No - I don´t want it darker

No no no, for Heavens sake, for my best friends, for aunt Augustas, for the little bastard thiefs of Liverpool train station, for the little old ladies with their pigeons in Kensington Gardens, for the gypsies in the fields and the romani outside the stores in Stockholm.

No thanks, I dont want it darker, not in Palestine, not in Aleppo, not in the kindergartens where weirdos do sex with children, no I don´t want it darker in Homs or in Bagdad, I don´t want the brigades of hunger and the falanges of ISIS sadists to meet under the darkest of heavens.

No and no, and I know, thats not what you meant. You meant you want it darker, because you were on your way to the darkness, and you saw, straight like a child into the melancholy heart, the sum of darkness aorund us, and the special forces of brutal politics who wanted it even darker. And that´s what your last heavy song is about. It´s not about nihilism. Anyway - not yours.

You were just making yourself ready. Without hallelujah. Just a straight stare into the dark.
Hineni. Hineni.
I'm ready, my lord

Min raplåt

Vad vill vi med våra liv? Var finns anslutningen till det hela? Har du en väg som håller för fler eller går du nertrampad i lera?

Varför vet man aldrig vad man gör, förrän man gjort det? Vem är det som stör, vem är det som skyfflar lortet?

Som ligger vid var och ens port, på trots av de finaste bilar. Som länkar vid var mans namn, som knivar, som knivar,

de trodde det gjorde gott, de skilde land från folket, de skilde de enklaste bönder från dem som släppte ned smolket
i varje mans glas och föda, en del av det döda, det döda, det döda,

det som gjordes av beräkning, inte för läkning,
det som gjordes för snöd vinning, inte efter besinning,
besinning,

man kan tala om vad som helst, man kan gå som på räls, man är inte frälst,
vad fan sa du - frälst?
Vad menas med det, är du pingstvän? Jag är ingenting, ingenting

Jag är allt som lever och andas, jag är allt som finns i varandras, i varann om varann i det hela,
sluta fela, sluta fela.

Czeslaw Milosz - Dikt

En dag så full av lycka.

Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.

Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.

Det fanns på jorden inte en sak som jag ville äga.

Jag visste inte någon värd att avundas.

Vad ont som hänt hade jag glömt.

Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.

Kände i kroppen ingen smärta.

När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.

Foto: Mira Stolpe Törneman.

Bilden tagen vid Bixy Bridge, Big Sur Highway, Kalifornien. Inte så långt från Milosz hem i Berkeley, San Francisco, varifrån han skrev dikten ovan.

Översättning: Nils Åke Nilsson.

Raderna: Tarkovskij

Hela den avantgardistiska problematiken är också specifik för det 20:e århundradet, under vilken konsten gradvis förlorat sin andlighet. Värst är situationen inom den bildande konsten som är i det närmaste renons på andlighet. Den vanliga uppfattningen är ju att detta tillstånd bara avspeglar andlighetens tillbakagång i samhällsutvecklingen. Jo visst, skall man inskränka sig till ett enkelt konstaterande av tragedin, håller jag med: det är precis vad den avspeglar. Men konsten bör inte enbart återspegla detta, den har också till uppgift att övervinna bristen på andlighet – att bibringa detta konstaterande en andlig vision: som till exempel Dostojevskij gjorde – han var den förste att formulera det begynnande seklets malaise med enastående genomslagskraft.
Begreppet avantgarde saknar helt relevans för konsten. Jag kan förstå vad det betyder i sportsliga sammanhang, till exempel. Men att applicera det på konsten skulle innebära att erkänna tanken på konstnärliga framsteg; teknikens framsteg förstår jag – det innebär mer fulländade maskiner som bättre och exaktare fyller sina funktioner. Men hur skall man kunna vara mer avancerad inom konsten?



Ur Den förseglade tiden
Andrej Tarkovskij


Bilden ur Spegeln.

Herakleitos

Trots att logos är gemensam lever de många som om de hade ett eget förstånd.

Den som söker guld gräver upp mycket jord och finner lite.

Det som anses är vad den mest ansedde känner till och värnar. Dike skall fånga dem som tillverkar och frambär lögner.

Den som inte väntar skall inte finna det oväntade, oupptäckbart är det och ofarbart.


(Fragment, Herakleitos).

Raderna: Joyce Carol Oates

Hur man uppnår ett mål är alltid intressantare än vad målet slutligen är, eftersom det omfattar både uppfinningsrikedom och arbete. Moralister har alltid kommit med det tröttsamma argumentet att konstnärer tycks skatta sin konst högre än den så kallade moralen. Men är inte konstnären per definition en individ som bryr sig mer om sin konsts inre dimensioner än om dess allmänna aspekt av den enkla anledningen att han eller hon - det kan väl inte betvivlas - vistas alla dygnets vakna timmar och en hel del under sömnen i detta landskap?

(- - -)

En författare kan nämligen inte skriva en roman eller novell utan att först bli den som måste skriva denna, och att han eller hon inte kan vara den personen utan att först underordna sig processen att skapa denna litteratur...Det är väl anledningen till att författare har en sådan benägenhet för sömnlöshet och en ständig känsla av att saker och ting kommer att misslyckas, att äggen håller på att gå i kras och korthuset är på väg att blåsa bort".

Joyce Carol Oates:
En författares övertygelse, 2005