...och så alla de små utmed vägen: Midsommarblomster, rödklöver, stormhattar, backtimjan och rallarros. Violetta fält som darrar till i det ljusgröna, grågröna, ludengröna sälgvimlet. Och blommar tiofalt mer här uppe i evigljuset.
Branta backar med flyttstensblock stora som garage, vältrande block murade i stelnade stup, intill en rinnande ljusgrön lullematta av ormbunkar, blåbärsris, lummer, fräken, åkerfräken.
Hur det björkdoftar efter regnet, starkt som vilde attan, när jag cyklar halvmilen till Stornäs. Om kvällen när bilarna tystnat, och det Stora Vykortet ligger där ostört. Sjömil som sjöspeglar milsvida, vad? Blånande bortomberg. Orörda skogar och hedar, från när?
Veckningar och virvlar i sten, och neanderälvarna, av geologisk art. Andra makter.
De veckar sig in i hjärnan. Men vykortet är ofattbart Stort och Vackert, jag ser och ser och ser ändå inte riktigt vad jag ser.
Men sen kommer det. Det är väl inte bara fjällen, det är jag.
Tystnad. Fisk hoppar. Sjön annars stilla, inte ett eko, mil efter mil.
Det är jag. Något ini mig, som är till att se som berg, som orörda myrar, som lugn. Frid. Och kan man sen bära hem det härifrån? Har man det ens kvar en halvtimme efter att man parkerat cykeln vid huset och börjat kolla tv. Igen.
"My love she speaks like silence, without ideals of violence, she doesn´t have to say she´s faithful, for she´s true like ice like fire."
Bergen, djupen, klarheten. Något i mig. Like ice, like fire.
-------------------------------------------------------------
Om några veckor ska jag dit igen; förflytta mig från byggbuller-helvetet på mer än 200 decibel, till den stora tystnaden och ett par vänner däruppe. Och granarna kommer att vara skulpterade i snö, och se ut som de ska, om vintern. Och ljuset kommer tillbaka och skickar dubbla floder med UV-strålning över markerna. Och jag ska gå på skidor och ta sparken till affärn, och kunna översätta i lugn och ro, och skriva. Under en tystnad så soft att man kan höra när snön faller av en grangren.
Och tänk, nu fick även jag vara där en liten stund. Grandoften, björksaven. Det där lâter ju för övrigt som en alldeles förträfflig snar framtid.
SvaraRaderaJa, jag kan se mig själv efter avslutat översättarpensum, stå i målaroverallen, öppna dörren mot sjön, och se där, på andra sidan, ett norrljus. I såna lägen brukar vi ringa till varann, väninnan och jag: "SÅG du det där ljuset ikväll?" "Ja, jag var just på väg att ringa dig". Honungsnorrljus.
SvaraRaderaMen innan dess, kära Helena, många hundra decibel genom min trötta hjärna. Pfui teufel! I morgon flyttar jag över till min svågers lägenhet. Bra med snälla svågrar!
Vilken fin text!
SvaraRaderaAtt uppleva landskapet och sig i landskapet och landskapet inom sig och att det kommer över en en alldeles stilla frid (eller att man känner sig ha del i landskapets rörelser) och även om detta är, som allt, övergående och långsamt eller snabbt förgånget så kanske något ändå stannar kvar, som en rest, en aning, ett minne som kan väckas igen.
Roligt också att bli påmind om en gammal fin Dylanlåt.
Hoppas du får en fin tid däruppe!
Tack Lennart, som man ropar får man svar. Du är väl också något av naturens apostel, fast mindre högtidligt. Mycket gående och väder även på din blogg.
SvaraRaderaJa, jag gläder mig oerhört till denna dryga månads bortovaro.
Efter lång tid i stadsmiljö börjar jag känna koppeltvånget. Det där som bara konsten, musiken, kärleken och naturen kan få en att glömma. Och norrskenet då. Där man står, hopstrimlad av ljus.
Tack. Njuter av texten och det jag ser och känner när jag läser den. Just det där med tystnaden lockar - för den som liksom du bor i innerstan med allt vad det innebär.
SvaraRaderaSå tyst "att man kan höra när snön faller av en grangren" - ja, jag vet. Jag har varit med om det. Lyckönskar dig till att få vara det nu snart. Hoppas du kommer att blogga lite därifrån ibland. /Gabrielle RW
Hej Gabrielle, jag är tillfälligt evakuerad till en annan del av staden. Ljuvligt tyst hus. Tack för dina rader; klart jag bloggar vidare även nu och då. Men jag avstår från laptopen ett par dagar. Kan vara nyttigt det med.
SvaraRaderaÅterkommer efter att ha läst ut Bruno K Öijers samlade dikter som jag hittade hos svågern, tillsammans med Shakespeares samlade verk och Kerstin Ekmans senaste. Roligt med andras bokhyllor - ibland.