onsdag 28 augusti 2013

Underbara kvinnor vid vatten

Jag borde kanske inte låna Monika Fagerholms romantitel, så här lite en passant. Jag har inte läst boken, men det tror jag är en miss av mig. All sympati för Fagerholmskan, men nu handlar det om något annat: Mina underbara kvinnor vid vatten, inklusive jag själv då.

Jag som alltså varit en säl i ett tidigare liv, samt en gång en utter, har nu försökt att få den här torra existensen någorlunda i samklang med mina tidigare liv. Jag uttrar. Denna sommar som gjord för uttrande. Ligger i och simmar varje dag. Nöjd som en säl. Glad som en utter. Tålmodig som ett sig accepterande sjölejon när jag ska upp på klippan. Klunseliduns på alla fyra. Vatten och sol, sol och vatten.

Vännen E följer med ut och simmar, vännen S följer med ut, men vägrar simma. Jag har en badkruka och en med vattenskräck i bekantskapskretsen. Inte ens min syrra, lilla uttern, gillar svenska bad så bra som jag. Bara stora uttern, på sina klippor på Runmarö är lika havstokig. B gillar att simma i mareld. Västkust, exklusivt. I Lappland känner jag inga som badar, utom jag. Och i mina kulturella kretsar vet jag bara en till vattennörd: Per Kirkeby. Han till och med vinterbadar. Det anser jag är att gå för långt. Men jag gillar tanken. Gillar allt som har att göra med att en stor konstnär kan ha så sunda och enkla intressen. Men nu var det kvinnorna.

I ringer. Hon badar inte gärna. Men är en kvinna vid vatten. Sitter, går, står, mest hela somrarna med barnbarnen på Värmdö. De badar, fattar man. Bad är ingen åsikt. Det är bra. När I ringer får vi det mesta ur oss. Det är också bra. Massor med åsikter. Hel del insikter. Mina kära vänner, underbara kvinnor vid vatten. Tack för att ni finns! Och att ni är så orädda sälar i själen. Plums. Sim, sim.



Tidigare liv

7 kommentarer:

  1. Att ha varit utter i tidigare liv låter roligt. Trevliga djur det där. Jag har en gång sett en som låg så där på rygg och knackade hål på en snäcka som den höll mellan tassarna. Det var i Monterey, USA - och det var en vild utter i havet utanför det stora akvariet som finns i stan.

    Vatten är viktigt för mig med även om jag inte är en fullt så idog badare som du. Men jag går mycket i vattnet om sommaren, paddlar kajak i det och sitter och tittar på det nästan hur länge som helst.

    SvaraRadera
  2. Kajak, ja, härligt. Det har också varit min grej. Den ligger faktiskt kvar i ett båthus på landet, men måste dukas om.

    Fint med uttern i Monterey. Mina möten med sälar har varit i Wales och Skottland. Utter har jag bara sett i närheten av Nacka-reservatet.

    Och: utter-i-ett-tidgare-liv var förstås en matafor. Men det fattar du ;)

    SvaraRadera
  3. Åh – får jag komma och vara utter med dig? Reinkarnation tar jag också bara till som symbolik, men faktum är att jag redan som barn kände någon slags dragning till liknelser som handlade om att vara ett vattenlevande djur. Böcker där huvudpersonen var vän med en utter eller en säl. Ville helst titta på sälarna på Skånes Djurpark.

    Jag är alltid i vattnet om jag är vid vattnet. Det tar mig längre tid att våga doppa mig numera, men att sitta på land och titta på är otänkbart. Det var först nu denna sommar när jag gick en strandvandring med en nyfunnen vän, som tålmodigt satt på stranden medan jag plumsade, som jag insåg att det inte är självklart att vara en sådan badanka som jag. Tidigare har jag alltid sett det som att jag var det normala och att de märkliga var de människor i min omgivning som jag vant mig vid var icke-badare.

    Men jag finner klorerade bassäng mycket ointressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vore roligt att uttra tillsammans nån gång.
      Här är väl tyvärr ute-badlivet på sista versen. Men jag tror hujanemej att jag går i bara det blir sol några dar.

      Och så har vi ju bävern (var det väl?) i Det susar i säven. Underbar bok. Borde läsas om även av alldeles vuxna barn.

      Radera
    2. Det susar, ja. Jag läste om den för två år sedan, och oj vad betagen jag blev. Jag har försökt fånga lite av det här
      http://annannan.wordpress.com/2012/03/20/sjal-och-ande/

      Radera
  4. Jag klättrade på klippor ner från Huvudsta och badade i Ulvsundaviken förra helgen - och ådrog mig ett smärre ryggskott på kuppen. Som ung var jag ett vattendjur - inte sen. Men minst en gång per sommar måste jag bada näck i den mjuka skogssjön i Småland, annars gills inte sommaren.
    Bortsett från det ryggonda (som kom efter badet och klättringen upp) var det trevligt att bada i storstan, flyta på rygg och simma på mage och titta bort mot hipster-stranden på Kungsholmen och Ulvsunda industriområde åt andra hållet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint med Stockholms alla badställen och halv-vilda parkområden. Central Park kan slänga sig i väggen!

      Men ta nu en värmedyna på ryggen!

      Radera