i mitt liv, några enormt tilltalande, och andra bleka som blekaste citroner. Jag har mött en apollofjäril som klev på min hand en bra stund, men jag har aldrig sett fjärilar som kommer, eller går. De fladdrar förbi ett moment. Om det ska liknas vid lycka tror jag kaffe går lika bra. Lyckan är som kaffe, två till tre koppar om dagen. Funkar även om vintern när alla fjärilar sover.
Själv dricker jag kaffe en gång om dan. Lyckan förblir gåtfull. Och ska jag leta efter deviser så inte blir det hos ny-terapeuterna. Något hittar man hos författare och filosofer, annat i Nya Testamentet, och en rejäl dosa torr erfarenhet, utan fjärilar som stampar i farstun, kan man finna i tidiga buddhistiska visdomsord:
"Sätt inte värde på det som är gammalt, och bli inte fascinerad av det som är nytt".
"Sörj inte över det som gått förlorat och tråna inte efter det ouppnåeliga".
"Gå hit och dit med öppet sinne och utan förutfattade meningar".
Idag var jag ute och gick hit och dit. Inte helt utan förutfattade meningar, men ändå, rätt öppen. Snö på isen. Sol. Fridens! Nu kommer Februari, nu är det värsta över. Det är en lycka. Liten och beständig och till för alla.
Mötte där ute i strålningen en bekant som berättade att även sessan varit ute och gått på isen med två livvakter. Skönt att jag slipper, tänkte jag, alltså inte sessan, utan livvakterna; de skulle stå i vägen för en hel del. Och hur man kan kalla en brud på trettio plus för sessan förstår jag inte. Nedlåtande och undergivet på samma gång. Skämtsamt - möjligen.
Det står en sky av konserverade fjärilar kring kungahuset, en romans med det omöjliga sagolivet. Men bortsett från apanaget och retro-effekten är Victoria bara en kvinna som väntar barn. Vilket hon skulle vara också om det blev republik i morgon bitti.
Prinsessan har nu gått hem till sin strand och jag till min. Bevakad och obevakad. Slott och koja. Var och en till sitt. Olika som bär.
--------------------------------
Citaten hämtade ur Buddhas ord för trehundrasextiosex dagar, i översättning av G.F. Allen.
Ur Buddha talade och sade, Forum, 1963
Skulle vilja läsa en bok full av såna här iakttagelser. Det är så bra, orden är som fjärilar..
SvaraRaderaps. jag missbrukar kaffe om jag ska vara ärlig
SvaraRaderaTack! Det går att skriva sig lätt ibland.
SvaraRadera.. eller lika som bär, Gabi. Fin text igen. Kaffe och fjärilar och en förhoppning att vintern snart är över.
SvaraRaderaHej Malou, och tack,
SvaraRaderaMen jag tror att jag - vänligen - förblir ett olikt bär.
Vinter vill jag till en början ha mer av; Laponia Light.
Men sen så.
Men för varje tjusig, färggrann fjäril måste det väl finnas en fjäril som, liksom, inte är ständigt klädd i Rio-Karneval-Kostym, utan jobbar på Pressbyrån i blå gabardinkostym, och gör sitt bästa för att hålla fjärilsfamiljen i mat och husrum och dataspel, och som just "kommer" hem efter jobbet, bara för att "gå" till jobbet igen, nästa morgon... Varför ska dessa fjärilar bortses från? Dom gör väl också sitt?
SvaraRaderaFast nu hette inte den här texten "Fjärilar och jämlikhet". Vi tar den en annan dag, absolut.
SvaraRaderaMen du har rätt, de små blå, vad de nu heter, är snart de enda vi har kvar som "gör sitt" - i verkligheten på landet alltså; för nu lämnar vi de metaforiska fjärilarna som ju alltid, oavsett klädedräkt, symboliserat förvandling, livets flykt och kärlekens olidliga lätthet. Men det där vet ju du, litterati.
PS
SvaraRaderaJag menade lingon och blåbär.. och vad du har gemensamt med "Sessan" är att du hör till de priviligierade.. fast det är inget jag behöver tala om för dig.
Jo, vintern är en härlig årstid, men inte dessa halvmesyrer.. vinter utan snö.
Jag - tillhör "de privilegierade"; tillåt mig skratta. Du har en finare dunjacka och fler skor än jag; Promise!
RaderaDet är bara min IQ som är någorlunda dyr.
Men det här var Aha; DU har vinter utan snö: Jag hade fått för mig att du höll till någonstans i Alperna; det är väl något med den friska glada tonen i din blogg.
Enligt din klocka är det just nu kvart i två på söndag eftermiddag, Gabrielle... tänkte väl det kändes lite sent...
SvaraRaderaJavisst Gunnar; jag har glömt att ställa in den rätt. Det finns ju andra klockor i mitt liv, dessbättre.
SvaraRaderaMen jag tycker nog "någonstans" - som man säger - att det är lite härligt med förvriden tid.
Absolut! Det är där jag är tjugonio och just har debuterat... You shoulda seen me then....
SvaraRaderaMen det har jag ju; Det är ju den där flummiga vilt tänkande snälla humoristiska pojken på din blogg; han som - om allt stod rätt till i världen - utan minsta bruk av armbågarna, skulle fått tjänst som korre i London. Då jäklars hade det blivit läsbart...
RaderaMen jag kände inte dig då. Och rapporterna du skrev har jag inte läst. Och. Det är natt klockan tolv på dagen.