tisdag 18 februari 2014

Det bästa är gott nog: Janine Jansen och Tjajkovskij

Peter Tjajkovskij: Violinkonsert D-dur. Solist: Janine Jansen, violin, spelar med tyska radions symfoniorkester.



Och för den som pallar ännu mer virtuositet samma kväll finns tredje satsen här.

måndag 17 februari 2014

I min lilla, lilla värld av blommor

Igår när vi var ute och gick i 25 gram sol, upptäckte vi att massor med vintergäck stod i knopp vid en husvägg. Troligen nytt rekord?

Här hemma står blommorna på rad på i fönstren, en rödrosa orkidé, en binge pärlhyacinter, en korallröd ranunkel, som längtar ut, och tre kallrosa tulpaner på lök. Som sagt, jag gillar växter som visar att de växer, inte de där stillastående hårdbladiga typerna, svärmorstunga och sånt.

Ja, det var bara det just nu. Känner mig uppmuntrad av blommor i en liten kaskad mot tre månaders gråväder som fond. De har också den fördelen att de inte pratar för mycket när man sitter och skriver, som jag nu. Fast egentligen stryker jag mest. 20 Word-sidor på två kvällar. Vackert så. Nu sjunger vi om blommorna, si så här från 1944. Och idag var det riktig sol, och utan tvekan blå himmel. Samt gröna knoppar på syrenerna. Hej o hå, vårvinter! 

Bild: Susanne Tupy. Tala om hur jag ska vända på den! Det är vintergäcken, just så.

söndag 16 februari 2014

Ett hjärta till Åsa Avdic

Hennes intervjuer är rättframma och hennes frågor raka. Inte utan vänlighet ser hon den illa behandlade eller den illa behandlande stadigt i ögonen. Frågar på, frågar vidare, in i det obekväma.
Jag har aldrig intresserat mig särskilt för konsumentfrågor, men Åsa Avdic kan hålla mig kvar framför teven för att det hon gör är bra journalistik. Jag är övertygad om att hon skulle kunna intervjua Assad eller Cameron, Borg eller Lööf, ständige sekreteraren, kungen eller Löfvén, med samma omsorg om sakfrågorna.


Nu är hon alltså programledare i "Plus", och reser omkring i landet för att uppsöka folk som fått sin häst dåligt behandlad av klumpig veterinär, eller som inte får ut en rättmätig försäkring efter en bilolycka. Hon gör det med värme och värdighet. Jag anar ett samhällsintresse som ligger i botten och gör att varje liten grej får ett anslag av väsentlighet. Även detta är rättvisefrågor.


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

PS: Ett hjärta är alltid mest värt när det kommer lite sinkat, efter att alla andra gjort sitt under trycket av ett enda datum.
Mer om Åsa Avdics arbete kan man läsa i senaste numret av Journalisten, men intervjun finns tyvärr inte i nätupplagan.

lördag 15 februari 2014

Mira Stolpe Törneman sjunger



Min smarta och vänliga guddotter, som jag är så stolt över, nu i San Francisco för studier, kan höras på Soundcloud.





fredag 14 februari 2014

Hamburgerpartiet Moderaterna

Hörde på Spanarna idag. Inte så intressant. Men Per Naroskin var som vanligt inne på väsentligheter, samtidigt som han tappade bort dem lite grann i sin lust att vara kul. Han berättade - apropå yttrandefrihet - att Hamburgerkedjan Max har uppmanat sina anställda att rösta på alliansen; "för annars ska ni få se hur det blir här, med höjd restaurangmoms".

"Är ni det femte allianspartiet?" frågade en trött kund. 

Jag ser framför mig ett helt samhälle baserat på särintressen. Rösta på X för då slipper du trängselskatten. Rösta på H för då får du lån hur lätt som helst. Rösta på O, då kan du bosätta dig på orter där du inte har något att göra, men gärna vill äga en lägenhet. Typ Strandvägen i Stockholm, där jag varje kväll på vintern ser att högst 25 procent av de boende är hemma.

Rösta på B, för då får alla korna bidrag. Rösta på R, så de giriga tar all plats i samhället. Rösta på K för då får endast svenska barn subventionerad tandvård. Rösta på G som i Gabi, för då kommer alla människor att få det bra utom de dumma. Und so weiter. Men värst ändå är nog tanken - och den är inte så lite amerikansk - att stora privata korporationer ska kunna skuffa sina anställda hit och dit, i linje med sitt enda särintresse: Lägre skatt för de redan rika. Massor med avdrag. Atlas Copco och Securitas nolltaxerar. Ja, så mycket som var tredje svenskt storföretag nolltaxerar, enligt Dagens Industri. Och några kan bli populära, genom förflyttning av nolltaxerade pengar till välgörande ändamål. Mest förflyttas dock pengarna till skalbolag i den egna koncernen.

Man säger att kongressen i USA nu domineras av miljonärer. Men även Kinas ex-maoister har lärt sig hur bluffsamhället fungerar. Besluten lär bli därefter. Så att: Hej Plutokratin, hej då demokratin! Det är en förskjutning av samhällsmakten vi talar om. Den väger tyngre än snabbmat i plastförpackning.


torsdag 13 februari 2014

Jag bara bjuder asså...

...men det är andra som gör storverket, med Dag Wiréns stråkkvartett nr 2, ännu en av trehundratusen anledningar att söka sig allt längre in i musiken och i allt vidare cirklar. Varsågoda! Länk här.

Och mer om Dag Wirén finns att läsa här. Och tänk - som av en händelse var en av min pappas filmer kompade av Wiréns musik; En lektion i kärlek>>>>.

onsdag 12 februari 2014

Monbiot om vår futila brist på frihet

"Had our ancestors been asked to predict what would happen in an age of widespread prosperity in which most religious and cultural proscriptions had lost their power, how many would have guessed that our favourite activities would not be fiery political meetings, masked orgies, philosophical debates, hunting wild boar or surfing monstrous waves but shopping and watching other people pretending to enjoy themselves? How many would have foreseen a national conversation – in public and in private – that revolves around the three Rs: renovation, recipes and resorts? How many would have guessed that people possessed of unimaginable wealth and leisure and liberty would spend their time shopping for onion goggles and wheatgrass juicers? Man was born free, and he is everywhere in chainstores."

Läs hela artikeln från The Guardian här. Den handlar om det gamla vanliga: Att sälja sin själ för en grynvälling. Fast grynvällingen är rökfärgad och dold bakom dimridåer av artificiell reklam för ett tomt liv.



Eller, som Jonathan Franzen beskrev det, i Freedom:

Walter and Patty were the young pioneers of Ramsey Hill—the first college grads to buy a house on Barrier Street (...). They paid nothing for their Victorian and then killed themselves for ten years renovating it.

Bild från Unhappy Hipsters.