Gabrielle Björnstrand. Om konst, litteratur, musik, samhälle. Livet.
tisdag 27 november 2012
Mera danskt: Carl Nielsen
Medan jag dricker te ligger P 2 Klassiskt i bakgrunden. Hyacinterna sträcker sig mot det obefintliga ljuset och Chopin höjer stämningen med en av sina chosefria valser. Sen slår det om. Total kontrast till en tonsättare jag inte kan placera; tänker först att det är österut, men inte så smärtsamt som Sjostakovitj och inte så förälskat i rytmen som Prokofiev. Kan det ligga närmare? Debussy? Nej, mer modernt, visar det sig efter fyra minuters lyssning. Modernt - men hur då? Långa linjer men knappt melodier, dramatiska temposkiften, men med ett självsäkert bruk av pauseringar. Känslomotivets landning i klarinettens ensamhet som tillåts fortgå utan rädsla för bristande underhållningsvärde. Slutet med stråkarnas stilla strilande.
Helt annorlunda än lördagens Mozartkonsert i TV där dirigenten drog upp tempot på det där odrägliga sättet som gör musiken glädjelös av stress. Virtuost men i runktakt, s.a.s. Bara den strålande Sandrine Piau gav de riktiga uttrycket en chans. (Trots att hon hade problem med de högsta tonerna, kanske dagsformen).
Varsågoda: Nielsen: Pan og Syrinx. Inspelad med Göteborgssymfonikerna under Herbert Blomstedts ledning. Den senare som ni vet en urbota favorit. Inte bara för mig.
Visst är Nielsen fantastisk! Göteborgssymfoniker? Är detta en skivinspelning så blir man förvånad att man låter Claessons "kix" vara kvar. Nielsen var en mästare på träblås och hade en helt galen klarinettist som hette Oxenvad som förebild. Men detta dravel kände du väl säkert redan till antar jag. Mina favoriter är Symf nr 5, klarinettkonserten och blåskvintetten.
Jag kände inte till detta "dravel" ; ) Tvärtom blir jag glad av andras detaljkunskaper. Och för mig är Nielsen, trots många år i Danmark, en rätt ny kompositör. Med ny menas; har tagit honom till mig på senare tid. Hej!
PS: Nu fick jag en till musiker att flumma in på: Såg att Oxenvad var uppväxt i en musikerfamilj, som så många andra självklara begåvningar: Julian Bream, Brahms, Bach, och Nielsen själv då, m.fl, du känner nog till d.
Visst är Nielsen fantastisk! Göteborgssymfoniker? Är detta en skivinspelning så blir man förvånad att man låter Claessons "kix" vara kvar. Nielsen var en mästare på träblås och hade en helt galen klarinettist som hette Oxenvad som förebild. Men detta dravel kände du väl säkert redan till antar jag. Mina favoriter är Symf nr 5, klarinettkonserten och blåskvintetten.
SvaraRaderaJag kände inte till detta "dravel" ; ) Tvärtom blir jag glad av andras detaljkunskaper. Och för mig är Nielsen, trots många år i Danmark, en rätt ny kompositör. Med ny menas; har tagit honom till mig på senare tid. Hej!
SvaraRaderaPS: Nu fick jag en till musiker att flumma in på: Såg att Oxenvad var uppväxt i en musikerfamilj, som så många andra självklara begåvningar: Julian Bream, Brahms, Bach, och Nielsen själv då, m.fl, du känner nog till d.
SvaraRadera