I denna sommartid - Watteau

Watteau - Avfärden till Kytera, 1717

Det enkla och sköna - Händel

Czeslaw Milosz - Dikt

En dag så full av lycka.

Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.

Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.

Det fanns på jorden inte en sak som jag ville äga.

Jag visste inte någon värd att avundas.

Vad ont som hänt hade jag glömt.

Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.

Kände i kroppen ingen smärta.

När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.

Foto: Mira Stolpe Törneman.

Bilden tagen vid Bixy Bridge, Big Sur Highway, Kalifornien. Inte så långt från Milosz hem i Berkeley, San Francisco, varifrån han skrev dikten ovan.

Översättning: Nils Åke Nilsson.

Pausbilder / Colorado - Mira & Adam

Foto; Mira Stolpe Törneman

Foto: Adam Wickberg Månsson

Mer finns på Miras Instagram

Stänger en stund

Mellan hägg och lupiner. Nej da, inte så länge alls. Glaedeligt forår!

Bilden hämtad ur en gammal tidning. Skylt från den dag Danmark befriades från tysk nazi-ockupation 4 maj 1945. Makes you think. Aldrig mer fascism i Europa!

Allt är meningslöst - utan musik

Glad Lördag då!
Här regnar det lite lätt på alla blommor som min bästa granne baxat ner i jorden på vår gård, som växer och frodas med bambu och liljor, med japansk lönn och syrener, med tulpaner och pingstliljor och en och annan liten jäkla råtta. Samt höga vackra träd av okänd art, som blommar nu. Överallt drar man in märkliga dofter. Finast är nog lönnblom och balsampoppel. Imorgon blommar häggen.
Adios for now, som vi säger, vi expansiva ordonnanser.

Följ mig på Twitter om ni har lust: https://twitter.com/GabiBjornstrand.

Raderna: Tarkovskij

Hela den avantgardistiska problematiken är också specifik för det 20:e århundradet, under vilken konsten gradvis förlorat sin andlighet. Värst är situationen inom den bildande konsten som är i det närmaste renons på andlighet. Den vanliga uppfattningen är ju att detta tillstånd bara avspeglar andlighetens tillbakagång i samhällsutvecklingen. Jo visst, skall man inskränka sig till ett enkelt konstaterande av tragedin, håller jag med: det är precis vad den avspeglar. Men konsten bör inte enbart återspegla detta, den har också till uppgift att övervinna bristen på andlighet – att bibringa detta konstaterande en andlig vision: som till exempel Dostojevskij gjorde – han var den förste att formulera det begynnande seklets malaise med enastående genomslagskraft.
Begreppet avantgarde saknar helt relevans för konsten. Jag kan förstå vad det betyder i sportsliga sammanhang, till exempel. Men att applicera det på konsten skulle innebära att erkänna tanken på konstnärliga framsteg; teknikens framsteg förstår jag – det innebär mer fulländade maskiner som bättre och exaktare fyller sina funktioner. Men hur skall man kunna vara mer avancerad inom konsten?



Ur Den förseglade tiden
Andrej Tarkovskij


Bilden ur Spegeln.