Nej, ingen av oss dansar isdans. Och jag har inte ens åkt långfärdsskridskor på många år. Men idag var det klar sol över frisk snö. Några åkte skridskor med segel. Själva tultade vi över isen för första gången i vinter. Ett stadigt pulsande som på något vis sätter hela årstiden i kroppen på en nordbo. Man gissar att det håller när alla andra är ute och så går man över, oförfärat.
Först solgator, med långa blå skuggor över snön. Och medan solen går ner en alltmer violettrosa himmel. Längst bort i änden av sjön en skogshöjd i dimmigt turkosblått. Kyla och trötthet förglömmer sig i skönheten. De heta temperamenten svalnar, de tröga får upp ångan. Ja, man kan säga att ett snölandskap funkar som en motvikt mot alla överdrifter. Kinderna rodnar, den medhavda frukten kommer väl till pass. Så här enkelt ska det vara - på en ispremiär. Best things in life are free.
Inte min bild, lånad från AB, som fått från läsare. Free?
Vacker beskrivning av en vinterdag på isen.
SvaraRaderaOch det här med att lita på att isen håller och gå där för att andra gör det har jag också gjort. Det är ju så att mycket i livet skulle inte gå att göra alls om vi inte hela tiden hade en viss tilltro till våra medmänniskor.
Å andra sidan: ett par isdubbar tar inte mycket plats under jackan. SDF! Betyder i min familj: se dig för!
Jag har isdubbar, men har aldrig använt dem sedan jag slutade åka långfärds. Vet faktiskt precis var jag ska gå och inte på den "kända" sjön. Men tack ändå.
SvaraRaderaAntar att ni också...varit ute.