Hen ville visa henne hur hen bodde. Så hen och hen gick hem till henomne. Hemma hos hen var det fint och lugnt, hen drack te som hen kokat på örter och hen visade henomne ett skåp som hen ärvt.
På skåpet stod ett bröllopsfoto av hens mamma och pappa. Hen och hen såg rara och glada ut, men de hade väldigt konstiga helt olika kläder. De var som tagna ur ett arkiv, sa hen och log generat. Hen förstod preeciiis vad hen menade.
Det var en lycklig eftermiddag för hen och hen, de bjöd till så gott de kunde och hade ett hemhenlägg. Inte att förväxla med leg(horns)höna. Men om det blir så, ni vet, kommer både hen och hen att ruva ungen, fenomenet fenomenala henomkycklingen. I både rosa och blå fjäderkläder.
Revolution, sa lilla Hen. En språkresa, sa hen, och log. Det är så det ska gå till om man vill ha lite henomtrevnad henma. Ord är så viktiga.
A.k.a. psykbryt, ja?
SvaraRaderaMen henden kommer som ett henskt brev på osten. Lovar, er sprkvrdre,
K. Stenskott (också känd som potät)
Det morotsrevolutionära enkönade ordet hen har nu gått neråt i åldrarna till barnbokens värld. Hänger hen me i Paris, Karin?
SvaraRaderaMig hänger ingen hen.
Fast psykbryt är väl att ta i ; )
Jepp, har fattat. Det gäller ekorren som satt i granen etc. Hen som skulle skala kottar, du vet. Genuspädgågernas galanummer, om jag fattat det hela rätt (de sjunger den i kör vid högtidigliga tillfällen). Samt Taube måste ändras. Och Blemman, höll jag på att skriva, men menar Bellman.
RaderaHär kör vi inte med sånt, vi har kvar titeln (eller vad det är) Fröken. FYI.
Ja, fröken är verkligen för trist. Gäller även henna-fröken. Hen håle!
SvaraRadera