Romneys Blinda Ljus

Ibland tror jag att C G Jungs begrepp ”Skuggan” är bland de smartaste under 1900-talet. Freuds ”Det undermedvetna” är lite för luddigt, inbegriper allt från mordiska böjelser till sexuella mardrömmar, fobier och maktkomplex. ”Skuggan” är tydligare – eftersom Jung kopplar den till det medvetna jagets föreställningar om sitt ”ljus”: Jag som är så klok, dygdig, bra chef, älskande mamma, trogen make, sparsam ekonom, flitig student, engagerad jurist – whatever. JAG kan väl bara vilja väl här i världen. 

Det Jung klarlade var att de största dygde-ljusen, ljus-brigadiärerna, moral-ljusen – eller vad man nu vill kalla dem, ofta – i analys – visade sig ha den största skuggan. Ur den goda modern växte ett maktmonster, ur den ansvarsfulle maken växte en känslostum perfektionist, ur den engagerade juristen växte en allt-under-sig-läggande girigbuk. Till exempel. 

Kom att tänka på detta – för mig självklara – ikväll när jag såg Kobras utomordentliga program om mormonerna. Den ”sekt” av verklighetsfrämmande kristendom som Mitt Romney tillhör. I deras koncept – de skulle inte gilla ordet - ingår bland annat en extrem och naiv föreställning om utvaldhet: De som är födda i Amerika i denna tid är extremt utvalda för att göra extremt bra grejer. Mitt Romneys karriär är inte bara en vanlig fund-samlande politkertripp, den är en himlastege på vilken han samtidigt ska träda fram och vittna om De Enda Sanna Värdena. 

Det blir tydligt hur alla dessa religiösa Enda-Sanna-Grejer luktar Satan själv. Lucifer, som han kallades. Högmodets ängel.

Rättshaveristen med gloria och hans kompisar har sedan länge bestämt sig för att de verkliga fienderna för en rejäl mormonsk-konservativ frammarsch inför ett kommande möte med Jesus-K-Reist är, håll i er:

1        Feministerna

2    De homosexuella

3    De intellektuella

Jag vet inte om de tre grupperna är rangordnade och om man därmed kan känna sig lite mindre ratad såsom varande intellektuell än man skulle göra som bög. Jag gissar att det är så. Men programmet påminner i vissa delar om nazismen, jihadismen, och säkert en brötig samling av andra ismer och sekter, varibland Scientologerna hör till de värsta (i USA).

Problemet med de här rara killarna och deras fruar är precis samma som med alla andra inskränkta grupperingar som tar sin inskränkthet till vapen och moralisk sköld. De tar sig fram i världen under beskydd av en egendomlig pervers självkänsla - den som kan få en medioker kille som Romney att bestämma sig för att bli president innan han ens lyft ögonen från sin egen näsa. 

Av intervjuerna från Utah förstod man att han är att betrakta som den utvaldaste bland de utvalda. Samt att Jesus Kristus absolut har för avsikt att landa på en f.d. majsåker i Utah för att samla ”sitt folk” (Är mormoner ungefär desamma som verklighetens folk, undrar man, majs included?). Samt att miljöförstöring och andra globala problem är oförargliga småsaker jämfört med den stora allomfattande lösning som den arme Jesus anses kunna bibringa världen vid sin ankomst (om så där trettio år, hoppas jag är på månen då).

Jag tror alltså att Obamas (debatt-)problem med den här mormonska tennsoldaten delvis kommer av att Romney har ett idiot-självförtroende: Ett Blint Ljus utan någon som helst medvetenhet om sina egna skuggsidor, vilka han generöst projicerar ut på andra människor, som inte har samma vidunderliga egenskaper som han själv, och de andra kottarna i Kyrkan. Rika, friska och moraliskt perfekta.

Den typen kan bli riktigt farlig. Har alltid varit farlig. Det är visserligen politik, men det finns en politisk psykologi. Maktens Blinda Ljus. Vad man än vill kritisera Obama för – den självgoda överjagiska stålkanten har han inte. Han är för klok, öppen och dialogisk för det.

Vill ni veta mer som inte jag kan berätta: Se KOBRA, och läs Monbiot, samt kolla här vad som är Rättfärdige Romneys ”Magiska Trick”, enligt Robert Reich. 

Mer läsning, två artiklar av Paul Krugman: Här och Här. Den ena handlar om hur man berikar sig genom att låta andra dö. Tala om Skugga. 

 - - - - - - - - -

Tillägg: Länkar även till en ny artikel av George Monbiot, som beskriver donationernas/donatorernas sanslösa makt över amerikansk politik. Läs, och förstå varför somliga svenska partier, inte minst moderaterna, försöker avstyra offentlig insyn över donationer/donatorer. Vad är det man inte vill att folk ska veta om sambandet mellan politik och företagspengar/privilegier? Nominell demokrati som "muterar... i riktning av plutokrati"?