Jag hade besökt en väns trädgård och fått med mig några bamsiga frökapslar från en kinesisk buskpion. Lagt i väskan. Låg länge i väskan. En dag när jag på måfå letar efter något där, får jag upp en liten snäcka. Tänker att jag väl hittat den på någon av sommarens stränder. Placerar den i en skål med stenar, vid fönstret. Sent på natten ser jag något långdraget som kryper utanpå fönstret: En snigel med toppade känselspröt försöker hitta sin väg ut i världen från fjärde våningen. Jag fattar inte hur den kom dit. Grubblar. Aha! Snäckan jag lagt intill det öppna fönstret var inte tom, den var bebodd!
Hur ska snigeln komma ut i det naturliga livet igen? Jag, redan i nattlinne, måste vara räddaren. Lyckas peta ner den i en äggkopp och går ned på gården där jag placerar den bland blommor och blader. Hej då, lilla snigel.
Vilken överlevare!
Det var minst fjorton dar sen jag fick mina frökapslar, snigeln måste ha följt med dem. Legat i mörkret i min väska i två veckor och kanske levt på lite fukt och krupit allt längre in i sitt skal. Om jag var en engelsk barnboksförfattare skulle jag berätta snigelns historia mer konstfullt, men det har jag tyvärr inte tid med.
Nästa kväll var det fest på gården, med snigel, bubbel och allt. Jag var inviterad men hade bestämt mig för att skriva på min Bok. Åt var och en sitt eget Snigelhus.
Med särskild hälsning till Lennart och hans groda.
Fråga: Är sniglar introverta?
En fin historia! Det var troligen en vinbergssnäcka och de är verkligen överlevare. Vi har massor av dem. Man kan hitta dem högt upp på en trädgren ibland och undra hur i all världen de kommit dit och vad de har där att göra.
SvaraRaderaMen den här var mkt mindre, som en fingertopp. Och vackert brunrandig. Är inte Vinbergarna rätt stora, feta och ätliga?
SvaraRaderaVi hade dem också i Östergötland, i vår trädgård.
Ja, vilken överlevare! Rar historia. Roligt att tänka sig att du går ner på gården i nattlinnet med snigeln i handen.
SvaraRaderaPå ön i Hälsingland finns det sen några år ofta stora knallsvarta blanka skogssniglar utan hus. Det är inte mördarsniglar. När sommaren är norrländskt ljus ser man dom lätt och undviker att trampa på dom, framme i augusti måste jag kvällstid gå med ficklampa och lysa på stigarna. Inte vill jag trampa på dom. Dom ser ut att röra sig långsamt men när jag passerat en kan den vara helt försvunnen efter bara en kort stund (utan att sitta fast under min sko - usch!). Barnbarnet tog upp en sån där kletig sak i handen och undersökte den försiktigt. Där han satte ner den sen lämnade den ett glittrande slemspår. Märkliga djur. Dom är tydligen hermafroditer.
Obs, inte snigeln i handen, mest av hänsyn till snigeln. I en äggkopp, som sagt.
SvaraRaderaAlla har väl nån gång sett deras timslånga samlag. Afroditer, hur som haver.
Tack för din kommentar!
Ok, glömde äggkoppen! :-)
SvaraRadera