Här hemma står blommorna på rad på i fönstren, en rödrosa orkidé, en binge pärlhyacinter, en korallröd ranunkel, som längtar ut, och tre kallrosa tulpaner på lök. Som sagt, jag gillar växter som visar att de växer, inte de där stillastående hårdbladiga typerna, svärmorstunga och sånt.
Ja, det var bara det just nu. Känner mig uppmuntrad av blommor i en liten kaskad mot tre månaders gråväder som fond. De har också den fördelen att de inte pratar för mycket när man sitter och skriver, som jag nu. Fast egentligen stryker jag mest. 20 Word-sidor på två kvällar. Vackert så. Nu sjunger vi om blommorna, si så här från 1944. Och idag var det riktig sol, och utan tvekan blå himmel. Samt gröna knoppar på syrenerna. Hej o hå, vårvinter! 
Jisses, "Rännstensungar", du sitter väl inte och blir gråtmild bland blommor och blader? Men vansinnigt söt är hon, den lilla sångerskan. ;-)
SvaraRaderaGråtmild? He he. Ne du, inte för sånt här. Det är snarare lite självironi.
SvaraRaderaMen däremot var jag nog väldigt rörd av den där filmen som barn.