Sippra Scilla Plums

Tog med mig en banan och en påse dadlar som blivit över. Ut på bänken i solen. Dadlarna har samma form och färg som småhundarnas efterlämnade skit. Men alltså.

Dadlar är det första man bjuds på i nordafrikanska hem, har jag hört. Här är det vad jag bjuder mig själv på strax före våren. Mest för att slippa handla. Jag avskyr att handla.
Men jag är mycket glad över min nyinköpta merinoulltröja som värmer ryggen i vinden.

Några enstaka typer pluttar fortfarande omkring på isen, och varnar varandra för att kanterna börjat smälta. En vill ha mera uppmärksamhet. Hon plumsar kraftigt i just där isen är som tunnast vid udden, och blir sedan teraperad av sin följeslagare. Vad gör man inte?

Själv är jag färdig med isen för i år. Sitter i viloläge och glor lite på den nyss uppståndna scillan. Går sen hem över rinnande vägar. Här har varit sol en månad. Därav denna välgrundade glädje för just ingenting. Sippra fint lilla vårbäck!


Jag tar reprisen på den här:

Mahler och skorna

Mahler symfoni nr 5, adagiettot, råkade strömma ut när jag skulle lämna lägenheten, men lägenheten förvandlades så att jag satt med skorna i handen och väntade på en möjlighet att någonsin sätta på mig dem igen.



Mahler Symphony No.5
4th Mvt "Adagietto".
World Orchestra for Peace - Valery Gergiev
Royal Albert Hall BBC Proms Live
5th August 2010

En kanske bättre, lugnare, klarare inspelning, med Leonard Bernstein Här .

All världens Pilatusar

Vad är sanning?
Jag tvår mina händer.

Nej vi såg inget, hörde inget, märkte inget.

Finns det köpta krig?

Och andra krig, som ingen köper?

Reinfeldt ordar vackert i EU om att inte sända vapen till förtvivlade
rebellstyrkor i Syrien. Men hans regering ville gärna bidra med
en fungerande vapenfabrik till det diktatoriska och oljerika Saudi-Arabien. 
Ett förslag som redan tidigare godkänts av socialdemokraternas
Leni Björklund. Money talks. Eller tiger.

"Carl Bildt – vägra ta debatten sedan 1991". Som Håkan Lindgren
skrev, på Twitter.

--------------------------------------------------------

För mer info se Säkerhetspolitik.se. varifrån nedanstående text är hämtad:

 

Förföljelse och tortyr

 
Enligt Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, visar det svenska agerandet på ett tydligt önskemål att undgå insyn och debatt vad gäller överenskommelsen med Saudiarabien.
  
Enligt en rapport från Amnesty International i november 2011 har den saudiska regimen intensifierat sina metoder för att stävja alla former av protester i landet som influerats av den arabiska våren i regionen. Hundratals människor har gripits på grund av att de deltagit i demonstrationer och i många av fallen har inte något åtal väckts.
Tortyr och misshandel under frihetsberövandet är fortfarande mycket vanligt i landet. Amnesty har också noterat en kraftig ökning av antalet avrättningar. Grannlandet Bahrain har fått direkt militärt stöd av Saudiarabien för att kväsa protesterna under den arabiska våren.

Grå Ulven Blå

Fram emot skymningen på Skeppsholmen. Tre svanar lyfter mot skärgården, vill jag tro. Sen tre till. Vingslagen klipper i siden. Staden är klar. Ljusblått i vatten och himmel. Gult och tegelrött i byggnationerna. Svart i Gamla Stans och Södra bergens silhuetter.

Tröttnar du aldrig på det här, Gabi?
Nä, aldrig, aldrig.
Det blå förvandlas sakta, tätnar till en mystisk neonblå som ingen neon kan härma. Bara Himlen kan. När jag kommer hem till min egen gata, i öppningen mellan höga hus, dränks mina ögon i en färg som rinner rätt ner i själens filmjölksskål.
Det stora blå. Skålen rinner över.

Innan dess fick jag se något sticka upp i lågvattnet vid Kastellholmen. De nyligen upptäckta vraket efter ett danskt örlogsfartyg, Grå Ulven från c:a 1640. Två fotografer klev omkring där. Sen mötte jag en gammal vän på bussen. Hon ska upp till mina trakter, de ännu större blå.

