Inte mer än så här här hinner jag idag.
Det kan ju vara skönt att slippa leta själv,
jag letar hela tiden; vad var det nu jag skulle
plocka med mig, från den ena lägenheten till
den andra, från det ena livet till det andra,
från den eviga höstens grå till äktvintern...
från grusgatorna till det allt närmare draget
från silversnön och yran och beckmörkernatta
där oppe...från treans buss till polarljuset
och annan energi: Lapplandspilen, vilken
gammeldags-dröm för alltför illa klädda
skidåkare i anorak och slappa skidbyxor
jag ska vara helvadderad, eftersom jag aldrig
varit helgarderad, och först blir det sparken
och om isen håller får man se, jo, det gör den ju nu,
och då går man där som en nallebjörn och sen så
oppåt fjället och gnisterljuset med svarta piggranar
i rader av utblottad arktisk översättning
och jag är lite skraj att ens skriva om det
som med allt som man älskar högt...
Hoppas det inte blåser för mycket, bara. Det gör det här, och det är inte kul. Håller tummarna!
SvaraRaderaStrålande sol och 23 minus, hörde jag från en vän i Vemdalen. Kom att tänka på dig då, fast du kanske är någon längre stans upp i landet. Gnisterljuset, vilken lycka skänker inte det!
SvaraRaderaKära Karin, och Gunnar.
SvaraRaderaJag ÄR ju inte där än, bara i förberedelserna, medan jag på grund av byggborrhelvetet förflyttar mig hit och dit mellan två lägenheter i Stockholm, vilket är ytterst tröttsamt för Puhs hjärna. Typ åtta ärenden om dagen, samt dansk ordbok, samt passa tider, och telefonsamtal i kö och fick jag nu med mig tandborsten, tv-glasögonen, mitt goda kaffe, läsglasögonen? Bla så ini bla.
Sen slipper jag det där, bara sol och snö och bästa norrskensprognosen på 10 år, ett par vänner - och dansk ordbok hoppas jag att jag får med mig virtuellt. Den väger annars typ 3 kilo. Sen hoppas man förstås att inte tåget stannar i en snödriva i södra Norrland, för det mäktar jag inte med. Man kan ju alltid be - som du brukar säga, Karin.
Tack för påhejandet, ni lär få höra mer.
Jag hejar också oavsett när det nu blir av. Hoppas allt det där praktiska klaffar - tåg och sånt - och att det sen blir skönt och vackert och verkligen vilsamt för både själ och kropp! Särskilt själen.
SvaraRaderaTack G RW, vad snälla ni är alla tre!
SvaraRaderaOch apropå det; jag var inne i vår gemensamma kyrka, som du skrev om nyligen. Det var oerhört svårt att få något religiöst ut av den altaruppsättningen ; ) med byggskydd-stålverket omkring.
Men sjutusan vad den kyrkan är fin, i alla sin nybarocka svindel!
Själen ja, viktigast. Men det gamla mens sana in mens corpore stämmer. Man måste ha bensparkmuskler och simhallsrumpa för att lyfta själen - ibland.
Tack för länken till Bach. Det är rent magiskt hur mina axlar sjönk fem centimeter bara musiken började klinga.
SvaraRaderaJag, som för tillfället flyttar mellan tre ställen i Stockholms norra förorter, känner alltför väl igen dina våndor. Men om två veckor ska jag ha en "egen" andrahandslägenhet att slå mig ner i, tills det egna hemmet kommer söderut.
Fjäll hinns inte med i år.
Igenkänt. Och har man haft en propp på thalamus (som sorterar intryck) känner man sig efter en tids flyttande hit och dit ungefär som när man kom ut från sjukhuset. Marken svajar lätt hjärnan blir övertänd av skulle, måste, hinna, när, ringa, innan , också, hur lång tid, bort, hem, halka,ta med hårtorken, skynda inte, för allan del, var är sopnedkastet?.
SvaraRaderaOch då BACH...
jag hör det completamente som du.
Lycka till med hemflyttningen.