lördag 17 augusti 2013

Förtätad Aubergine

Mango är ett konstigt väsen. Den softaste frukten av alla, glider när man skalar den och delar den och doftar djungel. Man äter bara så mycket som tre mango per år, liksom man reser utomlands, ungefär. I slutet av Mangons arom finns en bitter terpentin, som om man gått från djungel till barrskog. Hur många människor kan uppvisa ett sådant spektrum?
Ja alltså, man jämför ju inte.

Men kokboksmänniskor kan dra till:
Aristokraten bland grönsakerna är kronärtskockan. Stjälken kan skäras av, men om man försiktigt bryter loss den genom att vrida stjälken med stöd av bordskanten följer en hel del av de sega trådarna i kronärtskocksbottnen med. (Rutiga kokboken)

Håller med. Jag har ätit kronärtskockor minst en gång i veckan i augusti. Tröttnar inte. Den är naturligtvis en bonnig tistel, men smakar som en Aristo-dito, utom när den är besprutad.
Men vad är då Aubergine - någon sorts lantadel? Nära, den ätes av fattigt folk överallt i medelhavsområdet och numera, i något mer omoget skick hos oss. De godaste auberginer jag någonsin ätit var små bebis-auberginer, tillagade enkelt i olja. Serverades i en by mitt på Kreta, vid ett bord intill en vårlig bäck.

Men nu har jag kommit så långt att jag själv vet hur man tillagar förtätad aubergine. Hittade de små varianterna i våras och gjorde något jag aldrig prövat förr: ungsbakade dem på långsam värme. Så här:
Tag aubergine, en stor eller några små. Skölj, skär längsmed i avlånga bitar, av cirka två fingrars bredd. Lägg i oljad form, strö på salt, jokka runt med bitarna tills alla är salta och oljiga. In i ugn, mellan 175 - 200, cirka halvtimme/40 min. Man får pröva. Jag höftar alltid.
Obs: behåll skalet på; det är det som ger arom och en ljuvligt seg krispighet. Bon appétit!


Aristocrat in bloom.





6 kommentarer:

  1. âh, ljuvligt!! och kronärtskocka, oh ja, här kallas den lokala varianten "Le prince de Bretagne" och det är ju bara att hâlla med. Tips om du en gâng kommer över en tryckkokare (om du inte kanske har en): vips gâr koktiden ned till tolv-fjorton minuter... vilket för min del blev anledning nog till tryckkokare! (för det och sparris). Aubergine-receptet skall med ens prövas. Lâter perfekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blir jag nyfiken: är det i Bretagne som kockorna odlas specifikt, eller över hela landet? Och: Bor ni i Bretagne nu?

      Koktiden nemas problemas, snarare att jag gläömmer och kokar för länge; det värsta man kan göra mot en aristokrat ; )

      Radera
  2. Förtätad aubergine, förresten. Sâ fint!

    SvaraRadera
  3. Trevligt inlägg. Ska prova. Tycker om det där "Jag höftar alltid". Det stämmer rätt bra på mig också. Vilket ibland är en källa till diskussion mellan min man och mig. Typ: Hur gjorde du det här? Inte 17 vet jag, jag tog lite sånt och sen lite sånt och så kanske lite lite sånt också. Hur mycket då? Nej, det vet jag inte...
    Men bra blev det och det är ju huvudsaken.

    SvaraRadera
  4. Tack Gabrielle. Så ska det gå till för spontanister!
    Det enda som behöver mogen eftertanke är lammstekar och fiskrätter.

    SvaraRadera