fredag 8 juli 2011

3 dikter av Gustaf Fröding

De gode och de ädle

Jag vill ej vara ädel, jag vill ej vara god,
de gode och de ädle de ställa upp sin stod
i skönaste belysning på högsta piedestal
med inskrift om bedrifter i hörnet av sin sal.

Sen stå de och betrakta sin älskliga bild,
hur ädel är ej minen, hur god och blid och mild,
de tänka i sitt hjärta: Si, allt är ganska gott!
- men bakom står Hin onde och hostar så smått.

- - - - - - - - - - - - - -

Vad är sanning?

"Då frågade Pilatus: Vad är sanning?"
och eko svarade - profeten teg.
Med gåtans lösning bakom slutna läppar
till underjorden Nazarenen steg.

Men gudskelov, att professorer finnas,
för vilka sanningen är ganska klar!
De äro legio, ty de äro månge,
som skänkt den tvivelsamme romarn svar.

Dock syns mig sällsamt, att det enda sanna
så underbart kan byta form och färg.
Det, som är sanning i Berlin och Jena,
är bara dåligt skämt i Heidelberg.

Det är, som hörde jag prins Hamlet gäcka
Polonius med molnens gyckelspel:
"Mig tycks det likna si så där en vessla
- det ser mig ut att vara en kamel"

- - - - - - - - - - - - - - - -

Jag ville, jag vore

Jag ville, jag vore i Indialand
och India vore sig själv
med pärlor till grus och rubiner till sand
och slott, som på vinken av Akbars hand
drömts fram vid en helig älv.

Jag ville mitt hus var av bambuns rör,
där västvinden svalkades sval
av palmer, som skuggade utanför,
och dschunglen sjönge sin vilda kör
om jakter och strider och parningsval.

En flicka med hy som mahognyträ
och silke om höfter och bröst
satt lutad i skuggan av palmernas lä
- jag lade mitt huvud mot finvuxet knä
och lyddes till viskerskans röst.

Hon talade tyst om skymningens sus
om själarnes tusenårsfärd,
om Karmas kamp och Akasas ljus
och slocknandets ro i Nirvanas hus
vid gränsen av varandets värld.

Jag ville min själ kunde lossas ifrån
det vaknas förhärjade strand,
från kalla, förtorkade ögons hån,
jag ville, jag vore ett drömlands son,
en infödd av Indialand.

- - - - - - - - - -

Gustaf Fröding 1860-1911.
Dikterna är hämtade från passagen.

8 kommentarer:

  1. "Jag ville min själ kunde lossas ifrån
    det vaknas förhärjade strand,
    från kalla, förtorkade ögons hån,
    jag ville, jag vore ett drömlands son,
    en infödd av Indialand. "

    Jag med!

    SvaraRadera
  2. Gunnar,
    först nu såg jag att det kommit in en felaktig länk i de fina/roliga Fröding-dikterna. Ska "sudda".
    Jag har aldrig läst Fröding särskilt mycket, men fann något obotligt svenskt här; en utböling i Värmlandsgemytet, kluven mellan kristlighet och sexualitet. Det var inte lättare att vara en hel människa på den tiden än det är nu. Nej, jag det var nog värre. Den frihet som finns i hans dikter fick han liksom inte "lov" till.

    Den första av dikterna hade viss aktualitet, tyckte jag...hum-hummeli-hum.

    Drömlands barn - finns det flere.

    SvaraRadera
  3. "Nej, det var nog värre" ska det stå

    (Fast den nya maskinella nytto-moralen verkar kunna bli bli lika omänsklig som den gamla nedtryckande skuldmoralen, som GF led så mycket av.)

    SvaraRadera
  4. I skolan berättade läraren om Fröding, hur han var som person. Han var en drömmare som kunde gå in i en husvägg...Känner stark sympati för honom.

    SvaraRadera
  5. Jag vet, som sagt, inte så mycket om Gustaf Fröding, mer än det alla vet; sinnessjukdom, trassel med det sexuella, dessa eviga närmast banala figurationer som kretsar kring en konstnär och skapar en dummy av honom, som man sen kan konfigurera om, i nummer efter nummer,
    och som i alla tider fungerat som lösnummer-skvaller.
    Därför vill jag inte orda om honom, innan jag vet mycket mer.

    SvaraRadera
  6. Jag vet en sak; hans så kallade nervproblem var bland annat orsakat av alkoholism. Han söp sönder sig, stackaren. Sen behöver man inte vara någon större Uv för att fatta hur han mådde, var för person. Sympatisk, men ack så känslig. En drömmare (en sommardröm)

    SvaraRadera
  7. ps. förstår inte vad det är som är så banalt med hans problem. Tycker de närmast har bortrationaliserats i dagens samhälle Dvs. såna problem "existerar" inte längre.

    SvaraRadera
  8. Kanske jag uttryckte mig otydligt; Naturligtvis är aldrig en människa, konstnär eller ej, och hans/hennes problem "banala". Det jag avsåg var den ständigt likartade mytbildningen kring konstnärer och deras problem. Som ju inte är mer speciella än att det fanns mängder av alkoholister och mentalt förvirrade människor i Sverige, som inte skrev dikt, och inte blev Gustaf Fröding, och inte dog i förtid.

    SvaraRadera