Allt om min hjärna: Den löser gärna problem, lika villigt som mitt hjärta. Men helst bara ett par i taget. Till exempel: När man skriver på ett större manus kommer momentet då man om Gud är med en, eller Mefisto, börjar se en möjlig struktur. Man har jobbat i åratal med Mnemosyne, minnet, och med Mimesis, återskapandet av bilder, dialoger, platser, stämningar. Sen ska man alltså upp med allt detta hö på ett par hässjor. Det finns olika sätt, det vet väl alla. Kapitel, delar, rytmiseringar, pauser. Med mera.
Det är intressant. Men mindre bra är väl att folk som håller på så här som jag, använder upp sin mentala energi till sitt arbete (jag hatar ordet projekt, det passar bara entreprenörer), och inte har så mycket ork för andra sorters problem. Som ska lösas. Som att flytta. Som att köpa en ny säng. Som att rensa bort möbler. Som att lösa fnurror på trådar. Trådar som fnurrat sig på gamla nät som man inte ens lagt i själv. Tror man i alla fall.
Ni som har några kustnära erfarenheter vet hur det är att trassla sig igenom ett nät med ett par abborrar och resten mört och tångruskor. Det är ett himla jobb. Kräver tålamod. Så är det också att rensa i ett stort skrivet material. Eller - ibland - att trassla ut en relation där en snorgärs har trasslat in sig.
Så att. Vad var det nu jag skulle säga med det här. Hav tålamod. Ni som trasslar och ni som anser att det är jag som är tångruskan. Dagen kommer då våra nät äro utrasslade.
Men jag orkar faktiskt bara bry mig om två grejer just nu. Formen. Och de ointrasslade människorna.
PS: Såg ni vad fint det blev med de tre M:en: Mefisto, Mnemosyne, Mimesis. Fattas bara: Medmänsklighet och Metamorfoser så blir allt bra.
Om jag inte kände till dig bättre efter många månaders läsning av din blogg, skulle jag nästan tro att du inte skriver detta på helt nykter kaluv.Dock tror jag att du kommer att trassla dig ur ifrågavarande nät och komma ut som en fri ande. :-)
SvaraRaderaHelt nykter var rätt, skriver aldrig på kaluven. Är alltför sällan på på galejan.
RaderaMen nu kom jag hem från vackerön i skärgården. Arholma. Ska väl skriva nåt onyktert om det vad det lider ; )
Fri ande, just. Har alltid varit min högsta önskan.
Ta det lugnt och ta en sak i taget - dig själv först.
SvaraRaderaAtt man ska se om sig själv för att bättre kunna ta resten - visst! Vilket gyllene medelvägs-svar.
RaderaVisst är det väl ett gyllene regel-svar också? ;-)
RaderaJo. Men jag tänker så här också, i konflikter, om så bara grums, fattar man saker som eg. fanns där förut. Det skärper tanken. Lite grann som sandkornet i musslan.
RaderaYtterligare förtydligande av texten ovan: Mitt hjärta vill mer än min hjärna orkar.
SvaraRaderaOch jag håller inte med facktanten som sa att hjärtat sitter i hjärnan. Men orken sitter där. Och jag orkar allt mindre med komplikationer, "onödigt" trassel, dramaqueeneri eller vad det nu är som står och pyser mellan två människor eller fler. Men som sagt - it takes two to tango. Även jag bits, ibland.
Och så här skrev jag på Twitter: Ibland är det nödvändigt att ta ut en vid sväng av distans till en person som stått en nära. Kanske f. a. på nytt kunna förstå henne/honom?
SvaraRaderahttps://twitter.com/GabiBjornstrand