Singer: En dag full av glädje

Hos svågern hittade jag en fin liten bok av Isaac Bashevis Singer. Jag har aldrig riktigt förstått mig på denne nobelpristagare; det var för mycket trollerier, skrönor och mystiska händelser för min smak. Men den lilla, täta boken "En dag full av glädje" fick mitt hjärta på direkten.
Singer berättar här om sin barndoms Warsawa. Om familjen som bor i den allra fattigaste delen av de chassidiska judekvarteren. Det är många potatissoppor med lök, dag efter dag, och en pappa som kallas rabbi, som chassiderna går till för att be om råd i allt från onda tankar, till onda magar, äktenskapsbekymmer och otillåtna begär.
"Bland judarna på den tiden var en rabbin en man med många sysselsättningar och få välsignelser". Modern är klok och instinktiv som en katt; slickar barnens ögon när de har ont i dem. Hela familjen studerar Talmud och är allmänt ovärdsliga, men den unge Singer är samtidigt förtjust i att fixa pengar; en lyckosam dag får han ihop till en rubel och blir så orolig för vad föräldrarna ska tycka om det att han använder upp alla slantar till att åka fram och tillbaka i Warsawa med hästdroska och äta godsaker: "En dag full av glädje".

Annars är Singer en flitig och ivrigt läsande pojke som går i chedern från fyra års ålder och lär sig studera på hebreiska.
"Jag var mager, vithyad, hade tanig hals, blå ögon och eldrött hår. Mina tinninglockar flög alltid som i blåst, min kaftan var oknäppt och fickorna fulla med böcker som jag lånade - två för en groschen. Jag kunde inte bara läsa en sida ur Talmud utan hjälp, jag försökte hela tiden med min fars volym av Kabbalan, fortfarande utan att förstå mycket. På de sista sidorna i de här böckerna brukade jag med färgpennor rita sexvingade änglar, djur med två huvuden och med ögon på svansen, demoner med horn, trynen, ormkroppar och kalvfötter."
Den blivande författaren lever högt på sin fantasi och sina vänskaper i ett distrikt där alla är lika fattiga, lika judiska och där inte ett enda träd finns. De blir föraktfullt behandlade av "de kristna" som Singer kallar dem. Och de är lika kulturellt "ointegrerade" som många muslimska grupper idag, och får väl ungefär samma bemötande.

Singer har en medfödd kärlek till naturen och blir överlycklig när en fjäril besöker hans balkong. Men han berättar: "Under alla år som vi bodde i Warsawa lämnade jag aldrig staden. Andra pojkar pratade om sina sommarlov. Folk for till Falenica, till Miedzeszym, Michalin, Swider och Otwock - men för mig var dessa platser bara namn. Det växte inga träd på Krochmalnagatan. Nära nummer 24, där jag gick i chedern, fanns det ett träd, men nummer 24 låg långt ifrån vårt hem".

Att ett barn växer upp i en sån materiell fattigdom och samtidigt utvecklar ett så rikt inre liv, kan kanske enkelt hänföras till begåvning och ett engagerat familjeliv. Singers bok är en förtrollande berättelse om olika sorters sammanhållning på trots av allt: Om den hängivna gamla "kristna" tvätterskan, om faderns vän, mjölkutköraren Reb Asher, stark i kroppen och lika stark i tron, alltid villig att hjälpa till med pengar, närvaro och andliga sånger, och som till sist räddar familjen från en eldsvåda.

"En dag full av glädje" är byggd på det skrönelika berättande som Singer fortsatt med genom livet. Men här är allt grundat i hans polska barndom för hundra år sen. Det är en historia ur historien. Berättad av en munter och uppfinningsrik pojke som överlevde det mesta, fattigdom, svält, tyfus, första världskriget. 1935 for han tursamt nog till USA och undkom nazismen.

Det här är en bok jag skulle använda om jag någonsin kom på den tokiga idén att handleda skrivarkurser: Den har nämligen en mycket enkel gudagåva; den lyckas göra realismen irrationell. Inte alls med hjälp av påklistrade intressanta händelser, utan med ett enkelt grepp; att ständigt växla spår. Mitt uppe i en redogörelse för familjen Singers vardagsliv, mitt uppe i kausaliteten, uppstår ständiga vändningar mellan de små tingen och de stora: mitt i diskussionen om rabbiner, krig och fred och arbetares sammanslutning, måste modern ta soppan av spisen innan den blir bränd.

Det är i denna vardagligt förankrade berättartradition man återfinner de gamla chassiderna, som jag en gång skrev en uppsats om, i Religionsvetenskap. I mycket följande kännaren Gershom Scholem. Men ännu hellre följde jag historierna från de fattiga chassiderna i Östeuropa. Ett litet exempel: Rabbi Zuzya från Anipol, som sa till sig själv och sina vänner: När jag en gång möter änglarna kommer de inte att fråga mig varför jag inte gjorde det och det, de kommer att säga: Zuzya, varför var du inte Zuzya?