Landet Västerbotten

Annandagen till ära tar jag om den här "dikten", den är fin. Stämmer också med dokumentären från Vindelälven som jag just sett. Den kan ni se här . 

Namnen

Långmarka, Stormyran, Risträsk
Araliden, Trettondagsberget, Dorris

Isakstorp, Bäsksjö, Gråtanliden
Frostberget, Rusele, Stuore Tjåkke

Älgtjärnen, Avaträsk, Vikenviken
Lulevardo, Hemtjärnen, Lillgodliden

Hojtarmyran, Kalvtjärnarna, Heligfjäll
Ovanskogsmyran, Tjärnliden, Ensamheten

Svanaträsk, Köttkullen, Genjegetjem
Friheten, Malgomaj, Onyttigmyren 

 

God Jul från Gabi

 

 Målning: Maurice Utrillo

Oswald von Wolkenstein - in love

The Diver

Then there was the time
I tried to learn to swim
in a deep lake,
but once in,
shot straight
to the floor,
out of sight, out of mind,
a good hour or more.
Nice & cold down there
as I went looking for fish
with my nose-tip,
but then I fell for her
hook, line & sinker
and that sweet little stinker
snared me like a common thief,
she whom I held so dear
to heart, causing me
all this untold pain & grief.
Not smart on my part.
Had she only died
some time before,
she who still poses
such a threat,
which I realized
as I rode toward Hungary,
still in love, still alone
still accident-prone.
The weather rainy
all the way there,
me learning a few words
of Magyar, chill
to the tongue,
drinking my fill
of the Tauggel waterfall
that plunges down
from the high cliffs,
into which, a fool,
I splashed & nearly
drowned,
escaping by a hair,
wet to the bone.
I’d bet any precious stone,
however well-buffed,
however well-cut,
that no man in a hundred
could survive such
dumb, headlong
dives into love.

 

Ni skulle aldrig gissa att denna dikt var skriven på 1400-talet va? 

Oswald vonWolkenstein, translated from the German by Richard Sieburth

Kort adventsdikt, liten psalm

I Guds händer tryggt jag vilar

Världens händer sanden silar

I Guds händer mänskan döpes

Uti världen mänskan köpes

I Guds händer barnet bor

Världen säljer barnets bror

 

Klart ljus

Jag var vissen några veckor. Trött som fan och yr. Åkte in akut efter rådgivning med läkare och fick min hjärna kollad. Ingen stroke, ingen tumör, urbra läkare och syrror som rände fram och tillbaka på en överfull akut. Och min bästa grannväninna följde med mig in. Människor finns när man behöver dem.

Idag mår jag äntligen bättre. Gjorde en långpromenad vid sjön. Klart, kallt, vackert. En blänkande svart hinna av is på vattnet, svartgrå träd med mäktiga stammar, frost över gräset. Novembers fuktighet har övergått i torrare luft. Tror det är bra för min hjärna, för alla hjärnor. Köpte en praktfull vit amaryllis på hemvägen. Det är ju ändå advent, kamrater.

 

Nya numret av Ordkonst

För de som är intresserade: Jag deltar med en text. Mer info om det nya numret finns här. Och så här ser den danska upplagan ut.

 

Det danske tidsskrift KULTURO arbejder i spændingsfeltet mellem kunst, politik og litteratur, og det svenske Ordkonst fungerer som Lunds Universitets litterære tidsskrift.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var kommer alla outhärdliga röster i Sveriges Radio ifrån?

Det finns rykten om att Sveriges Radio och Svt gärna drar till sig familjemedlemmar och andra lösa bekanta in i det stora huset. Fan vet. Ofta kommer kanske den sortens beskyllningar från Public-Service-hatare, och till dem hör jag gudskelov inte. Men jag måste erkänna mitt starka och återkommande missnöje med att den ena mer obegåvade radiorösten efter den andra dras in i studiohuset för att avlägga sin kantiga examen som radiopratare. Minst en av tre saknar alla anlag för detta. Många av mina favoritprogram stängs resolut av, för att jag inte orkar höra på damen som låter som en käck gymnastiklärarinna eller hon som verkar ha tappat rösten under ett maratonlopp och nu talar nånstans i trötta högregistret. Båda förstör mitt intresse för de musikprogram de presenterar. Flera sådana fall finns förstås i TV-huset, men nu är jag inte så mycket en TV-tittare som radiolyssnare. Och jag får återvända till och nöja mig med den trevlige göteborgaren i På hemväg (P2), Eva Sjöstrands mjuka gotländska, Per Feltzins musikprogram och Märet Ömans, för att nu inte nämna den bästa manliga radiorösten: Per Lindqvist, som håller i klassiska konserten. Andra bra radioröster var min ungdomsvän Mats Arvidsson och min nuvarande vän Lars-Göran Ulander, som höll jazzradion i sitt varma och kunniga grepp under många år. 

Själv har jag också varit med, mest som ung kulturjournalist, men så bra som jag läser i det här programmet från 2015 är det få som gör. Om jag får säga det själv. Noll gymnastiksal i detta program.

Om en brevväxling med Rainer Maria Rilke.