tisdag 27 mars 2012

Smått äger

Ja, alltså - det började egentligen redan där uppe; att det vackra avtog. De sista dagarnas slask och därefter ishalka var inget att hurra för. Man fick kolla utsikten inifrån, eller gå femtio meter med stavar för att andas ut över dalens vida vy.

Ändå yr det fortfarande i mitt huvud av alla blåsiga ljud och blå skymningsbilder, blåturkos is på Malgomaj, ljust ultramarin på Gitsfjället. Orange solgata över eftermiddagsisen. Grålila moln över Onyttigmyren.

Satt här lite medtagen av resan och glodde på mitt fönster mot gården och tyckte plötsligt det var en fin bild det med. När man väl börjar se, ser man mycket mer. Så var det också på Konstvetenskapen; alltid kom man ut från diabilder och föredrag med en högerhjärnhalvig känsla för atmosfär, ljus, vinklar och luftperspektiv.

Sista kvällarna i fjällen låg jag med slutna ögon och såg bilder flimra förbi oupphörligt. En självlysande självgående film. Det kommer sig av koncentrationen. Ungefär som när man plockar blåbär. Så plockar man skyar och skuggor och väder och linjer.
Men det är slut med det nu. Här blev det snabbt prosaiskt som fan. Ringa Hittegods, besöka Banken (som gjorde ett undantag och delade ut kontanter till den kortlösa mänskan). Ringa Polisen. Ringa Försäkringsbolaget. Fixa nytt presskort. Nytt Visakort. Nytt smink. Ny plånbok. Nya glasögon.

I en kort paus på gården, hann jag dock se några lysande saker. Krokus. Samt ett par dammiga snödroppar, luttrade av det eviga byggjoxet.
Promenad i sol och ett öppet vatten med en helt annan blåfärg än där uppe: Kanske coelin med lite preussiskt blått i. Väldigt frisk färg i alla fall. Och små små knoppar i en buske. Och några dammiga samtal om räntan, på bänken bredvid.

Vad bra att det finns saker som ingen kan ta ifrån en, tänker jag. Det är ofta de "saker" som är allas.
My favourite things. Träd och sånt.
Men visst, jag gillar mina stolar och bord och soffa och tavlor och muggar och textilier och badkar och allt det där lilla jordiska som är mitt. Till exempel doften av en speciell tvål. Palmträ. Och smaken av en viss sherry. Bristol Cream.

Och måtte nu Rättvisans Ängel skicka alla mina grejer tillbaka. Tack. Jag har nog med små praktiska bestyr som det är. Smått äger, som vi säger i Stockholm. (Fast det är bara som jag hittar på, och därmed kommer det att heta så).

13 kommentarer:

  1. Om du som religiös (?) har tumme med Rättvisans Ängel, så har jag en lista på saker som du kanske kan vidarebefordra...

    SvaraRadera
  2. Ja, vi gamla fördärvade katoliker ("elapsed catholic" som Brendan Behan sa) borde ju be till St Antonius i såna här lägen, om jag minns rätt. De förlorade tingens skyddshelgon.

    Pröva, vet ja!

    Dessutom finns det säkert nån skyddsängel för ateister. Hon heter inte Sarah Palin, dock.

    SvaraRadera
  3. Haha, du är för rolig, Gabi. Detta påminner mig om den lilla anekdoten om Nils Bohr. Känner du till den?

    SvaraRadera
  4. Vad bra att du tycker jag är rolig, jag känner mig ganska dyster. Inför tanken att svabba köksgolvet, till exempel.

    Men berätta gärna om Nils Bohr, han har all min sympati.

    SvaraRadera
  5. Det ligger överst i bloggen nu. Du får en liten läxa i tyska. :-)

    SvaraRadera
  6. Bra. I morgon.
    Nu är köksgolvet rent. Det var SÅÅÅ primärt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo du, Malou, den var bra. Det är skoj med folk som är lite på den linjen, och inte rabiata. Och precis som Helena klarar jag tyskan bra när jag läser den. Skriva är ngt annat. Bara en sån sak som att jag ännu inte hittat tyskt u på min PC; har du ngt tips?

      Men Bohr, som är dansk, heter Niels, ett ännu goare Nils, tycker jag.

      Radera
  7. Malou, jag förstod! Fast jag bara har läst tyska i två år! (känner mig väldigt duktig) Men det var en väldigt bra anekdot. Jag hade en diskussion en gång med en ateist på Facebook och skrev till honom att "du behöver inte bry dig, för Gud finns vare sig man tror på honom eller inte" – det var inte populärt, kan jag säga :-)

    SvaraRadera
  8. Gabi, förresten, var inte denna text lite mymlig? Apropå diskussionen vi hade förut här i bloggen. Som du vet blir jag alltid så lycklig när du skriver sådant här.

    SvaraRadera
  9. http://www.youtube.com/watch?v=MaLy_bL86lE&feature=related

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna,
      din länk var så otippad att jag lägger in den så att man kan klicka direkt. Den här gjordes alltså 1927, några år före den stora depressionen: The best things in life are free.

      Och här en annan, med större tryck på sin pipa. Till er alla.

      Radera
    2. Vad kul att du tyckte det. Jag lärde mig den låten av mamma när hon gick en utbildningsradio-kurs i engelska som jag tror hette Evergreens, nån gång i början av åttiotalet tror jag. Jag har liksom trott sedan dess att det var allmängods.

      Radera