Inte ens tjugo år.
Nu misstänkt för delaktighet i bombningarna i Boston.
En pojke med ett till synes oskyldigt ansikte, munkjacka.
En student, någon du kunde se på gatan vilken dag som helst.

Hans bror, också misstänkt, dödad, skjuten med
"uncountable bulls".
Tragedierna marscherar nu snabbare än något
glädjerus kan hinna ikapp.
Boston är under belägring, Syrien kvider.
Men världen är inte ond.
Inte heller muslimska tjugoåringar
är med nödvändighet onda.
Det verkligt onda är makterna, politiken,

här - den ryska brutala underkuvelsen
av
Tjetjenien. Resulterande i,
många år senare, i ett annat land,
några bombers detonation
vid ett folkligt sportsligt tillfälle.
Varför? Varför i Boston? De svaren får vi vänta på.
Men terrorister föds varje dag
av terror. Även drönarterror
föder terrorister. Enligt samma
natur och karmalag som varje

år föder blåsipporna på nytt.
Men vad var det Gandhi sa;
allt ont börjar i en människa.
Allt gott också. Vem tar till sig det?
Be the change you want to see in the world.
Känns som om det borde börjat
för många år sen. Hos alla.
Och om det är för sent, kan man
lika gärna läsa
Leopardi.
Så blir man inte så besviken
som vi blir, så ledsna över
det förlorade landet, fred,
som vi alltid blir.
-----------------------------------------------------
I väsentligt avseende sammanhängande med...
Freddie deBoer /"Gästskribent" Ron Fournier. Se även
Clive Stafford Smith i The Guardian, om drönarkrigets följder. På SvT-Play finns också en dokumentärfilm om
drönarkrigföring bortom all juridisk, etisk och mellanstatlig kontroll.
Och: En del kollar
information om Bostondådet mer skeptiskt än andra.