lördag 11 juni 2011

Gunnar Fischer – den stillsamme fotografen




En del människor blir hundra år, och ser helt vackra ut även när de vid 93 års ålder tar emot sitt väl värda filmpris. Gunnar Fischer, en av de småländska hjältarna som segade sig upp till världsklass, men aldrig gjorde mycket väsen av sig på filmfester och festivaler, var en sådan man.
Inte minns jag historien bakom att Bergman bytte ut Fischer mot en annan fantastisk fotograf, Sven Nyqvist, men kanske var det ombytlighetens lag. Min far tyckte mycket om sin namne, och såg honom som en noggrann och sensibel hantverkare i yrket. En vänlig, koncentrerad och kanske lite fåordig människa. Där tar den privata historien slut. Men vi andra kan se hans fotokonst i filmer som Sjunde Inseglet, Sommarnattens leende, Smultronstället, och ett trettiotal svenska klassiker.

Det är en stor sak att ha varit med om att göra dessa filmer. Men jag tycker, personligen, att det är nästan lika stort att bli hundra år med äran i behåll. Det skulle jag också väldigt gärna vilja. Liksom jag önskat att min far, född bara ett år före Fischer, hade fått leva lite längre. Men så är det med det. Nog med sentiment.
In memoriam, bilder sedda med Gunnar Fischers ögon:





Två foton ur Det sjunde inseglet: Bengt Ekerot som Hela Världens bild av Döden, samt de dansande på väg till eller från Paradiset. Den understa bilden är från Sommarnattens leende; Gunnar Björnstrand och Ulla Jacobsson. På bilden överst syns Gunnar Fischer med Bibi Andersson, det år han tog emot en guldbagge för lång och trogen tjänst, 2003.

9 kommentarer:

  1. Det här får mig att tänka på hur sällan jag ser på film. Jag har t ex bara sett en handfull Bergmanfilmer. Och jag ser kanske en eller två nyproducerade filmer per år(!) Min mycket tålmodige filmmentor har försett mig med japansk och indisk femtiotalsfilm, och där finns mästerverk, t ex Ozu. Annars blir det bara film när jag är sjuk. Då mest amerikansk 40- och femtiotal, gärna noir.
    Jag skyller ibland på att jag inte hinner se på film, vilket är falskt. Hur lång tid tar det att läsa en bok? Hur lång tid tar det att se en film? Det är ju inte så att jag inte uppskattar en bra film. Men vilka filmer ska man se? Vilka är verkligt bra?

    SvaraRadera
  2. Är det retoriska frågor :)
    Jag har något emot upplysningar per blogg; det blir så lätt en besserwisser till i den stora församlingen av sådana. Jag kan bara nämna min bloggprofil där mina favoriter ligger inlagda, och så (helt ohierarkiskt) föreslå en lista:
    Kiezlowski: vad som helst, men helst Den Röda.
    Fellini: Allt mellan La Strada och 8 1/2
    Godard: Tokstollen, Maskulinum - Femininum
    Kurosawa: Sju samurajewr och Yojimbo
    Ang Lee: Isstormen
    Jim Jarmusch, vad som helst.
    Cassavetes: En kvinna under påverkan, Faces, Love streams
    Widerberg (men det här vet du) Kvarteret Korpen
    Lou Leone: Once upon a time in America
    Mike Leigh: Naked
    Lars von Trier: Breaking the Waves
    Thomas Winterberg: Festen
    Av Bergman, mer sällan nämnda: Skammen, Riten (för TV)
    Tarkovskij: Spegeln, Yttersta domen, Solaris
    Orson Welles: Othello
    Nu tror jag det räcker ett tag, annars kan det hända att jag med förtjusning slutar som en sån där Bessersmith.

    SvaraRadera
  3. Shite; det blev en del stavfel, men jag tror inte du bryr dig,
    sa Besserschmitt!

    SvaraRadera
  4. Det var retoriska frågor när jag skrev, men efteråt tänkte jag att det kanske inte vore dumt med en del förslag ändå... Tack för listan!
    ["messerschmitt", heter det väl?]

    SvaraRadera
  5. Av den listan har jag sett kanske fem eller sex; jag minns inte hur många jag sett av Kiezlowski. Varför har jag inte en projektor så att jag kan göra min egen filmsalong (som Bergmna)? Varför ser jag så sällan film numera?

    Det är fantastiska bilder.

    Jag såg Sjunde inseglet i tiominuterssnuttar på YouTube förra vintern. Det gör förstås inte alls bilderna rättvisa men var i sig en intressant upplevelse.

    SvaraRadera
  6. Lennart; bra om du fann ett korn. Det finns till en hel åker.
    Och jag vet, det heter Messerschmitt; min variation var en blandning med Besserwisser. Jag är inte helt väck :)


    Annannan; ja, visst är det vidunderliga foton. Platsen Hovs Hallar har också sin egen magi. (Har varit där en gång).

    Finns det ingen filmklubb i Porto? Om inte, you must go the way of Bergman.
    Själv är jag fortfarande helt förälskad i filmhusets i Stockholm stora salong. Bekvämast i världen. Och folk som verkligen vill se film, inte käka popcorn och viska.
    För mig är film den konstart som ger mig mest, (samt litteratur) efter att Konsten gått och blivit så ledsam som nu.

    SvaraRadera
  7. Jag menade inte att du inte visste :-) Jag anspelade på en scen från gammal revy av Galenskaparna, där Bert Karlsson gnäller över alla messerschmittare och Ian Wachtmeister rättar honom: "besserwisser, heter det..." - sådana är mina referensramar, ibland...
    Och vem vet, kanske jag blir en cineast?

    SvaraRadera
  8. Aha - hade ingen aning om att det redan var använt. Tänk att man ska hamna i samma skor som Bert Karlsson en gång i livet.

    Skynda till filmen, rätt var det är ser man för dåligt...

    SvaraRadera
  9. Nu såg jag ett korrfel igen: Ska vara Sergio Leone.

    SvaraRadera