Strålande

En vacker vinterdag - så som vi musiska själar vill ha den. För att inte tala om kropparna. Som äntligen slapp halka fram över isgator. Som kunde se upp och in bland de fantastiska träden, höga bokar, mot en disig ljus himmel. Som fann att livet var skönt. Frost i björkarna, frostkristaller över hela den stora ängen. Långfärdsåkare ute på isen. Ett löfte om vårvinter.

Ibland behövs så lite. En dags lätthet, samtal med en kärleksfull vän, en viss sorts musik. Att luftföroreningarna i Stockholm, vad beträffar otäcka partiklar från gatan, har minskat, på grund av dubbdäcksförbudet. Strålande. Att det känns lättare att andas därför att tretusen bilar fortfarande är på semester. Att det finns några som fattar att less is more, och att det är enda vägen för att vår kära natur, barn, djur och egna släktled ska kunna överleva. Monbiot skriver här, och manar till mer allvar: "In 2012 governments turned their backs on the living planet, demonstrating that no chronic problem, however grave, will take priority over an immediate concern, however trivial." Det är ingen tröstetext; det ljusa ligger helt och hållet i motståndet.

Och så läser jag om igen Musil och Stendahl, samt en bok som jag inte tror någon av er andra har läst. Den tar mig till en helt annan del av världen och ännu en förståelse av människolivets komplexitet. Återkommer om några dar.
Be happy!

Axel Sjöberg; motiv från Sandhamn, 1906.