Man får tacka NASA och Hubbleteleskopet för mycket. Men det var nog tur att jag inte blev astronom; vet inte om jag någonsin gått hem för att äta, städa, skriva, dansa, måla - då. Jag tycker om den stora världen, och den lilla i den. Och i samband med det vill jag länka till en text som Bengt O. skrev om Harry Martinsson, mer specifikt om Aniara. En kritik av kritiken. Som ju ibland har alldeles för små perspektiv.Credit to: T.A. Rector (University of Alaska Anchorage) and H. Schweiker (WIYN and NOAO/AURA/NSF) för bilden av Valentinernebulosan.
Jag tycker inte om rymden. Jag ser ingen skönhet. Det är så kallt och ogästvänligt där. Jorden är människans hem...
SvaraRaderaOch stjärnhimlen; brukar du undvika att se upp i den?
SvaraRaderaOch norrskenet - tycker du det är främmande?
Rymd och himlafenomen kan var vackra och fascinerande, men bara som estetiska upplevelser. De har inget med den jordiska människan att göra. Jag kanske blev skrämd som barn, men jag har aldrig gillat rymden...
SvaraRaderaDet gör inte mig nåt Lennart. Det är din personlighet.
SvaraRaderaOch det finns ju mängder av jordiska ting också på den här bloggen.
Jag tror så här: Att allt vi ser har med den jordiska människan att göra. Till och med det vi ser i mikroskop och teleskop och via satelliter. Vi är så att säga uppkopplade, som art. For better or worse.
Ibland måste man bara få bjuda på sig, även om det bär emot. Vackra nebulosor är svåra att motstå, och när jag klickade mig in på din blogg läste jag också den mystiska dikten, som jag inte fick någon ordning på. Hur jag än läste så fick jag inte språket att flyta. För modern för mig, tänkte jag, med nymfomani och allt. Men när jag längst ner läser "Dikt av Nordahl Grieg: Till ungdomen, inser jag att det inte är någon dikt, det är en lista över populära inlägg på bloggen. Skämskudde hitåt!
SvaraRaderaÄr det sant? -: )
SvaraRaderaFöljdfråga: Hur länge har du bloggat?
Finns det människor som är mer otekniska än jag?