Själv ska jag börja röra på mig, träffa alla dem jag ignorerat ett tag. Resa. Skriva bullerfritt. Flyta på. Isen har ju sjunkit mellan öarna, där ute. Alla fåglar är på g. På gården tävlar kråkorna om vem som ska ha inredningstjing på det stora boet i kastanjen. Enligt nydarwinisterna är vi alla som dessa kråkor. Visst, man blir som det man tror på. Men snälla, gå på vad som helst som muntrar upp er, men gå inte på Ayn Rand. Det räcker att Lööf gör det. Cold Turkey kommer alltid att följa. Den darriga avtändningen som är på g nu i stora världen, efter att vulgärdarwinisterna sniffat sitt hembrända uppåttjack i trettio år.

Ni förstå min metaforik? Inte? Tänk lite till. Det kanske är jag som är Ulven.

Foto: Gabrielle Roland Walden

Den andra Gabrielle var före både mig och DN med att upptäcka vraket. Fotot är hennes.

Havlös

Stilla havet
sommartid

det står så
varje gång

jag går in i
cirkulationen

Stilla havet
sommartid

ett rum
i utomvärlden

medan vågorna,
isen bångar
här

kan man betrakta
Stilla Havet

det att något
alldeles
Stilla

övergår boxaren,
brottaren, bullret,
mina egna kanter

senare, mycket senare
ska även era övningar,
Gladiatorer,
drunkna

släckta
tyst, tystade
som katter i en säck

Jag sätter
mitt hopp
till Stilla Havet

Tips: Ingrids boktankar och L´Hôte

Kan man tro annat än ett odrägligt gott om en man som har detta antal pseudonymer:  Medardus, Dr. Peregrinus Steinhövel, Amadée de la Houlette, Franciscus Amadeus, Gussie Mc-Bill, Prokop Templin, Heliogabal, Nikodemus Schuster, L. O. G., Hans Adolar;
 
Här hos Ingrid kan man läsa lite mer om denne författare, som  nog kan få även mig på andra boktankar. Om än inte fullt så grandiosa som hans egna. Han levde i München, Wien och Berlin i den där fantastiska tiden, som producerade både Musil och Kafka, både Egon Schiele och Kokoschka, expressionistiskt, freudianskt, skrått och skumt. Blei skrev komiska pjäser och allvarliga essäer, böcker och artiklar, publicerade estetisk pornografi, redigerade tidskrifter samt översatte Paul Verlaine, Oscar Wilde och Walt Whitman, som om de var befryndade. Oh, for the good old Wilde, Walt, Whit, Verlaine, Gussie Mc-Bill and Wit! Not to mention Wiki.

Därmed över till någonting helt annat, nämligen 2013 och Freddie deBoer, som häromdagen diskuterade vår kollektivistiska valfrihet i fetischernas identitets-bygge. Manickernas och illusionernas glans. Ett av många intelligenta inlägg på bloggen L´Hôte.

Lammet - Zurbaran och Blake

The Lamb

Little Lamb, who made thee?
Dost thou know who made thee?
Gave thee life, and bid thee feed,
By the stream and o'er the mead;
Gave thee clothing of delight,
Softest clothing, woolly, bright;
Gave thee such a tender voice,
Making all the vales rejoice?
Little Lamb, who made thee?
Dost thou know who made thee?

Little Lamb, I'll tell thee,
Little Lamb, I'll tell thee.
He is called by thy name,
For He calls Himself a Lamb.
He is meek, and He is mild;
He became a little child.
I a child, and thou a lamb,
We are called by His name.
Little Lamb, God bless thee!
Little Lamb, God bless thee!



Text: William Blake. Bild: Francisco de Zurbaran.
Livets motsättningar. Omilda. Konsten. Försonaren? En av världens bästa målningar. Vad hjälper det? Jo, lite. Förklara varför? Nä - det kan jag inte. Inte just nu.

Men idag på palmsöndagen hörde jag Johannespassionen igen. Strålande - med bland annat en dramatisk "evangelist" Conny Thimander som hade ovanligt stort sväng i sina solon. Två körer, Ann Wallströms Bachensemble, andra fina solister, samt dirigenten Sonny Jansson. Tack för musiken!