Tjärblomst och kokkaffe

Till min glädje märker jag att det går att skriva här uppe också. Skriva och skriva, jag scrollar manus, hittar rätt och hittar fel. Drömmer om natten drömmar som ska korrigera mina felval, hämta in min musik.
Lämnade laptopen hemma, av praktiska skäl. Lånar nu ett kontor på höga kullen vid blanka vattnet mellan de sex fjällen. Så ni ser mig sitta här, med endast en mygga i nacken. Medan vissa grillar i byn, andra är ute på sjön, några nattar barnbarn, och en fjärde sitter som jag, klistrad vid en målarduk eller en dator.
Alltså behövde jag inte till varje pris mitt lilla skrivbord anno sent sjuttonhundra och min vägg med bilder som talar om hemligheter och mina hörlurar och min ergonomiska stol.

Vackert så!
Mera vackert, kanske ännu vackrare: Blekt violrosa Valeriana, blandat med allt ymnigare midsommarblomster, rödklöver som skiftar mellan rosa och en eldigare röd. Krapplack utspädd med terpentin? Yess!
Därtill rölleka, hundloka, gulplister och vitplister, smörblomma, tjärblomst, kommer så stormhatt och slocknar nu den sista kabbelekan. Allt liksom i crescendo marveilloso!

Rabatten på kullen doftar av stora tuvor med små rosa nejlikor. Vallmon sprider sig hej vilt. Aklejorna öppnar sig. Bergen lugna, vädret bra. Och så dricker jag kokkaffe. Tog fel i affären. Men det går hur bra som helst när man lärt sig besväret. Insikt: Att hela den stora designade pluttifierade sensationella och logofierade kaffebranschen hittade på det där med bryggkaffe. Som inledning till den stora eran av konsumistisk personlighetskult. Så nu vet ni - det började med bryggkaffe och slutar väl någonstans med kaffelatte plus årgångsmani. Kokar man kaffet är det drygare. Lika gott? Det bryr jag mig nu inte om. Jag har tunnbröd med brun kant. Årgång.

Och de här, va de nu heter: Den som vet svaret får en guldstjärna.