Här sågs en annan vind; den som går över vägar renplogade och blanka som golv, den som virvlar och flyger fram i små arktiska blåsljud, men håller sig där nere. Medan den andra vinden, den där uppe, ryker från högsta fjället och gör linjerna omöjliga att hålla fast, beblandar sig med molnen och till sist, mot dagens slut, ger fjället en ton som om det var belyst av månsken, som om det befann sig bakom en mycket tunn japansk rispappersvägg.
Förändring, heter den vinden. Idag är den underkastad tystnad och fullkomligt snödjup.
Bild: Fabian Tholin
Här en bild från solstormen häromnatten.
Jättevacker bild. Var är den tagen?
SvaraRaderaSödra Lappland.
SvaraRaderaDet var vackert skrivet av dig. Dikten var lite väl sorglig för mig just nu.
SvaraRaderaJag koncentrerar mig på att njuta av att äntligen leva i Stockholm, även om jag väl egentligen hänger nånstans mittemellan.
Man ska vara där man är. Men hit har jag länge längtat. Det blev bra så.
RaderaStockholm är en vacker men lite fördärvad stad; och ett plejs jag bara måste komma bort ifrån lagom ofta.
Men njut av kajerna, du, och skeppsholmspromenaden! Och, och...allt glitter som inte är guld.
å, lyllo dig, vad fint! Om, alltså bara OM, du mot all förmodan möjligen kanske eventuellt skulle känna för ett litet och kortvarigt och tystlåtet besök så är det bara att skicka ett mejl :-)
SvaraRaderavi får se, om inte annat lär det komma fler tillfällen.
Raderajust nu är det ensamvargen som råder här, samt ett litet antal vänskapliga stunder.
det är i alla fall trevligt ATT du vill komma.
Gabi, det du skrev fastnade i mig, lever kvar. Det är det där med ditt öga, som jag sagt förr, förbaskat bra. Du skriver prosalyrik av rang.
SvaraRaderaGunnar, din uppskattning är som en liten eld i snön.
Radera