Hur man uppnår ett mål är alltid intressantare än vad
målet slutligen är, eftersom det omfattar både uppfinningsrikedom och
arbete. Moralister har alltid kommit med det tröttsamma argumentet att
konstnärer tycks skatta sin konst högre än den så kallade moralen. Men
är inte konstnären per definition en individ som bryr sig mer om sin
konsts inre dimensioner än om dess allmänna aspekt av den enkla
anledningen att han eller hon - det kan väl inte betvivlas - vistas
alla dygnets vakna timmar och en hel del under sömnen i detta landskap?
(- - -)
En författare kan nämligen inte skriva en roman eller novell utan att först bli den som måste
skriva denna, och att han eller hon inte kan vara den personen utan att
först underordna sig processen att skapa denna litteratur...Det är väl
anledningen till att författare har en sådan benägenhet för sömnlöshet
och en ständig känsla av att saker och ting kommer att misslyckas, att
äggen håller på att gå i kras och korthuset är på väg att blåsa bort".
Joyce Carol Oates:
En författares övertygelse, 2005
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar