Vad säger man till folk som helt uppenbart ljuger, som inte förstår en ironisk hint, och inte ens fattar när man drar på med stora satirsleven?
Vad gör man med en medarbetare som vägrar fatta undermeningen i en kommentar eller andemeningen i en text, en som talar för högt, ofta om samma saker (enligt principen: om man upprepar saker tillräckligt ofta så blir det sant), samtidigt som han blir allt fullare, alltmer korkad, och börjar prata ren skit?
Man ska naturligtvis inte vara i närheten. Men om man råkar vara det?
Då föreslår jag en Almqvistvariation: Du, ingen lut i mjölken!
Almqvists text är förstås mycket mer ämabel än min och lyder så här:
Tro icke, bästa Janne, att min resa varit så aristokratisk, som af det föregående skulle synas. Tvertom har min mesta tid tillbringats bland landtfolket, och jag har haft en större lycka i år, än de föregående, att få lära känna tusentals individer, som naturligtvis bland de lägre klasserna erbjuda en långt rikare skörd af variationer, än ibland de högre stånden, der menniskorna nästan alltid stå på en och samma bildningsform. Men jag är alls ingen fanatisk gynnare och beundrare af det bondiska, jag ser nog detta folks fel och olyckor: jag skjuter icke det herrskapliga ifrån mig: min sak går ut på att söka fatta beggedera. Det har någonting för mig högst pikant, att den ena natten sofva i pösande ejderdunsbolster, den andra på en dunkelgrå fessing, stoppad med halm, der vanligen blott ett lakan bestås: - den ena middagen vid sidan av grefvinnan N.N. född av N.N. förtära söderländska orangeriläckerheter, såsom anannas, vindrufvor etc: - den andra middagen sitta på en svart spishäll och äta sura limpor (hvaraf i synnerhet Skåne överflödar), omgiven av käringar, flickor, gossebarn och gubbar, som emedlertid sköta sina bestyr, lappa skor, byka kläder m.m. Dock gillar jag inte om lut stänker in i min mjölkskål, såsom det hände i Edenryd.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Ur brev till J.A. Hazelius, 1837.
Hämtat ur C.J.L. Almqvist, Brev 1803-1866.
För språknördar: Notera betydelseförskjutningen i ordet "emedlertid".
Ah! Almqvists språk, så levande, trots tidsgapet. Talade i telefon med yngste sonen häromdan, kom naturligtvis in på läsning, och han berättade att han läser "Drottningens juvelsmycke". Jag fick omedelbart behov av att åter läsa Almqvist...
SvaraRaderaJavisst.
SvaraRaderaOch så rolig och direkt, och tillitsfull i sina brev. Inga schoser där!
Vad kul med "barn" som också läser (jag antar att han är vuxen). Det vore värre att ha dem sittande vid dataspelet. Eller skulle man kunna göra ett påhittigt dataspel om Almqvist, tro?
fessing! är det en madrass, det?
SvaraRaderaFessing, gissar jag vilt, är nog snarare ett tyg, lite grovt av lin, gissar jag vidare. Vi får kolla textilhistorien, en annan dag....
SvaraRaderajag har kollat i dialektlexikonet! 1) stor säck, eller 2) med halm eller hö stoppad säck, brukad som bolster; halmmadrass.
SvaraRaderaOk, men på franska finns ordet fessen, för ett tyg. Så därför gissade jag - fel ;)
SvaraRaderaMen det är möjligt att förbindelsen till säcktyget ändå finns där...
Var har du dialektlexikonet, på nätet?
här är det: http://runeberg.org/dialektl/
SvaraRaderaTack. Skoj!
SvaraRadera