Den här dikten, får jag veta av en medbloggare, sjöngs eller lästes ofta under begravningar av ungdomar som mördats på Utøya.
Kringsatt av fiender,
gå inn i din tid!
Under en blodig storm -
vi deg til strid!
Kanskje du spør i angst,
udekket, åpen:
hva skal jeg kjempe med
hva er mitt våpen?
Her er ditt vern mot vold,
her er ditt sverd:
troen på livet vårt,
menneskets verd.
For all vår fremtids skyld,
søk det og dyrk det,
dø om du må - men:
øk det og styrk det!
(- - -)
Krig er forakt for liv.
Fred er å skape.
Kast dine krefter inn:
døden skal tape!
Elsk og berik med drøm
alt stort som var!
Gå mot det ukjente
fravrist det svar.
(- - -)
Edelt er mennesket,
jorden er rik!
Finnes her nød og sult
skyldes det svik.
Knus det! I livets navn
skal urett falle.
Solskinn og brød og ånd
eies av alle.
Da synker våpnene
maktesløs ned!
Skaper vi menneskeverd
skaper vi fred.
Den som med høyre arm
bærer en byrde,
dyr og umistelig,
kan ikke myrde.
Dette er løftet vårt
fra bror til bror:
vi vil bli gode mot
menskenes jord.
Vi vil ta vare på
skjønnheten, varmen
som om vi bar et barn
varsomt på armen!
- - - - - - - - - - - -
Texten, eller en del av den, blev jag påmind om av Torsten Kälvemark, som skrev så här om en resa i Norge:
På vägen hem följer vi i bilradion en diskussion kring frågan om Nordahl Griegs dikt ”Til ungdommen” borde införlivas i en kommande ny norsk psalmbok. Den har nu lästs eller sjungits vid många av de unga terroroffrens begravningar under de senaste veckorna.
Hade tänkt översätta den, men ser att det inte behövs. Har tagit bort två verser, men valt att införliva slutverserna i dikten, som jag finner så rörande, kanske otidsenligt rörande? Ja, just därför.
(Nordahl Grieg 1902-43)
Tack, Gabrielle. Ja, jag såg nånstans om en dikt av Nordahl Grieg som man läst på begravningarna men visste inte att det var den här. Och - ja, det är mycket rörande läsning.
SvaraRaderaHörde du förresten Knausgårds sommarprogram i dag?
PS
Kanske du är tillbaka nu. Jag har saknat dig./Gabrielle RW
Är tillbaka. Hörde ngt norskt medan jag städade sommarhuset men märkte inte att det var Knausgård. Har först nu motvilligt märkt att han är en sjutusan till författare. Läser första delen av Kampen.
SvaraRaderaVad ville sommarprogrammet?
Hörde du förresten Beate Grimsrud? Bäst i klassen!
Det blir visst norskt här nu, på gott och ont.
Nej, missade Grimsrud. Jag kanske lyssnar via datorn i efterhand i stället.
SvaraRaderaKnausgård talade om morden i Norge, om hur han fick reda på det och hans tankar och känslor. Och om det här med att vara hemma nånstans. Ett sommarprogram med mycket allvar och sorg och eftertänksamhet.
Det finns förresten en intervju med Knausgård i SvD i söndagens tidning.
Här: http://www.svd.se/kultur/skrivkamp_6386090.svd
Jag tycker Knausgård skriver fascinerande. Jag började med "En tid för allt"- rekommenderas! Och nu har jag läst dom båda första delarna av "Min kamp" och väntar på fortsättningen.
Fast på sistone har det varit Joyce Carol Oates istället. Inte dumt det heller - men Knausgård är klart i en klass för sig. /Gabrielle RW
Åh yes, Oates! Vad läser du? Jag tyckte hennes bok om den grandiosa finansjeppen i New York var underbar, och ovanligt rolig, för att vara hon: "i huvudet på en yuppie"-typ. Men har just nu glömt titeln.
SvaraRaderaMonroeboken har jag en del invändningar mot (liten skär kanin). Sen har jag läst ngt halvbra, "svart flicka, vit flicka". Hon är stor, men kanske lite för överproduktiv för sitt eget bästa. Vi har några sådana i Sverige med.
Knausgård ska jag lyssna på. Hej!
Har läst "Dödgrävarens dotter" och "Mitt i livet" - två mycket olika böcker. Den första handlar om en ung flicka och beskriver i olika tidsskikt hennes barn- och ungdom och en förfärlig händelse hon är med om och sen hur hon tar sig fram i livet. En allvarlig och ganska tung bok tycker jag. Hon stänger om sig och lever väl på sätt och vis i en lögn. Nåja, ska inte berätta mer (hoppas jag inte redan förstört nåt!). Den andra boken, "Mitt i livet", berättar om hur ett antal människor reagerar när en person dör i en olyckshändelse. Både män ("han var min ende vän...") och kvinnor ("den ende jag älskat...han är alltid med mig") berörs och läsaren får följa dom. Några av dom förändrar sina liv ganska mycket, bryter upp från en invand roll osv. Och JCO skriver absolut med humor, i alla fall i boken "Mitt i livet". Jag gillar hennes beskrivningar och liknelser. T.ex. om hur en man uppfattar en ung kvinna. Oates skriver om den unga kvinnans "seniga lilla pojkkropp, med dess oväntade, nästan perversa bröst - som om hon stoppat in stenbumlingar innanför de trånga kläderna. Och håret! Det var rakt och mörkbrunt, kortsnaggat i nacken men spretigt i sidorna och på hjässan, och med hjälp av olja eller mousse stod det rakt ut så att den aggressiva lilla kvinnan (antagligen omedvetet) såg ut som en seriefigur som råkat sticka tån i ett elektriskt urtag". Visst är det målande och roligt skrivet. "Mitt i livet" kanske inte är nån djup själsomstörtande bok men den är tänkvärd läsning och god underhållning.
SvaraRaderaFinansjeppen i New York ska jag ta och kolla upp. Blir ju sugen på att läsa mer Oates./Gabrielle RW
"Vad jag levde för" hette den.
SvaraRaderaJa, visst är hon fenomenal.
Men just nu är jag inne på han ovan.