”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring…” var min favoritsång i skolan. Men ”Mandom, mod och morske män” låg också bra till. Jag vet inte hur jag såg dem för mig, männen. Och mandom och morske män är ju otidsenligt nu. Återstår mod. Martin Luther King, Nelson Mandela och Abraham Lincoln hade det i mina unga ögon. Först var nog Abraham Lincoln, som jag höll föredrag om i skolan. Dels för hans kamp mot slaveriet, dels för att jag tyckte han såg ovanligt stilig ut i profil.
Senare i livet, mot slutet av 80-talet, började jag läsa Václav Havel, vid den tid han satt i fängelse för sitt motstånd mot den totalitära staten. Efter befrielsen blev han både president och sin tids hjälte, 1989, och jag skrev en artikel om honom i GP, som jag förgäves försökte leta fram idag. En annan dag kan jag lyckas, men ikväll passar det nog bättre att fästa uppmärksamheten på originalet. Här är ett utsnitt ur En dåre i Prag:
"Det ser sannerligen inte ut som om de traditionella parlamentariska demokratierna skulle kunna erbjuda en lösning på hur man i grunden står emot den tekniska civilisationens ´egenrörelse´ i industri- och konsumtionssamhället. Dessa dras också med i denna egenrörelse och är rådvilla inför detta. Skillnaden är att dess manipulation av människorna är oändligt mycket finare och mer sofistikerad än det posttotalitära systemets brutala variant.
Men hela det statiska komplexet av förstelnade, idéfattiga och taktiskt politiskt agerande masspartier, som behärskas av den professionella apparaten och som fråntar medborgaren det konkreta och personliga ansvaret, hela dessa komplicerade strukturer för dold manipulation och dessa växande centra för kapitalansamling, detta alltid förekommande krav på konsumtion, produktion, tävlan, kommers, konsumtionskultur och hela denna informationsflod - allt detta som man analyserat och beskrivit så ofta, kan man nog knappast uppfatta som den väg som skulle kunna få människan att hitta tillbaka till sig själv."
Författaren Pavel Kohout skrev många år senare en artikel (DN 14.11.99) om Havel, som väl handlar om besvikelser, om hur hjälten, presidenten, som äntligen fått ett par fester för många att gå till, anklagades för än det ena än det andra av de moraliskt indignerade. Jag vet inte mer om det än att det är lätt, så här på avstånd, att unna Havel varenda flaska champagne och varenda glamfest han eventuellt gillade att gå på. En mörk och regnig dag i december kan det vara för sent. Så mycket vet man.
Drahý Václav Havel, flyg högt!
--------------------------------------------------
Citat ur En dåre i Prag, Symposion Förlag, 1989.
Intressant, hade aldrig läst honom förr. Vet att när han fick välja amerikansk kulturattache så valde han Frank Zappa. Bra smak han hade, Vaclan Havel !
SvaraRaderaJa, en oppositionell som du borde kanske läsa en annan sorts oppositionell. Han har en så välgörande mentalitet. Bara att uthärda så många fängelseår, med sin medmänsklighet och vilja i behåll.
SvaraRaderaIgår sändes i österrikisk teve en timmes diskussionsrunda mellan framstående kulturpersonligheter om Havels liv och gärning. Det var mycket kunniga och erfarna personer som diskuterade så det blev mycket intressant.(1) Vad som slog mig var att just Kohout var den ende som verkade tillbakadragen och reserverad. Han talade endast när han blev direkt uppmanad och återkom hela tiden till att man inte skulle resa "ett monument av sten" över Havel men det var det väl heller ingen som tänkt sig.
SvaraRaderaFör mig är det den moraliska dimensionen hos Havel som är viktig. Då menar jag naturligtvis inte hans privatliv utan den orubbliga viljan att i alla lägen stå fast i kampen för det rätta utan hänsyn till personliga konsekvenser. Jag tänker på Mandela och King i samma sammanhang. Var finner vi sådana personligheter idag bland världens ledare? Det var väl dessa egenskaper som så många väntade av Obama, men han höll inte måttet.
(1) Jag misstänker att medelålderna bland deltagarna var en bra bit över 60 eller kanske 65. Men studiopubliken bestod uteslutande av gymnasieungdomar som uppenbarligen följde det hela med stort intresse och applåderade kraftigt när de hörde något inlägg som de speciellt gillade.
Vi får se; Obama vid 60 kanske vet bättre. Jag hoppades också mycket på honom, men har förstått att finanskrisen blev för mycket för hans goda vilja. Samt att energi-och-försvars-lobbyister i Washington inte kan hållas i schack med elegans, charm och Hope.
SvaraRaderaHavels personlighet blev ju en ljus och samlande kraft för Tjeckerna; oavsett vad som hände sen.
Jag tror att han lite grann var statsman mot sin vilja, men såg det som sitt ansvar. Författaren inom honom var kanske inte lika glad alla gånger.
Och författaren inom Kohout är möjligen lite i skuggan av...vad vet jag.
Kan bara instämma i det du säger i din kommentar. Men kanske finner vi dagens ledare på andra håll; bland kvinnor i arabvärlden och i Afrika, de tre nobelpristagarinnorna står ju för en ny tid. Här hemma finns också ett par jag tror på. Även om de inte lever upp till att vara stora ledargestalter. Men sådana uppstår väl nästan uteslutande under trycket av en verklig kris.
Jag, oppositonell - mot vad ?
SvaraRaderaDet vet du nog bäst själv ;)
SvaraRaderaBengt; vill bara säga att det är så, i mina ögon, typiskt centraleuropeiskt att genast producera en debatt om Havel. Här hörs inget annat än Muller. Ursäkta vitsen.
SvaraRaderaOch PS till Peter: den finaste ingången till Havel, om man verkligen bryr sig, kan vara hans brev från fängelset. Vet inte om de finns översatta, men jag har dem på engelska någonstans i bokhyllan. Trots begränsningarna och vemodet en ständig optimism...som när fångarna skålar med brustabletter (tror jag det var) på nyårsafton.
SvaraRadera