Sitter i en liten kyrka i en avsides stadsdel och lyssnar på Bach; Goldbergvariationerna. Givet att det är min trötta dag, och att jag med nöd och näppe beslutat mig för att gå till kyrkan, så avlöper det hela harmoniskt och vilsamt.
Kyrkan är knappast fullsatt. De i Stockholmssommaren eftersläntrande består mest av pensionärer och unga män, samt udda figurer, som jag själv.
Ung är också mannen som presenterar Goldbergvariationerna. Han betonar anekdoten om den sömnlöse Greven, för vilken dessa variationer sägs vara skrivna, att spelas i hemmet av någon cembalokunnig, när natten blev svår. Denne någon var Goldberg.
Så höjer jag blicken mot valven och spelandet tar vid. Det går undan. Jag behåller min fridfullt trötta inställning, men anar att jag kommer att förlora den här timmen. Förlora mig i undran över varför denna variant av Bach inte når mig, trots att jag gärna lyssnar.
Mannen som spelar är kanske relativt nyutexaminerad. Vi är hans försökspublik. Jag tänker på det när vi till sist tackar med applåder. Varje artist börjar någonstans. Men Bach gick förlorad för mig idag. De trettio variationerna försvann i raska och enskilda delar.
Bach, min vän, borde röra vid oss, som fasta vågor mot stranden, som en rytmiskt återkommande omtagning, eller springet av barnfötter i en trappa upp och ner. Inte som regndroppar på glas, fallande så fort att gestaltningen försvinner i fallet, i rinnande toner, utan rytmiska sekvenser.
Vådan av att under en tid ha lyssnat på de allra bästa – The English Concert – är att aldrig mer kunna nöja sig med mindre.
Det slår mig att det som fattas, både här i musiken denna kväll, och i stadsbyggnadstanken, är det Organiska i musik eller arkitektur. Det som låter eller ser ut som en nästan naturlig framväxt.
Där vill jag vara. Med Bach, eller utan.
______________________________________________
PS: Ni som vet mer - än jag - om Goldberg-tolkningar får gärna höra av er.
Inte vet jag mycket men Glenn Goulds är ju klassisk och den enda jag har i min "skivsamling."
SvaraRadera(Man kan inte signera med sitt namn här men det är jag - Bengt O.)
Javisst - den brukar mina vänner nämna. Men jag har något emot Gould, vet inte vad, orkar inte formulera det än. Men jag fann, med visst liebhaberi: Barenboims tolkningar, på You-Tube.
SvaraRaderahttp://video.google.com/videoplay?docid=-6984208089899995423#docid=3290838289997329301
Fin iakttagelse, jag är också mycket svårflirtad och tappar koncentrationen om inte framförande når fram, så jag känner väl igen situationen.
SvaraRaderaEn annan sak: bilden du har på din blogg med ett fjällandskap, varifrån är det taget? Jag får så ljuva minnen av fjällvandring tillsammans med min son längs övre delen av Kungsleden i närheten av Abisko. Kan det vara där någonstans?
Jag är nog mera off, än direkt svårflirtad, sen ser jag ju inte en konstnärlig prestation vad det vara må som en flirt, och det menar du ju inte heller....
SvaraRaderaDen underbara bilden är tagen uppe vid Stekenjokk-platån, inte långt från de trakter dit jag återvänt då och då under 20 år. Vissa längtar visst alltid tillbaka till fjällen, andra vill ha caféliv i anrika städer, går det att få både och är det ju prima liv.
Jag tyckte det här var ett så fiffigt citat, angående konst och konstupplevelse, så jag kapade det direkt från Lotass´Photostream:
SvaraRaderahttp://www.flickr.com/photos/lottalotass/
"Art in any medium, boiled down to what it does in the experiencing of it, creates itself through relations, proportions. The quality of art depends on inspired, felt relations or proportions as on nothing else. There is no getting around this. A simple, unadorned box can succeed as art by virtue of these things; and when it fails as art it is not because it is merely a plain box, but because its proportions, or even its size, are uninspired, unfelt. The same applies to works in any other form of ’novelty’ art: kinetic, atmospheric, light, environmental, ’earth’, ’funky’, etc., etc. No amount of phenomenal, describable newness avails when the internal relations of the work have not been felt, inspired, discovered. The superior work of art, whether it dances, radiates, explodes, or barely manages to be visible (or audible or decipherable), exhibits, in other words, rightness of ’form’."
ur »Avant-Garde Attitudes: New Art in the Sixties» av Clement Greenberg.
ja, "svårflirtad" var slarvigt uttryckt. Mer "off" än spela svårfångad.
SvaraRaderaJag är absolut en sådan som hellre åker till fjällen än till anrika städer, men gärna café i storstaden också. Fast det är inget jag längtar efter, fjällen däremot är ett starkt behov. Hoppas komma i väg några dagar i höst.
Jag tycker som du (ungefär) Vildmarken först, citylife after. När jag tänker på resor är geografin nästan alltid viktigast, råkar det dessutom ligga en ruin, ett tempel, en bysantinsk kyrka eller en katedral i teutoniken, Fine!
SvaraRaderaJag vet inte mycket om Bach-inspelningar. Men det tycks mig som om en timme under kyrkovalv i duggregn aldrig kan vara riktigt förlorad?
SvaraRaderaAnnannan (jag har alltid så svårt att skriva din signatur rätt, heter du möjligen Anna, eller Ann?)
SvaraRaderaEgentligen har du rätt; jag fick ju en del frid och stämning och musiska ljud. Men inte den Bach som mina sinnen vant sig vid, i vinter.