torsdag 8 augusti 2013

Greenspan och Rand - kapitalet och knarkidolen

Jag ska under inga omständigheter låtsas att jag vet mer om det här än jag gör, och beträffande Ayn Rand, absolut inte mer än någon av er kan hitta på nätet. Men - två saker sammanföll; en intervju med Ayn Rand och TV-reprisen av Charles Fergusons intelligenta film om den amerikanska finansbubblan 2007-8. Se den - varhelst ni nu kan se den (bla annat i Svt. 14.30 på Söndag). Ingen har analyserat och porträtterat finansgubbarnas maktmissbruk, sexmissbruk, politikerkorruption, knarkpartyn etc, bättre än denne amerikan.

Alla ansvariga (om de alls låter sig intervjuas) faller som käglor när de synas för fiffel i mördarekonomernas tempel. Men minst en av de frånvarande politiska makthavarna är dubbelt intressant; Alan Greenspan, en adept till Ayn Rand och hennes "filosofi" om de starkas övervåld och fuck-all-the-rest. Vilket var exakt vad bankdirrar, finansanalytiker, försäkringsbolag, mäklare och långivare (med skyhöga bonusar) gjorde under åren före USA:s finanskrasch - och kommer att göra igen. (En randanmärkning: De fina bankerna tvättade bl.a. svarta pengar från knarkhandeln i Mexico, och Chiles exdiktator Pinochet hade 125 konton i USA).

Obama lovade reformer, insyn, eventuellt regleringar, men mycket lite av det har infriats, och de amerikanska skattebetalarna jobbar fortfarande hårt för att de två procenten miljardärer ska slippa stå till svars för sina förskingringar av banker, försäkringar, hus och hem.

Avregleringar var, som alla minns (?) den bärande tanken för marknadsprofeter som Milton Friedman och hans allierade i finans och politik. Reagan, Bush och Clinton deltog i marschen mot avregleringar, bristande insyn i banksystemen och nonchalant inskränkning av andelen finansinspektörer.

Men låt mig slippa rekapitulera en historia som många av er kan. Själv fann jag en intressant koppling just mellan Ayn Rands kvasinietszcheanska samhällsyn och det totala förfallet av moral och hederlighet i finansvärlden. Allt det där fixandet och trixandet med miljarderna som till exempel Greenspan blundat för, och troligen tjänat på, kan motiveras av den liberala brasklappen "egenintresse". Gäller alla de andra "starka" som tjänat miljarder trots finansbubblan, och låtit andra betala underskotten.

Ayn Rand hatade allt som liknade statlig inblanding, för evigt fången i sin privata historia, med en far vars tillgångar konfiskerades under ryska revolutionen. Emigrerad till USA skrev hon några rätt inflytelserika böcker, som åtminstone Alan Greenspan har läst (Jag var på vippen att göra det, men det kändes som en för stor uppoffring).

Randintervjun kan man hitta på You-tube. Min första tanke var: Men herregud, mänskan är ju en egotrippad narkoman. Egotrippad kan väl diskuteras, men inte det faktum - i efterhand bekräftat - att hon under sina trettio mest produktiva år var konstant beroende av benzedrin (amfetamin).
Så - intuition är bra.
Och varför involvera denna Hitler Light i centerpartiets politik? Annie Lööf borde lugnt placera sin knarkidol i evigt förvar tillsammans med utbränt kärnbränsle.
Att den smarte Johan Norberg också har imponerats av högerns back-lash-författare är ännu märkligare. Men han tror ju  - fortfarande? efter 2008? - att girighet är bra.

Ayn Rand skrev bl.a. Kapitalismen: Det okända idealet, och - tja - vad säger man: Det idealet är fortfarande helt okänt, inte minst för kapitalisterna själva.

----------------------------------------------------------------------------------------

(Fler "eleganta" konkurser att vänta som med John Bauer-syndikatet. Fler ointelligenta miljardköpförluster som i Vattenfall och Enso? Var tror ni att miljarderna tog vägen?)

En länk kom från Gunnar och Salon. Läsvärdig, klargörande. 
Citat från Gore Vidal,1961: Trolls walk the American night. Caesars are stirring in the Forum. There are storm warnings ahead.

8 kommentarer:

  1. It wasn't always so... Här är en intressant artikel om'et: http://www.salon.com/2013/08/08/conservatives_once_ridiculed_ayn_rand/

    SvaraRadera
  2. Att Annie Lööf nämnde Rand som en av sina förebilder var ju minst sagt skrämmande men troligen visste hon väl inte riktigt vad hon talade om. Här är en länk som på ett mera lättsamt vis förklarar Rands vidriga filosofi:

    http://www.galago.se/blogg/ayn-rand

    Man kan klicka på bilderna så att de blir läsbara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bengt, ska kolla!

      Men den trevlige, kunnige Johan Norberg - vad ska man tro? Han vet så klart vem han talar om, liksom Sofia Arkelsten (M) som också nämnt Rand som idol och "förebild".

      Hitler Light är faktiskt ingen överdrift, och när man läser en Svd-krönikör som åker förbi röda stugor i Sverige och anser att de som bor där hålls under armarna av henne, en skribent på Svd, då fattar man att tunnan rullat hela varvet runt s.a.s. Svd hålls ju för övrigt under armarna av skattepengar.

      Radera
  3. Liv S. bra. DOCK öppen frâga: Rand. Är hon del av dem det idag är lätt att spotta pâ men som är en frukt - med mod - frân sin tid? dvs en ryska som sett baksidan pâ kollektivitet pâ nära hâll och stâr upp för individualism, dessutom ung kvinna i utlandet: även om man idag med det vi "vet" och stâr för är emot hennes stândpunkter - är hon verkligen endast ett hemskt diaboliskt troll...? Det känns lite lätt att som LS ung feminist i ett land som sverige där vi alla fâtt det mesta serverat och färdigtuggat "vet" hur hemsk hon var? eller är jag helt fel ute?

    SvaraRadera
  4. Nej da. Hon var naturligtvis intelligent, modig och sårad av sin historia. Men om du kollar intervjun på You Tube tror jag också du blir lite skeptisk. Och som Strömqvist så roligt tecknade det, var ju AR själv en kollektivist, för sitt kollektiv sas.

    Problemet för mig är inte om ett par kritiker gycklar med henne, utan det inflytande hon haft på de män som nu styrt världen åt fanders med sin ekonomism a la "egenintresse". Jag tror uppriktigt sagt hon var genial men emotionellt snurrig. Och att det är betydligt fler som gosar med hennes idéer, än tvärtom. Då är tvärtom bättre. Men det är alltid bra med nyanser, H.

    SvaraRadera
  5. Förstâr helt din stândpunkt och ska nu läsa in mig pâ henne för att bättre skapa egen âsikt. Blir ytterst nyfiken. Âterkommer!

    SvaraRadera
  6. Ok.
    Det finns anledning att nämna att hon gick på amfetamin; eftersom den drogen skapar manier, storhetsföreställningar, gränslöshet och en känsla av jag-kan-allt. Liksom kokainet som är favoritdrog bland rikstagarna på Wall Street. Konsekvens: Bristande verklighetskontakt; aka grandiosa gambler-drag.

    SvaraRadera