Denna bild är lånad och något beskuren. Jag publicerar den med tillåtelse av Mattis som driver sin blogg från Jokmokks horisont. Där är dagen inte mycket mer än en timmes sol över skogskanten nu, men stillheten är urtida som på det här fotot. Och bäcken liknar Satsån i mina Lapplandstrakter, just där den nått ned från höjderna till flatmyren, innan den rinner ut i sjön.
Så här skriver Mattis:
"Vi for upp mot Pärlälven och ett område som kallas Akkokielas. För runt 20-40 år sedan (eller nåt sånt) var det känt i skogskretsar som ett framtidsskogsbruk. Det var på den tiden Domänverket skröt om hur stora kalhyggen man kunde göra. Därefter planterades contorta (pinus contorta) som är ett Kanadensiskt snabbväxande trädslag. Idag vet man att det är lämpligare med mindre kalhyggen. Contortan lever nog kvar men hur bra är den egentligen? Vilken kvalité på virket ger den?"
Länkar även till en av Maciej Zarembas artiklar om skogen: Skogens maffia, i DN.
Vacker bild. Jag kan nästan känna lukten av snön och känna kylan. Den där himlen är riktigt riktig kall. Får lite Norrlandshemlängtan.
SvaraRaderaJa, och jag får mycket norrlandslängtan. De där taniga granarna, den rena kalla ån. Men kyla - nä, inte just nu. Först söderut, är min tanke, till våren. Sen norr igen.
SvaraRadera
SvaraRaderaTror knappt jag sett någon vackrare vinterbild.
Jag kände också så. Den är liksom helt bortom julkortsbranschen. Utom tävlan.
SvaraRadera