Dessutom: Vid kollektiv bloggtorka - som nu - använd gärna youtube, filmaffischer, rewriting, gamla och nya foton; allt för att inte bara dö i stilla tvinsot ; )
fredag 14 juni 2013
Eternal places of the spotless mind (4)
Från ön Vis, i Adriatiska havet, där jag var för så länge sen att det kanske är dags att åka tillbaka. Trots alla Don´t look back man bör följa i sitt liv. Men här är ljust i alla vrår och ingen bad karma.
Dessutom: Vid kollektiv bloggtorka - som nu - använd gärna youtube, filmaffischer, rewriting, gamla och nya foton; allt för att inte bara dö i stilla tvinsot ; )
Dessutom: Vid kollektiv bloggtorka - som nu - använd gärna youtube, filmaffischer, rewriting, gamla och nya foton; allt för att inte bara dö i stilla tvinsot ; )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra idé med rewriting. Det där vattnet ser riktigt svalkande ut, nästan som en svensk insjö fast i Adriatiska havet med sälta i vattenstänken. Jag åker gärna tillbaka till platser som jag har varit på och tyckt om. Det finns dock en risk att upplevelsen inte blir densamma som förra gången och man blir besviken, men i bästa fall får man en ny upplevelse och intrycket fördjupas. Det är så man bygger en relation - till skillnad från ett one night stand, om du ursäktar jämförelsen.
SvaraRaderaBra jämförelse. Jag är också trofast mot platser. Lappland, Grekland, Danmark ; ) Har aldrig blivit besviken.
SvaraRaderaMen man kan ju inte åka dit med nån idé om förra gången. Särskilt inte som det gått decennier sedan jag var i Kroatien.
Men det fina med Vis är att de har en inställning för bevarande i kommunen. Inte ett enda fult turisthotell har de byggt, inga pooler, inget onödigt. Så det är en väldigt genuin ö. Olivträd, agaver, små stigar, lagerträd, vänliga människor. Det senare tror jag inte har ändrat sig.
Åh, så fint! Vad jag känner igen det trots att jag inte varit just där. Men många klipp- och stenstränder i Italien och Frankrike har jag varit vid och dom kan ju också se ut så här nånting. På den tiden vi åkte med pojkarna (campade oss fram med tält och sovsäckar och sånt - det var som att ligga i lumpen sa min man) valde vi alltid den typen av stränder i stället för sandstränder eftersom pojkarna - och vi med - ville snorkla. Det är så mycket klarare och härligare vatten på såna här ställen och mer att se under vattnet förstås än vid playan.
SvaraRaderaVilket påminner mig om att jag ska ta cyklopögat med mig om jag reser tillbaka.
SvaraRaderaOckså här gjorde min jugoslaviska vän ungefär som du och dina mannar, snorklade och dök, och hittade en amfora (2/3dels) åt mig. Den blev sedan stulen från min vind, så nån tyckte tydligen den var tjusig. Gjorde jag med.
Yes, those were the days. Och, ja, bättre än sand, och mer fridfullt.