Först finns bara ansikten, blickar. I nästa ögonblick ett tumultartat
samspel; människor som rör sig mot varandra som fiskar i en ström. Det
är John Cassavetes filmer jag talar om, där livet skildras som ett
myller av impulser och ovissa utgångar. Ingen individ är hel och enkel,
men var och en förändras i mötet med de andra. Shadows och Faces, de två
första filmerna, ger anslaget till de kommande tjugofem åren:
Improvisationen - ett lån från jazzen - ger skådespelarna en helt ny
närvarokänsla. Men i senare, konstnärligt fullödiga filmer som En kvinna
under påverkan, har improvisationen uppstått i en driven filmtrupp där
man stimulerade varandra till experiment. Improvisation under frenetisk
påverkan, blev Cassavetes metod.
Vid slutet av femtiotalet, i en filmkultur inställd på kassa-succéer
startar han sin filmbana. Filmar gör han med handkamera, i privata
lägenheter, nattetid, när medarbetarna har ledigt från betalda jobb. De
tog tre år att få ihop Faces. Där förnyas i ett enda jättekliv den
amerikanska independent-filmen.
Tillsammans med sin hustru, skådespelar-esset Gena Rowlands, skapar han
en atmosfär som är både kreativ och familjär. Man arbetar ihop, äter,
samtalar. Stämningen är lojal och generös - en egen strömfåra i den
konkurrensinställda amerikanska filmbranschen. Och generositeten färgar
av sig på filmerna. En vågsam vitalitet, en stundtals nästan fumlig
äkthet, präglar varje scen. Men där finns också en stor kärlek till
skådespelarna, vännerna, människorna, oavsett om de spelar affärsmän,
tuffa callgirls, hemmafruar eller nattklubbsägare.
Och Cassavetes är på kvinnornas sida. Han har sagt att han undersöker
kvinnans prekära situation som antingen över-eller-underklass-konkubin. I
Faces är det Jeannie, en callgirl, som ger ifrån sig impulser av
kärlek, finess och generositet, medan hennes tillfällige älskare, den
framgångsrike affärsmannen Richard, täcker över sin kärlekslängtan med
sprit, prat, dumma skämt. I En kvinna under påverkan är det den osäkra
hemmafrun som utstrålar känslomässigt mod och hängivelse, medan maken
försvarar sin givna form som familjens och arbetslagets ledare. Den
berömda spaghetti-scenen, där maken bjudit hem sitt arbetslag på middag,
skildrar kvinnan som en omedvetet Kristuslik gestalt. Hon bjuder både
på spaghetti och hjärta, men det senare blir för mycket för denna
världen.
- Sitt ner på ditt arschle, ryter maken (Peter Falk) till hustrun (Gena
Rowlands), när hon blir alltför tillgiven mot en av hans svarta
jobbarkompisar.
Han skrämmer bokstavligen vettet ur henne. Inte därför att han inte är
en varm man. I intimiteten är han varm. Men med sin värsta macho-attityd
slår han hål på både hustrun och sig själv. Resten av filmen handlar om
en kvinnas förtvivlade och våldsamma kamp för att hitta sin egen kärna,
på trots av omgivningens klichéartade förväntningar. En tumultarisk
känslo-resa, och samtidigt en provokation för var och en som tror att
kärleken mår bäst av att se politiskt korrekt ut.
Ingen filmare är mer besatt av äkta känslor, och om både form och
dramaturgi måste skakas om för sanningens skull, så gör han det. Men i
skakigheten finns ett hopp. Och slutet på En kvinna under påverkan är en
bedarrad storm, en känslig och erotisk försoning mellan man och kvinna
som bara Cassavetes kan skildra så att man tror honom: Som en vilopaus i
missförståelsernas långa arbetsvecka.
Cassavetes arbetar med en öppen estetik; han tror på slumpen, sina
medarbetares infall, ljusets skiftningar, och de små oväntade
händelserna som får en människas liv att styra över åt ett helt annat
håll. Det handlar inte om att översätta en hårt bearbetad story, med
filmkamerans och ljussättarnas hjälp. Mycket mer handlar det om att
fånga det oåterkalleliga livsögonblicket, momentet när maskerna faller
och nya möjligheter sipprar in mellan människor.
Hans filmer är som spruckna speglar av ens eget liv; i sprickorna finns
det okända; det som vi inte vet att vi är, därför att vi tror att vi vet
det.
|
Gena Rowlands i En kvinna under påverkan. |
_____________________________________________________________
Denna text har tidigare publicerats i Uppsala Nya Tidning, Smålandsposten, Sundsvalls tidning, och på websiten MovieBox.