Vad är Gudomligheten om hon visar sig
Endast i tysta skuggor och i drömmar
Ska hon ej finna i solens välbehag
I syrlig frukt och ljusa, gröna vingar, eller
I varje balsam och skönhet jorden ger,
Ting hon kan älska lika högt som Himlen?
Gudomligheten måste leva i sitt inre:
Regniga passioner, stämningar i snöfall;
Sorger i ensamhet, eller den okuvliga
glädjen när skogen står i blom; vilda
känslor på våta vägar i höstens nätter;
Alla njutningar och alla plågor, i ett minne
Sommarens gren och vinterns kvistar,
Dessa är måtten ämnade för hennes själ.
Leonardo da Vinci: Studie av armar och händer, 1474.
________________________________________________
Och den som vill läsa originalet kan gå tillbaka till förra veckans Argus.
Antar att någon kan komma dragandes med en redan gjord översättning som jag inte sett. Men det gör inget. Tolkningar kallas det.
Vackert!
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaTack, riddare av orden!
SvaraRaderaOch så vill jag tillägga; att det är med översättning av poesi, som med Twomblys måleri (utan andra jämförelser)e; allt kommer an på rytm och precision.
SvaraRaderaHar just sett utställingen på Moderna, återkommer, när begeistringen är modulerad ;)
Ah! Det ser jag fram emot! Åh, nu minns jag och vill dit igen, bara sitta framför de där enorma passionsvågorna i Hero och Leander och liksom drunkna, drucken.
SvaraRaderaOm man nu kan drunkna drucken mellan två konstvisare, förhöjda av publikkontakt.
SvaraRaderaJag ska tv akta mig för att säga ngt elakt om de goda guiderna. En och annan anekdotisk pollett trillade ner, men oftast längtar man bara efter väldigt tomma salar. Den dagen lär komma.
Haha, det är svårt, men inte omöjligt. Man får spela lite galen; låta benen och armarna och mungipan rycka lite, och tala högt :)
SvaraRaderaMen, visst, en tom konstsal: se där nåt att drömma om!
Ja, du, vi har tydligen varsin musei-teknik; min är mer åt seglarhållet, navigera, undgå grynnorna, känna var tomrummen öppnar sig för full bris.
SvaraRaderaEnsam med Monet - till exempel - när han nästan inte längre ser, eller vill se, den kinesiska trädgårdsbron i höstfärgernas klanger. Där satt jag en god stund. Talade jag högt? Mumlade kanske, för att minnas... vet faktiskt inte ; )