Jag saknar lite grann gravarna och fladdret av ljus som Gunnar Strandberg skriver så påtagligt om här.
Men idag var det roligare att gå i kyrkan. Full fest faktiskt, ovanpå Full Fathom Five, där de döda ligger. Vilket påminner mig om att det nog bara är Shakespeare som har samma poetiska nivå som de bibliska texterna om döden. Realism, galghumor och medvetenhet om sorgen. Allt kött är hö. Fåfänglighet. Life is a tale told by an idot...full of sound and fury, signifying nothing. Men dödsmässan börjar med några mindre svartsynta rader, från Bergspredikan: Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.
Mäktiga körer är vad som passar en mörkerhelg. Brahms Ein Deutsches Requiem. Jag ska inte analysera Brahms, (it´s beyond my comprehension) men jag lutar rent genetiskt mer åt Verdis requiem, eftersom jag är lite häftig av mig. Mozarts är kanske vackrast ändå. Brahms kan bli lite tradig ibland (förlåt förlåt Maestro). Men det är i alla fall fest. Och just när kören sjunger om att människan är som ett gräs, hö som förtorkar, darrar kyrkan till som en farkost och lyfter oss.
Här är hela konserten från Musikverein i Wien. Walt Disney-grafiken den skyltar med är barnslig. Men inspelningen är bra.
Herbert Kegels version av andra satsen. Ömt.
Otto Klemperers version - ett mäktigt begravningståg. Filmmusik.
Åh, Brahms - jag hade en liten tanke på att gå på konserten men stannade hemma och lyssnade på Maria Callas istället. Verdis Requiem och Mozarts tycker jag mycket om - kanske allra mest Verdis. Brahms kommer in som stark 3:a i alla fall. Hans symfonier 4:an och 3:an är annars gamla goda favoriter. Och så violinkonserten.
SvaraRaderaFör mig är han inte så tradig - i alla fall inte i dom där "grejerna". Requiem minns jag inte riktig, får väl ta och lyssna på det.
Requimet är annorlunda, än tex I:an, som jag nog hört mest.
SvaraRaderaDet ÄR lite tradigare, men det gör liksom inget. Kyrkan var smockfull, tenoren var fin. Sopranen ingen Callas, men det hade jag inte heller väntat mig.
Verdis Requiem hörde jag i påskas; det var Fabulöst vackert. Hej!
Tack för länkningen. Ja, kyrkorummet och körer som sjunger requiem är en "match made in heaven" : )
SvaraRaderaJo, jag glömde ju bort Verdis Requiem, det är min tvåa, helt klart. Många år sen jag lyssnade på det, så kanske är dags nu.
Dies Irae, dies illae - satsen,
Raderaoch man fattar att man överlever på att uttrycka...något (beyond comprehension).
Jag är mycket förtjust i Brahms Requiem, som ju inte så mycket är en bön för de dödas själar som en tröst till de efterlevande. Med bibeltexter som inte är vanliga i sammanhanget. Senastjag hörde det live var i Berwaldhallen för ett par år sedan när Ricardo Muti var gästdirigent. Jag skrev några entusiastiska rader om det då - här: http://secondblogbyme.blogspot.se/2010/09/fran-brahms-sorger-till-verdis.html
SvaraRaderaTack Einar, jag läser gärna.
Radera