"Jag har
sällan läst en barndomsskildring så totalt fri från nostalgi eller sentiment.
Emma Reyes skildrar sitt unga liv i alla dess hårdhet, och med en sorts både
saklig och förvånad blick. I den blicken ryms både Cojo, den enbente pojken, den
älskade systern Helena, hästar, åsnor, höns och grisar, en snäll indian som leder
dem mot det nya hemmet, och en brand över byn där hon senare bor, som var det
vackraste och mest enastående spektaklet under min barndom. Länge trodde jag
att branden var en del av festligheterna för att hylla señor guvernören.
Men det är framförallt de enformiga dagarnas alla
detaljer som framstår i ett skarpt, på en gång realistisk och surrealistiskt,
ljus."
"Dessutom är
det så estetiskt stilsäkert att man njuter av varenda rad: aldrig ett adjektiv
för mycket, aldrig en brutal händelse eller sorg som understryks, alltid en
drastisk vändning, som direkt övergår i humor eller förskräckelse. Hur kunde nunnorna
vara så elaka mot den lilla flickan som kissat på sig? Så genomtrista deras
ritualer och bestraffningar var. Barnet Emma hinner tröttna många gånger på bönerna
och helgonen, ända till den stund då hon ber den Helige Kristoffer att ta henne
på sina axlar, när hon rymmer från klostret."
"För alla
våra bortskämda eller inte så bortskämda barndomars skull kan det alltid vara
bra att veta mer om en helt annan kamp för överlevnad. Manni Kösslers
översättning av Brev från min barndom
är dessutom fulländat tonsäker. Och – som ett P.S. – även Gabriel Garcia Márques
prisade Emma Reyes´ berättelse. Läs den, eller gå miste om mycket!
Emma Reyes föddes i Colombia 1919 och dog i Bordeaux, 2003.
Några länkar: DT, St.nu. Vlt Gefle Dagblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar