tisdag 16 november 2021

Var kommer alla outhärdliga röster i Sveriges Radio ifrån?

Det finns rykten om att Sveriges Radio och Svt gärna drar till sig familjemedlemmar och andra lösa bekanta in i det stora huset. Fan vet. Ofta kommer kanske den sortens beskyllningar från Public-Service-hatare, och till dem hör jag gudskelov inte. Men jag måste erkänna mitt starka och återkommande missnöje med att den ena mer obegåvade radiorösten efter den andra dras in i studiohuset för att avlägga sin kantiga examen som radiopratare. Minst en av tre saknar alla anlag för detta. Många av mina favoritprogram stängs resolut av, för att jag inte orkar höra på damen som låter som en käck gymnastiklärarinna eller hon som verkar ha tappat rösten under ett maratonlopp och nu talar nånstans i trötta högregistret. Båda förstör mitt intresse för de musikprogram de presenterar. Flera sådana fall finns förstås i TV-huset, men nu är jag inte så mycket en TV-tittare som radiolyssnare. Och jag får återvända till och nöja mig med den trevlige göteborgaren i På hemväg (P2), Eva Sjöstrands mjuka gotländska, Per Feltzins musikprogram och Märet Ömans, för att nu inte nämna den bästa manliga radiorösten: Per Lindqvist, som håller i klassiska konserten. Andra bra radioröster var min ungdomsvän Mats Arvidsson och min nuvarande vän Lars-Göran Ulander, som höll jazzradion i sitt varma och kunniga grepp under många år. 

Själv har jag också varit med, mest som ung kulturjournalist, men så bra som jag läser i det här programmet från 2015 är det få som gör. Om jag får säga det själv. Noll gymnastiksal i detta program.

Om en brevväxling med Rainer Maria Rilke.

2 kommentarer:

  1. Som du vet håller jag med dig helt, Gabrielle, i alla fall efter de få lyssningar på SR jag orkat med på sistone. Det är egentligen inte så jävla svårt, det här med mikrofonröster. Ursäkta om jag bokstaverar några grundregler.

    (1) Luta dig tillbaka i stolen och slappna av, särskilt andningsprylarna kring midjan. Luta dig inte "framåt" mot miken, för det skjuter upp röstläget med minst en oktav.

    (2) Läs igenom manus noga innan du börjar – SÄRSKILT om det är ditt eget manus: var finns pauserna, andhämtningarna, de naturliga pauserna?

    (3) Varje enskild mening är – eller bör vara – sin egen betydelsenhet, och förtjänar din totala uppmärksamhet. Håll volymen jämn genom HELA meningen. Lägg gärna tyngdpunkt på sista ordet. Lär dig hur korta och längre pauser funkar för lyssnarna.

    (4) Särskilt om du skrivit texten själv, kom ihåg att detta är första gången lyssnarna hör den, men förmodligen femtioelfte gången du själv hör den. Respektera dem genom att tala tydligt, vilket inte betyder långsamt, bara att du vill göra dig förstådd medan du samtidigt håller takten i din text.

    Thank you and goodbye.

    Gunnar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört dig, du har hört mig. Vi läser bra. Hoppas den rätt stora skalan av de som ännu är sound-amatörer läser på den här listan ; )

      Radera